Leges-Legion 42 anorganische chemie" (1904 ff.). - Ostwald m. fl., "Lehrbuch der allgemeinen chemie'J (ny förstorad uppl. förberedas). C. B-s. Leges, lat. (plur. af lex, se d. o.), lagar. - L. a g r ä r i se, agrariska lagar. Se A k e r l a g a r. - L. a n g e l s a'x ön u m. Se Germansk rätt. --L. barbarörum ("barbarernas, d. v. s. ickeromerska, lagar"), föråldrad benämning på frankiska och sachsiska rättskällor. - L. l i c i;n i se ("de licinska lagarna"), tre bekanta romerska lagar af genomgripande politisk räckvidd, 367 f. Kr. antagna på initiativ af folktribunerna Gajus Licinius Stolo och Scxtius Rufus. Se vidare Licinius och Ii o-merska riket. - L. romänoe ("romerska lagar"), lagar, som utgåfvos för att gälla för romarna i vissa germanska riken, t ex. lex romana lurgundionum (mellan 506 och 532 e. Kr.), lex r. wisigotorum och lex r. Curiensis, hvars uppkomsttid och giltighetsområde äro omtvistade. Legg., mus., förkortning af l e gg i e ro. Legge [le'g], James, skotsk sino-iog, f. 1815, d. 1897, skickades 1839 som missionär till öst-Asien, hvarest han 18-10-43 förestod det engclsk-kinesiska läroverket i staden Malakka och därefter verkade hufvudsakligen i Hongkong som missionär samt. präst vid engelska unionskyrkan, tills han 1876 fick den nyinrättade professuren i kinesiska vid Oxfords universitet. Frukter af L:s forskningar rörande kinesernas kanoniska böcker föreligga bl. a. i hans stora arbete The chinese classics (3 bd, 1861-65; ny uppl. af bd l och 2 1893 ff.). The texts of Confuciamsm (i "Sacred books of the East" 3, 27, 28) och The Yi läng (därsammast. 16). (K. V. z.) Leggiero [ledjerå], it., mus., med lätt anslag, "pärlande" spel, elastiskt föredrag. Jfr A n-slag 3 och Gon leggerezza. Leggings [k/gins], eng., höga damaskor af smidigt läder eller brun segelduk. Leghorn [le;ghän], ejigelskt namn på Livorno. Leghornsrasen [le'ghåns-1, en efter Leghorn (Livorno) benämnd hönsras tillhörande do s. k. Medel-hafsrascrna och mycket spridd både i Europa och Amerika. I Sverige förekommer den synnerligen talrikt och är här mycket omtyckt på grund af sin härdighet och stora värpningsförmåga. I medeltal per år och höna kunna leghornshöns lämna 180-200 ägg med en genomsnittsvikt af 60-70 gr. pr styck. Som köttproducent står rasen ej särdeles högt. Fullvuxna djur väga i medeltal 2,5 kg., tuppen något mer, hönan något mindre. Rasens färg varierar mycket, men är vanligen hvit eller brun. öronlapparna böra vara rent hvita. Kammen är i regel enkel, medelstor och försedd med fem tydligt skurna hack. Hos tuppen är den uppstående, hos hönan däremot ligs-ande åt ena sidan. Haklapparna skola vara medellånga och vackert rundade ise f. ö. Höns, pl., fig. 9). Leghornshönsen äro lifliga, lättskrämda och opålitliga som rufvare. n. F. Légifer, lat. (eg. lagstiftare), öfv. af svenska ordet lagman (se d. o.). Le'gio, lat., legion (se d. o.); härskara, stor mängd. Le'gio (nu El-Ledd j un), l,3 km. s. om det forna Megiddo i Palestina, vid västra kanten af Jisreels-slätten, ofta omnämndt i gamla testamentet. Platsen, som låg vid den militärväg, som österifrån ledde till Egypten, befästes starkt redan aJ egyp- terna, kananéerna och israeliterna enligt l Kon. Nära Megiddo besegrade Debora kananéerna; där anföll Josia den egyptiska hären (609), men stupade. Utgräfningar vid Tell-el-Mutcssellim, som företagits af den tyska Palcstinaföreningen, visa, att befästningar ha funnits ända sedan 20:e årh. f. Kr. Stadsmuren är omkr. 28 fot tjock. Babyloniskt inflytande skönjes i en mängd gemmer och cylindriska sigill. Äfven det äldsta kända hebreiska sigillet, tillhörigt en högt uppsatt ämbetsman hos Jerobeam II, har funnits där. Lergio fulminäta (lat.; '"tordönslogicnen") kallades 12:e legionen i den romerska hären sedan kejsar Augustus' tid. Om den verkliga orsaken till detta krigiska hedersnamn förtäljer historien intet, men däremot vet en legend från 2:a årh. att därom berätta följande. Kejsar Marcus Auielius stod i begrepp att leverera en drabbning mod germanerna, da hans här af brist pä vatten var nära att för-smäkta, hvarjämte fiendens öfvermakt hotade med undergång. Då knäböjde en hel legion, som bestod af idel kristna soldater, och anropade Gud om hjälp, hvarefter ett ymnigt regn vederkvickte de törstande och ett häftigt åskväder skrämde fienden på flykten. Legionen fick då af kejsaren ofvanståcnde namn. Ett bref från kejsaren till romerska senaten år 174 åberopas som stöd för donna berättelse, men detta bref kan på tämligen goda grunder anses för oäkta. Namnet "Legio fulminäta" finnes, som sagdt är, långt före Marcus Aurelius' tid. Hvad själfva tilldragelsen mod åskvädret beträffar, berättas den äfven af hedniska skriftställare, som tillskrifva dels kejsarens bön till de hedniske gudarna, dels en trollkarl Arnufis denna underbara händelse. J. P- Legion (lat. le'glo, eg. urval, häruppbåd) var hos de gamle romarna namnet på en härafdelning, clcn förnämsta enheten inom deras armé. I legionens anordning har man att urskilja olika perioder. Föga betydelse kan tilläggas traditionen, att Roms förste konung, Romuhis, hade en här bildad så, att en hvar af de tre tribus ("folkstammarna"), r ämnes, tilies och luccres, uppställde 1,000 man fotfolk (lefjionärii) och 100 ryttare (efquiles, se d. o.); de 300 ryttarna kallades ce'leres. Den enligt uppgift af konung Sertius genomförda författningen skall ha ordnat hären efter förmögenhetsklasser. Hären synes emellertid i äldre tider ha varit uppställd i falang, d. v. s. en oafbruten slagordning med flera linjer bakom hvarandra och bred front, i regel bildad af en dubbel legion, med de bäst väpnade framför de tyngre rustade. Till denna falang synas lätt beväpnade ha slutit sig. Legionen var indelad i cenlu'rl(E ("hundraden"), om hvilkas motsvarighet till folkförsamlingens liknämnda afdclnin-gar inga fullt säkra underrättelser föreligga. Rytteriet utgjordes af rikare medborgare. Legionen under republikens blomstringstid är noga skildrad af Polybius. Man har vanligen tillskrifvit Camillus (4:e årh. f. Kr.) omdaningen af den äldre legionen. På de puniska krigens tid (264-146 f. Kr.) var legionens inrättning följande. De tungt väpnade utgjordes af tre träffar: hasfäti (1,200 man), pri'ncipes (1,200 man) och triärii (600 man); därtill kommo 1,200 man lätta trupper, ve'liies. Legionen var indelad i 30 mamfpidi och 60 centurice (2 på hvar manipel). I hvarje manipel af haslali och principes funnos 120 man, utom 40 velites; i hvar