pansar icke kan motstå, måste det vika undan. I Egypten, där krokodilen fordom var talrik, är den numera nästan, kanske alldeles, utrotad. I vattnet är den ganska vig samt simmar och dyker med stor snabbhet; på land däremot är den mindre rörlig, emedan buken släpar på marken. Dock kan djuret ganska raskt rusa ned till, liksom äfven upp ur vattnet. Där krokodilen ofredas, blir den skygg och drar sig undan i tid för människor. Om dess lefnadssätt kan nämnas, att den vanligen vid middagstiden stiger upp ur vattnet för att sola sig och sofva, hvilket senare den icke kan göra i vattnet, enär den ungefär hvar tionde minut måste upp till ytan för att hämta luft. Sömnen är icke synnerligen djup, och under densamma ligger den nästan alltid i krökt ställning med stjärtspetsen nere i vattnet. Så tillbringar krokodilen, ofta i stort sällskap, tiden till solnedgången, då den beger sig åstad att söka rof, hvilket utgöres af fisk, större och mindre däggdjur, vadare och simfåglar. Tama kreatur, som kommit ned till vattnet att dricka, äfvensom människor, bli ofta dess byte. Sitt utsedda offer närmar den sig med mycken försiktighet, hvarvid den sänker sig h. o. h. under vattnet, simmar sakta och ljudlöst framåt samt blott emellanåt höjer näsborrarna upp ur vattnet för att andas. Vid angreppet skjuter den mycket hastigt upp ur vattnet. Krokodilen kan bli 4 till 5 m. lång. Infödingarna i Afrikas inre anfalla krokodilen med spjut, men de hvite och invånarna längre nedåt Nilen med eldgevär. Dess pansar motstår icke en kula; men som djuret är utomordentligt seglifvadt, kunna t. o. m. dödligt sårade individer i de flesta fall krafla sig ned i vattnet. Krokodilens kött har en mycket genomträngande mysklukt, men ätes det oaktadt af infödingarna. De forntida egypterna balsamerade Nilkrpkodilen. --

Fig. 2. Glasögonkaiman.

Alligator, alligatorsläktet, skiljer sig från föregående släkte bl. a. därigenom, att den fjärde underkäkstanden passar in i en grop i öfverkäken; simhuden är rudimentär. Arterna af detta släkte, som under krit- och tertiärtiden lefde i Europa, förekomma nu i Amerika och en i Kina. Allmännast känd är A. mississippiensis, som uppnår en längd af 4,6 m. och förekommer i de sydöstliga staterna af Nord-Amerika; den hålles ofta i fångenskap. Alligatorn förtär företrädesvis fiskar, angriper ock hästar, men går i allmänhet ur vägen för människan. Honan lägger öfver 100 ägg åt gången i ett af henne själf byggdt bo. I Syd-Amerika lefva flera som jakarer eller kaimaner betecknade krokodilformer. Af den i norra hälften af Syd-Amerika (företrädesvis i Amasonflodens gebit) förekommande glasögonkaimanen (A. l. Caiman sclerops; fig. 2) ätes köttet. -- Gavialis, gavialsläUet, har mycket lång och smärt nos; underkäkssymfysen sträcker sig bakåt åtminstone till den 15:e tanden.

Fig. 3. Gangesgavial.

Gangesgavialen, G. gangeticus (fig. 3), förekommer företrädesvis i Ganges', Brahmaputras och Indus' flodområden. Trots sin betydliga storlek -- den blir 6,5 m. lång -- är den fullkomligt ofarlig och lefver uteslutande af fisk, bland hvilka den anställer stor förödelse. Den dyrkas som helgad åt Vishnu. I en damm vid Koraschi matas och tillbedes ett stort antal gavialer af fakirer. L-e. Krokodilfloden. Se Limpopo. Krokodilopolis. Se Arsinoe. Krokodilsläktet, zool. Se Krokodildjuren. Krokodiltårar, hycklad gråt, låtsad smärta. Uttrycket har sitt upphof i folksägnen, att krokodilen härmar ett gråtande barns stämma för att lömskt locka till sig människor. Krokodilödlesläktet, Draccena, zool., hör till fam. tejuödlor (Teiidce) inom ordn. ödlor och klassen kräldjur. Stjärten är hoptryckt, ofvanpå försedd med en dubbel fjällkam. Dessa ödlor ha fått sitt namn däraf, att de till sitt utseende påminna om krokodiler och af infödingarna i Amerikas varmare delar, där de förekomma, förväxlas med krokodilungar. Den enda arten är Draccena guianensis, som blir ända till l,s m. lång. C. R. S.* Krokost (af grek. kro'kos, saffran) Breithaupt (RoMleierz Werner), miner., orangegula eller röda monoklina kristaller af sammansättningen PbCr04 (= 69 proc. blyoxid och 31 proc. kromsyra), förekommer på gångar i Beresovsk, Mursinsk, Labo på Luzon o. s. v. A. Hng. Krokomälfven. Se Indals al f ven, sp. 467. Krokpinnharf, landlbr. Se H a r f, sp. 1465. Krokredskap. Se Fiskredskap och Krok. Krokskogen, skogstrakt i Ringerike, Buskoruds amt, Norge. I K. lefva icke få minnen af de finnar, som under förra hälften af 1600-talet flydde från sitt land och bosatte sig såväl här som i angränsande Ord, som saknas under K, torde sökas under C.