bibehåller landbokontraktet i en viss inskränkt användning, men också i sitt kap. 2 för första gången rättsligen ordnar arrendeförhållandet. Till ej ringa del sammanfalla bestämmelserna med dem, som nyssnämnda lag ger beträffande hyra af hus eller någon dess del. Bl. a. har åsyftats att bereda arrendatorn på samma sätt som hyresgästen en tryggad sidoordnad ställning i förhållande till jordegaren och för ändamålet vissa stadganden gjorts absoluta, så att de icke aftalsvis kunna sättas ur kraft. Men väsentliga skiljaktigheter finnas emellertid äfven mellan aftalens rättsgrundsatser. Sålunda antages för alla arrendeaftals del, att kontrahenterna velat upprätta dem skriftligen, och uppsägelse skall ske skriftligen eller med vittnen i brist på skriftligt erkännande. Aftalet kan upprättas på arrendatorns lifstid samt, med iakttagande af stadgade maximitider för nyttjanderättsaftals bestånd, på viss längre eller kortare tid och undantagsvis äfven på upplåtarens lifstid, men gäller i öfriga fall för fem år. Sitter vid arrende på viss tid arrendatorn med upplåtarens goda minne kvar två månader öfver tiden, förlänges aftalet också på fem år, där ej annan tid öfverenskommits. Arrende på obestämd tid förekommer icke. Det är också allmänt förmenadt upplåtare att utöfver de i lagen särskildt medgifna fallen göra förbehåll om en sin rätt att ensidigt häfva aftalet. Har den därför stadgade maximitiden öfverskridits och vill part vid dess utgång frånträda aftalet, har han att uppsäga. Med afseende på arrende i pengar eller naturalster ha meddelats dispositiva stadganden rörande tiden för erläggandet (sist tre månader före hvarje arrendeårs utgång) och, hvad angår naturalster, jämväl rörande orten därför (på af jordegaren anvisad plats inom arrende- eller hufvudgårdens område). Betingade dagsverken skola åter ovillkorligen vara noga fastställda i aftalet och utgöras på sätt och i ordning, som lagen närmare bestämmer. Principiellt behöfver arrendatorn upplåtarens särskilda medgifvande för att helt eller delvis låta annan utöfva sin rätt (sublocatio). Däremot kan arrenderätten substitutionsvis öfverflyttas i två fall, dock att upplåtaren eger att afvärja det genom rättens inlösande. Det nyss sagda gäller vid arrendators död och därförutan, så snart arrendeaftalet slutits på längre tid än tjugu år. Där ej annat aftalats, eger arrendatorn rätt till jakt och fiske å jorden men ej till skogs- eller torftäkt, må icke svedja eller verkställa bränning af jord och ej heller annat än för egendomens behof taga grus, lera, sand, sten eller annat, som ej faller under begreppet årlig afkastning, får än vidare alldeles icke bortföra naturlig gödsel och stråfoder allenast vid arrendets slut och efter obeaktadt hembud till jordegaren att få köpa det för hälften af ortens gångbara pris samt har att bära all skatt och tunga å jorden, eganderättsbevillningen undantagen, och att lämna jordegaren tillfälle att å fastigheten anställa besiktning. Arrendatorn åligger ock underhållsskyldighet, så att han har att återställa jorden med byggnader och andra tillhörigheter i lika godt skick, som han mottog dem. Genom till- och afträdessyn fastställes egendomens skick vid mottagandet och återställelsen; och arrendatorn har att gälda brister, som visats ha uppstått under hans innehaf, och att njuta till godo ersättning för de brister, som, förefintliga vid tillträdet, blifvit af honom afhulpna. Ifrågavarande syn, hvarom lämnats utförliga bestämmelser, är det enda laga bevismedlet i dylika ersättningsfrågor. För öfrigt har upplåtaren endast att tillhandahålla egendomen i befintligt skick. Förpliktelse härutöfver åligger honom allenast enligt särskildt åtagande, hvaremot, om i följd af inträffande olyckshändelse byggnad tarfvas ersatt med annan, jordegaren är skyldig att gå i författning därom. Arrendatorn -- äfven han fri från förbättringsskyldighet -- har med ett par smärre undantag ej heller rätt att få sina verkställda förbättringar ersatta af jordegaren. Vill ej denne, såsom han kan, lösa, har arrendatorn allenast en bortföringsrätt, allt under villkor att han återställer egendomen i mottaget skick och ersätter, hvad till anläggning hämtats från fastigheten. Upplåtaren står i ansvar för de i aftalet lämnade uppgifterna om egovidd och annat, som berör arrendatorns rätt, så ock för hvad den senare går miste om i anledning af tredje mans bättre rätt, en egendomen öfvergående olycka, skiftesförrättning eller dom i egotvist. Efter omständigheterna eger i nämnda fall arrendatorn att få arrendet nedsatt, uppsäga aftalet och bekomma skadestånd. Tvärtom må jordegaren frånträda aftalet, om egorna på hans bekostnad förbättrats i följd af skifte eller vattenafledning och arrendatorn ej vill ingå på en däremot svarande förhöjning i arrendet. Under samma villkor, som gälla för en hyresgäst, beröres en arrendator icke af fastighetens öfverlåtelse å ny egare. Ändring af eller tillägg till skriftligt arrendeaftal binda dock, vid bristande anteckning på jordegarens exemplar, icke ny egare i god tro, dock att han inom viss tid skall delgifva arrendatorn sin vilja därutinnan och den senare för sådant fall har viss tid på sig att uppsäga. Arrendatorn har än vidare underkastats särskilda inskränkningar i rätten att bemöta den nye egarens kraf på de efter öfverlåtelsen förfallande arrendebeloppen med invändningar om kvittning mot och om uppgörelse med den gamle egaren. Å andra sidan har arrendatorn viss tid på sig att förbehålla sig talerätt mot den gamle egaren, om den nye skulle brista i fullgörandet af hans förbindelser enligt arrendeaftalet. Fastighetens utmätning, förordnande om dess exekutiva försäljning därförutan på inteckningshafvares begäran samt jordegarens konkurs medföra, då de inträffat före tillträdesdagen, för arrendatorn samt dennes konkurs åter för såväl hans konkursbo som jordegaren uppsägelserätt, allt under särskilda stadgade villkor. För konkursboet är uppsägelserätten ett medel att befria sig från ansvar för aftalets fullgörande. Försämras säkerhet, som ställts för sådant fullgörande, har arrendatorn att på anfordran anskaffa tillfredsställande sådan, vid äfventyr att blifva uppsagd och att få gälda skadestånd. Ej blott i dessa frågor om fastighetens öfverlåtelse och utmätning samt om konkurs och säkerhets försämring utan äfven beträffande nyttjanderätts förverkande, talerätts preskriberande och nyttjanderättshafvares vräkning gå, med de af kontraktens olika ändamål betingade lämpelserna, arrendeaftalets rättsregler igen vid hyra af hus eller någon dess del, hvarför ock det med afseende på de tre senare ämnena kan hänvisas till artikeln om hyresaftal. Anmärkas må för öfrigt, att 1907 års lags bestämmelser om vräkning före lagakraftvunnen dom och hvad utsökningslagens §§ 42 och 158 innehålla om dylikt besluts