Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lee, Fitzhugh - Lee, Charles - Lee, Ann - Lee, Sophia - Lee, Samuel - Lee, sir Sidney - Leech, John - Leech lake - Leeds - Lee ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1863 till generalmajor i de konfedererades
armé. Särskildt utmärkte han sig i slaget
vid Winchester (19 sept. 1864), och han var de
konfedererades befälhafvare i den sista striden under
inbördeskriget, vid Farmville 9 april 1865. Efter
krigets slut egnade sig L. åt jordbruk i Virginia
och var 1886-90 denna stats guvernör. Han blef
1896 Förenta staternas generalkonsul i Habana och
var diplomatiskt ombud där till spansk-amerikanska
krigets utbrott 1898. L. blef då generalmajor och
chef för 7:e armékåren, men kom ej att deltaga i
krigsoperationerna på Cuba. Han var 1899 amerikansk
militärguvernör öfver Habana och Pinar del Rio och
tog 1901 afsked ur aktiv militärtjänst. L. skref en
biografi öfver farbrodern Robert E. Lee (1894) och
Cuba’s struggles against Spain (1899). l-6. V. S-g.
Lee [li], Charles, engelsk-amerikansk militär,
f. 1731 i Cheshire i England, d. 1782 i Philadelphia,
kom 1754 som löjtnant öfver till Nord-Amerika
och deltog bl. a. i Braddocks expedition mot
Fort Duquesne s. å. och Amhersts tåg mot Montreal
1760. Hemkommen blef han 1761 major, men lyckades
sedermera ej vinna önskad befordran och uppträdde
därför allt hätskare mot regeringen. L. var 1762-63
i portugisisk tjänst, blef 1764 generalmajor i
polska armén och deltog 1769 i polackernas krig mot
Turkiet. I nov. 1773 kom han till New York, lyckades
där vinna kolonisternas förtroende och blef 1775
generalmajor i deras armé. Där intrigerade han ifrigt
mot Washington, som han tyckes ha velat undantränga
från högsta befälet. När han 1776 råkat i engelsk
fångenskap, inlät han sig i förrädiska stämplingar och
underställde bl. a. bröderna Hewe en plan till anfall
mot Chesapeakelinjen. (Detta förräderi upptäcktes
först 1857 vid forskningar i deras papper och har
skildrats af G. H. Moore, "Treason of Charles L.",
1860.) 1778 utväxlades L., iakttog under striderna
vid Monmouth en mycket misstänkt hållning och
förklarades s. å. af en krigsrätt skyldig till
insubordination m. m. Han suspenderades på ett år
och afskedades kort därpå, efter ett vanvördigt bref
till kongressen, samt drog sig då tillbaka till sitt
gods i Shenandoahdalen. - L. har utan skäl utpekats
som författare till "Junius-brefven" (se d. o.);
faktiskt var han i Polen, då några af dessa bref, som
förutsatte författarens vistelse i London, utgåfvos.
V. S-g.
Lee [li], Ann, stiftarinna af sekten shakers (se
d. o.).
Lee [li], Sophia (f. 1750, d. 1824) och hennes
syster Harriet (f. 1756, d. 1851), engelska
författarinnor, voro döttrar till en skådespelare
vid Covent-garden-teatern och förestodo länge en
flickskola i Bath. De skrefvo dels hvar för sig
åtskilliga romaner och dramer, dels i samarbete
Canterbury tales (5 bd, 1797-1805; nyaste uppl. 1857),
noveller, som ännu läsas mycket, i synnerhet i
Amerika. På en af dessa berättelser, Kruitzner,
or the german’s tale, byggde Byron sitt sorgespel
"Werner". Sophia L:s roman The recess (1784) är kanske
hennes förnämsta arbete. Bland Harriet L:s arbeten
må nämnas äfven romanen The errors of innocence
(5 bd, 1786).
Lee [li], Samuel, engelsk orientalist,
f. 1783 i Longnor af fattiga föräldrar, d. 1852,
var timmerarbetare, då mecenater beredde honom
tillfälle att studera, vardt 1819 professor i arabiska i Oxford och
1833 i hebreiska i Cambridge. Arbeten: Grammar of the
hebrew language (2:a uppl. 1831), Hebrew, chaldaic
and english lexicon (1840) samt syriska, malajiska,
persiska och hindustanska bibelupplagor m. in.
H. A.*
Lee [li], sir Sidney, engelsk skriftställare,
f. 5 dec. 1859 i London, graduerades 1882,
vardt 1883 medarbetare i, 1890 medutgifvare och
1891 ensam redaktör af "Dictionary of biography",
där han skrifvit mer än 800 artiklar. L:s Life of
William Shakespeare (1898; 6:e uppl. 1908) följdes
af Life of queen Victoria (1902; 2:a uppl. 1904),
Great englishmen of the sixteenth century (1904;
3:e uppl. 1910), Shakespeare and the modern stage
(1906) och The french renaissance in England (1910)
samt åtskilliga upplagor af Shaksperes verk, såväl
enstaka som samlade, m. fl. utgifningsarbeten. L.,
som erhållit hedersdoktorat i Manchester, Glasgow och
Oxford, är ordf. i föreningen för Shakspereminnenas
i Stratford skydd och sekreterare i Royal literary
fund. L. erhöll 1911 knightvärdighet.
Leech [litj], John, engelsk tecknare, f. 1817 i
London, d. 1864, var allt från början af 1840-talet
skämttidningen "Punchs" - och hela Englands -
mest populära illustratör. Han utförde vid pass
3,000 bilder för tidningen och hade dessutom tid att
illustrera ett 50-tal böcker. Hans hufvudområden voro
dels politiken - Napoleon III var ofta föremål för
hans satir, som gärna gick ut öfver fransmännen -
dels det dagliga lifvet i London. Han satiriserade
olika arter af snobberi, modegalenskap, sport
m. m., hans teckningar af brådmogna barn blefvo
särskildt berömda. Det rent konstnärliga i hans
teckningar går ej upp mot deras berättande innehåll,
men i fråga om humoristisk blick för samtidens
engelska typer står L. utan all fråga värdigt
vid sin vän Thackerays sida. Jfr J. Brown, "John
Leech and other papers" (1882) och W. P. Frith,
"John Leech, his life and work" (2 dlr, 1891).
G-g N.
Leech lake [lī’tʃ lei’k], insjö i Minnesota (se d. o.).
Leeds [līds], stad och (sedan 1888) grefskap (county
borough) i West Riding af engelska grefsk. York,
ligger på ömse sidor om Aire (en biflod till Ouse)
i en vacker, bördig trakt vid nordöstra ändan af
ett stort kol- och industridistrikt samt står genom
L.–Liverpoolkanalen och flera järnvägar i förbindelse
med de förnämsta platser i Storbritannien. Grefskapets
areal är 87,4 kvkm., och folkmängden beräknades
1909 till 484,012 pers. (vid census 1901: 428,968
pers.). 1775 hade staden endast 17,100 och på
1600-talet, ehuru redan då hufvudorten för den
engelska ylleindustrien, 7,000 inv. Den gamla delen
af staden är trång, mörk och oregelbundet byggd,
den nyare däremot försedd med vackra öppna platser
och byggnader samt stora parker, men i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
