verkställighet och om vräkning utan föregående dom alldeles särskildt afsetts skola hindra, att det starka rättsskydd, som lagen beredt nyttjanderättshafvaren, komme att lända jordegaren till obehörigt förfång. Förhållandet framträder så mycket skarpare vid arrendeaftal, som, till skillnad från hvad som gäller om hyresgäst, det ej tillagts arrendator någon rätt att tillträda på grund af en dom, som saknar laga kraft. Liksom mot hyresgäst har för öfrigt jordegare äfven mot arrendator en retentionsrätt och det ej blott för legan utan äfven för ogulden utskyld eller afgift, för hvilken arrendatorn svarar, och för ersättning, som han skall gälda enligt afträdessyn eller skriftlig överenskommelse. Retentionsrätten, gällande i arrendatorns lösören och byggnader å fastigheten, har emellertid till förutsättning skriftligt arrendekontrakt och må endast utöfvas, då arrendatorn skall afträda fastigheten. Har jordegaren till arrendatorn utlegt inventar för fastighetens bruk, njuter han för sin därpå grundade fordran på lega och ersättning jämväl till godo sin retentionsrätt. Det möter dock äfven här fordran på skriftlig upplåtelse. Till jordegarens ytterligare säkerhet tjäna bestämmelserna om förmånsrätt i Handelsbalken kap. 17 § 6, de i förordningen om lösöreköp stadgade villkoren för sådan handels verkan och hvad konkurslagens § 2 mom. 2 innehåller om rätt att söka person i konkurs på grund af utmätning eller lösöreköp. Särskilda föreskrifter ha meddelats om ett med arrendeupplåtelse förbundet utlegande af inventar i kreatur och redskap, för det fall att å det utlämnade satts visst värde. Däraf har nämligen förklarats följa, att arrendatorn har att under hela arrendetiden hålla inventar af hvartdera slaget till det mottagnas värde, och att nytt, som i det mottagnas ställe insättes, utan vidare anses tillhöra jordegaren. -- Tilläggsvis ha de sålunda gifna förordnandena förklarats skola gälla, äfven då jord upplåtits att besitta för annat ändamål än landtbruks bedrifvande, såsom för upplag eller annat dylikt (s. k. lägenhetsarrende). Det har dock gjorts åtskilliga undantag. Sålunda står det parterna fritt att träffa hvad öfverenskommelse som helst om aftalets bestånd och förty äfven att sluta detsamma på obestämd tid under ömsesidig uppsägelserätt. Lagens bestämmelse, att en vanlig arrendator eger att fjorton dagar före tillträdesdagen (14 mars) få åt sig upplåten hälften af fastighetens hus, kan ej åberopas af nyttjanderättshafvaren. Bestämmelserna om arrenderättens innehåll och gränser, om arrendatorns skatteansvar och underhållsplikt, om syn, om jordegares förbättringsskyldighet och arrendators ersättningsrätt för gjorda förbättringar, om förhöjning i arrendebelopp på grund af jordförbättring under arrendetiden och om inventars utlegande ega ej heller någon tillämplighet. Likaså är händelsen med stadgandet, att, då arrendatorn öfverger fastigheten och lämnar den obrukad eller utan vård, jordegaren genast och således utan föregående uppsägning må återtaga densamma, hvarförutom jordegarens rätt att uppsäga aftalet på grund af arrendatorns konkurs underkastats betydande inskränkningar. -- Beträffande upplåtelse af skogsafverknings-, täkt-, jakt- och fiskerätt och annan dylik partiell nyttjanderätt utan besittning ha ej meddelats några bestämmelser till ordnande af det obligatoriska förhållandet. Lika litet som det särskildt behandlade servitutsaftalet äro de för öfrigt rena nyttjanderättsaftal. De falla äfven under köpets begrepp och regler. Ännu på annat sätt kan, i synnerhet vid fast egendom, upplåtelse af nyttjanderätt förete insatser från andra kontrakt. Från en sida sedt, är sålunda upplåtelse af jord mot skyldighet för nyttjanderättshafvaren (jordtorpare) att utgöra dagsverken tjänstelega. Rättsförhållandet behandlas dock såsom arrende. Utgår till ett legohjon delvis hans lön i en rätt att bruka och taga afkastningen af en mindre täppa (stattorpare), upphör åter därigenom icke aftalet att vara ett legohjonsaftal. Då, såsom fortfarande kan ske, fast egendom öfverlämnas åt en borgenär till säkerhet för hans fordran, sammanträffa än vidare pant- och legoaftal. Sedan med den nyare lagstiftningen rättsförhållandet alltmera upphört att bereda nämnda slags säkerhet, har man i den juridiska praxis i allt väsentligt kommit att behandla det som ett vanligt legoaftal. Jfr Försträckning, Införsel, Köp, Lösöreköp, Nyttjanderätt, Pant och Tomträtt. En särskild afart af tjänstelega är arbetsbetinget, hvarvid aftalet går ut på att genom arbete något skall försättas i ett visst förändradt skick och tjänsteprestationerna sålunda endast medelbart betingas och utfästas. Eljest skulle åter föreligga tjänstelega i inskränkt bemärkelse. Därvid måste dock iakttagas, att särskilda regler gälla rörande legohjon (se d. o.) och stadiga yrkesanställningar och att man efter mönster af romersk rätt håller inlag samt sysslomanna- och fullmäktigskap skarpt isär från tjänstelegan. Något skäl finnes åter icke att, såsom i den romerska rätten skedde, ytterligare undantaga alla de fall, i hvilka fråga är om mera intelligenta prestationer. Föremål för arbetsbeting kan exempelvis sålunda vara ej allenast en möbels lagande eller en byggnads uppförande utan äfven en rättegångs vinnande samt en människas återställande till hälsan eller bibringande af visst kunskapsmått. Ej heller förlorar ett aftal egenskapen af tjänstelega, därför att det icke rör sig om en vanlig dagsverkares prestationer utan om bistånd af en advokat eller läkare inom deras kall. -- Af arbetsbetingets innehåll följer, att, såframt arbetstagaren (tillverkaren) skall ha fullgjort sitt åtagande mot arbetsgifvaren (beställaren), det skall ha uppnåtts ett visst resultat genom tjänsteprestationerna, hvaremot vid tjänstelega det i och för sig ej ligger någon vikt därpå. Regelrätt ersättas dessutom vid tjänstelega prestationerna efter tid och har arbetsgifvaren arbetets ledning i sin hand, hvaremot förhållandet är motsatt vid arbetsbeting. -- Svensk lag saknar för öfrigt bestämmelser rörande de två aftalen. Hvad man vid sådant förhållande alltid kan fastställa är, att de kunna ingås formlöst och att vederlag för arbetet bör antagas ha varit afsedt. För öfrigt är man anvisad på att efter läglighet hålla sig till legohjonsaftalets regler för tjänstelegans del och för arbetsbetingets åter till hvad som finnes stadgadt om köp af bestämdt gods. Man kommer sålunda ock till principer i nära öfverensstämmelse med den romerska rättens. Detta gäller äfven arbetstagarens ersättningsrätt, om nedlagdt arbete förfares genom en olyckshändelse. Vid tjänstelega skall i brist på annan öfverenskommelse för hvarje fall det förrättade arbetet fullt godtgöras. Utgör aftalet ett