(Rijksmuseum van oudheden) i Leiden, blef han dess föreståndare 1839, och den utvecklades kraftigt under hans utmärkta ledning. 1859 fick han uppdraget att organisera de rika etnografiska samlingarna i denna stad. Han utgaf 1835 Horapollons "Hieroglyfica"; från fornsaksmuseet utgaf han en mängd utmärkta textpublikationer: Description raisonnée des monuments égyptiens de Leide (1840), Egijptische monumenten van het museum van oudheden te Leyden (af staten bekostadt praktverk, påbörjadt 1835; utgifningen pågår ännu), Papyri græci musci Lugduni-Batavensis (I, 1843, II, 1885), Animedversiones ad inscriptiones graecas et latinas (1842). L. beskref romerska fynd i Holland i Romeinsche oudheden te Rossem (1842) och Romeinsche oudheden te Maastricht (1843). Dessutom skildrade han i praktverket Bôrô-Boedoer op het eiland Java (1873) den stora ruinen Borobudor. N. Sbg. Leenberg [l<over>e</over>n-], Axel Daniel, skald, f. omkr. 1705, sannolikt i Vänersborg, d. 27 mars 1744 i Göteborg, blef på 1720-talet kanslist i Krigskollegiets krigsfiskalskontor samt befordrades till kammarskrivare i artillerikontoret och, mot slutet af 1730-talet, till tygvaktare i Göteborg. Sin märklighet eger L. som en af den äldre frihetstidens mest formfulländade och intressanta diktare. Han utgaf ett slags operatext, Drama (1734), till hvilken Roman skref musik, och öfversatte ungefär samtidigt från engelskan oratoriet "Esther" af Händel ("Oratorio"). Båda utmärka sig genom lättflytande diktion och en viss lyrisk mjukhet, egenskaper, som än mer pryda de stycken af honom, hvilka Sahlstedt infört i sin "Samling af verser på svenska" (1751–53). I några af dessa samt en del andra, på spridda håll mest i otryckta samlingar förekommande verser och visor af L. spelar äfven en fri och oförarglig munterhet, som något påminner om Runius utan att vara härmad. Jämte Dalin var L. en bland de förnämste diktarna af patriotiska och politiska kväden. Han besjöng sålunda Malkolm Sinclairs och Ulrika Eleonoras död, freden med Ryssland, tronföljarens ankomst o. s. v., ofta i särskildt utgifna dikter. Af samtiden skattades han högt, hvilket ses af Sahlstedts och fru Nordenflychts loford. Den senare har träffande tecknat honom som den där af skaldegåfvan lånade "prydnad, täckhet och behag, för att tolka sannings lag", ty någon högre fantasi eller djupare känsla förråda hans skaldestycken icke. –rn. (E. Wrgl.) Leer [lēr], kretsstad i preussiska reg.-området Aurich (Hannover), vid den äfven med större fartyg farbara Leda, som 2 km. nedanför mynnar ut i Ems. 12,347 inv. (1905). Gymnasium, realgymnasium och navigationsskola. Tillverkning af papper, maskiner, brännvin, tvål, tobaksvaror m. m. L. är dock företrädesvis handelsstad, den största inom Emsområdet. Hufvudsakligen exporteras landtmannaprodukter från det bördiga Ostfriesland. L. är sannolikt den äldsta orten i provinsen. Det blef stad 1823. Leer [l<over>e</over>r], Henrik Antonovitj, rysk officer, militärskriftställare, f. 1829, d. 1904, blef 1851 officer, genomgick 1852–54 generalstabsakademien, förflyttades därefter till generalstaben, där han 1856 blef kapten, verkade länge som lärare vid ofvannämnda akademi, blef 1870 generalmajor, 1882 generallöjtnant samt slutligen general af infanteriet och chef för generalstabsakademien. L. utgaf flera omfattande arbeten i befästningskonst, taktik och strategi; "Positiv strategi" (sv. öfv. 1873), en Militärencyklopedi och en Öfversikt af Rysslands krig (båda i flera delar) äro hans förnämsta verk. L. var en ovanligt kunnig man, framstående lärare och gedigen författare, men ytterligt teoretisk. L. var sedan 1876 led. af svenska Krigsvet.-akademien. C. O. N. Leerdam [lēr-], stad i nederländska prov. Syd-Holland, vid Linge. 5,378 inv. (1903). Glasbruk, cigarrfabriker, skeppsvarf och osttillverkning. J. F. N. Leersia [l<over>e</over>r-], bot. Se Oryza. Leesen [l<over>e</over>sen], Jakob von, industriidkare, donator, f. 15 april 1802 i Hamburg, d. 25 sept. 1876 å Krusenhof i Kvillinge nära Norrköping, egnade sig från 1820 åt sockerindustrien samt var 1826–29 verkmästare vid Aug. Gieseckes sockerbruk i Stockholm och därefter till 1836 föreståndare för sin morbroder D. Reders sockerbruk Gripen i Norrköping. 1836 blef L. genom köp egare af sistnämnda etablissemang, hvarefter han till 1842 dref dess rörelse i förening med K. Ståhl och senare tills. med en sin son. Efter dennes död öfverlät han 1865 affären på ett bolag. L. samlade en betydlig förmögenhet. Han skänkte 1865 Norrköpings stad 300,000 kr. till anläggande af en vattenledning samt donerade 1875 100,000 kr. till "att användas för ändamål att sedligt förbättra vanartiga barn, tillhörande Norrköpings samhälle", och lika stor summa till en s. k. fattiggård för Kvillinge församling. I L:s och hans hustrus testamente af s. å. bestämdes 50,000 kr. "till en fond för beredande af hem och vård åt obemedlade, obotligt sjuka, tillhörande Norrköpings samhälle", och 25,000 kr. till någon nyttig inrättning för Kvillinge församling. Leeu [lēo], Gerard, nederländsk boktryckare, d. 1493, var från 1477 verksam i staden Gouda, men öfverflyttade 1484 sin officin till Antwerpen, där han utöfvade boktryckarkonsten till sin död. I Gouda tryckte han 30 arbeten och i Antwerpen 55. Bl. a. tryckte han 1481 i Gouda "Dialogus creaturarum moralizatus", en med färglagda träsnitt illustrerad fabelbok, som utgjorde den direkta förebilden till den af Johan Snell 1483 i Stockholm tryckta boken med samma titel, måhända vårt första boktrycksalster (se Dialogus creaturarum moralizatus). R. G. Leeuwarden [lēvarden], fris. Lieuwert, hufvudstad i nederländska prov. Friesland, vid järnvägen och den stora kanalen mellan Harlingen och Groningen. 36,404 inv. (1909). L. är en af de mest blomstrande bland andra rangens städer i landet, fullt af lif och företagsamhet. På grund af likheten i historia och utseende har man kallat det "Frieslands Haag". Liksom Haag växte upp omkring grefvarnas af Holland hof, uppstod L. omkring de frisiske ståthållarnas; och liksom Haag är det en ytterst renlig, smakfull och angenäm stad, med många parker och promenader, hvartill äfven de forna vallarna förvandlats. Märkligare byggnader äro det s. k. Kanselarij (från början af 1500-talet), af intresse hufvudsakligen för sitt bibliotek och där inrymda riksarkiv, stadshuset (från 1715), kungl. palatset (urspr. de frisiske ståthållarnas residens), det nya justitiepalatset samt fängelset, det största i Nederländerna. Märkligast bland kyrkorna är S:t Jakob (1480–1550) med de frisiske