rum, då legohjon försummar sin tjänst. Men däremot lider legohjon ej någon minskning i sin rätt till ersättning, om det genom sjukdom blir hindradt att förrätta sitt arbete (infördt med 1734 års lag). Hvad legohjonet bekommer utöfver kost och bostad, faller under beteckningen lön. I fråga om denna har funnits en mängd bestämmelser, scm gått ut på att stadga dels ett maximibelopp, som ej finge öfverskridas (öfvergifvet med 1805 års legostadga), dels ock de värdeören, i hvilka den finge utgå (öfvergifvet med 1833 års legostadga). Numera ega kontrahenterna full frihet vid bestämmandet af lönens storlek och beskaffenhet. Kan öfverenskommelse om lön ej bevisligen styrkas, utgår den till det belopp, som är vanligt i orten. I allt fall svarar husbonden för legohjonets personella utskylder cch bör äfven bekosta legohjonets flyttning till sig, det förra, då ej annat öfverenskommits, med rätt till utläggets afkortande på lönen och det senare utan sådan befogenhet. I motsats till underhållet utbetalas lönen först vid legotidens slut. På förskott och slutlig likvid bör husbonden lämpligen taga kvitto. Till sin säkerhet åtnjuter legohjonet vid husbondens konkurs för sista årets lön förmånsrätt i konkursboet. -- Förutom dessa egentligen ekonomiska rättsverkningar medför legohjonsförhållandet äfven andra af en mera etisk beskaffenhet. Till någon del bidrager härtill det samboende, hvartill rättsförhållandet enligt regel ger anledning. Men starkast har dock härvidlag verkat det underordnade förhållande, hvari legohjonet på grund af tjänsteprestationernas obestämdhet träder i förhållande till husbonden. Därför äro ifrågavarande bestämmelser jämväl mestadels gifna utan villkor af samboende. Deras allmänna karaktär består däri, att det ålagts husbonden en särskild skyldighet till vårdnad om legohjonets person, hvaremot legohjonet dels förpliktats och dels antagits skola med särskildt intresse omfatta husbondens rätt och rätta sig efter hans vilja. Sitt starkaste uttryck får husbondens ofvannämnda vårdnadsskyldighet i åläggandet för honom att för all framtid draga försorg om legohjon, som senast från sitt 30:e år tjänat honom alltintill sin ålderdom (först föreskrifvet i 1723 års legostadga). Men därjämte är särskildt ansvar stadgadt för husbonde, som obehörigen missbrukar sin myndighet öfver legohjonet, t. ex. om han nödgar eller lockar legohjon till deltagande i främmande trosbekännares andaktsöfningar (k. förordn. 16 nov. 1869) eller förleder det till otukt (Straffl. kap. 18 § 12). Anstiftan till brott anses jämväl städse ha egt rum under försvårande omständighet, då anstiftaren stått i förhållande af husbonde till den, som utfört brottet (Straffl. kap. 3 § 2). Ja, legohjons förbrytelse kan i vissa fall räknas husbonde till last, oaktadt han ej haft mera än vetskap därom. Så sker nämligen, då tjänare med kost och bostad hos husbonden (husfolk) begå förseelser mot förordningarna om brännvinsförsäljning, brännvinstillverkning samt försäljning af vin och öl. -- Legohjonets etiska förpliktelser framträda bl. a. i de straffrättsliga stadganden, som svårare anse brott af legohjon mot husbondes person (Straffl. kap. 14, §§ 35, 36, 37, och kap. 16 § 12) eller egendom, tillhörig honom eller någon hans gäst (Straffl. kap. 20, § 3 mom. 1), samt ålägga honom att tåla näpst från husbondens sida (se Husaga). För husfolk och dem, som eljest bestrida husbondens eller hans familjs personliga uppassning, gäller såsom allmän regel, att de ej ega att vittna i sak, hvari husbonden är part (Rättegångsb. kap. 17 § 7). I rättspraxis tillämpas detsamma härutöfver på hvarje städslad tjänare. I sin allmänna rättsställning lider legohjon genom rättsförhållandet numera ej någon egentlig minskning. Det är dock stadgadt, att legohjon ej må annanstädes än hos husbonden förvara sådana sina tillhörigheter, som det använder till dagligt bruk (Legost. § 17), samt att ingen må inlåta sig i köpslagan med legohjon, innan han förvissat sig, att det verkligen eger rätt att försälja (Handelsb. kap. 1, § 8). Tjänstedräng får ej heller af husbonden brukas såsom rättegångsfullmäktig (Rättegångsb. kap. 15 § 15). A. W. Legokontrakt. 1. Detsamma som legoaftal (se d. o.). -- 2. Den öfver aftal om tjänstelega af kontrahenterna uppsatta skriftliga handlingen. Upprättande af dylik skriftlig handling är i Sverige stadgadt, dels för det fall att fattiga föräldrar lämna barn att uppfostras, födas och klädas mot vissa års legohjonstjänst (Legost. § 20), dels då näringsidkare antager handelsbetjänt eller arbetare (k. förordn. 18 juni 1864 § 15) och dels då kommissionär förmedlar aftal om arbetstagares anställning i annat främmande land än Norge (k. kung. 28 nov. 1884 § 5). A. W. Legostämma, gammal benämning på legotid, eller den tidslängd, hvarpå legoaftal blifvit ingånget. I denna betydelse förekommer ordet, omväxlande med giftostämma och stämmotid, ännu i 1734 års lags bestämmelser om landbokontraktet för att beteckna de tider, på hvilka aftal om lega af fast egendom på landet blifvit ingångna. Jfr Giftostämma och Legoaftal. A. W. Legosängsafgift, den dagsersättning för vård och kost, som erlägges vid de allmänna sjukhusen. Denna "dagafgift" infördes genom ett cirkulär, utfärdadt af Serafimerordensgillet 2 mars 1804, och beräknades till en början efter den kostnad, som mathållningen betingade å lasaretten. Härmed fortsattes i allmänhet, till dess att landstingen 1862 öfvertogo lasarettens ekonomi, då den anordning infördes, att en viss legosängsafgift bestämdes särskildt för hvarje år inom de olika lasarettsområdena. Ersättningen uppgöres numera vanligen efter en graderad skala i enlighet med patientens fönnögenhetsvillkor och varierande till beloppet inom de särskilda sjukvårdsdistrikten. Oftast utgår legosängsafgiften med 50 öre per dag för mindre bemedlade personer och 1 krona för bemedlade, när patienten vårdas i allmän sal. I halfenskildt eller enskildt rum brukar afgiften utgå med 2--3 kronor, i vissa län något mera. Legosängsafgifterna uppgingo år 1908 till 1,552,989 kr. R. W. Legotagare. Se Legoaftal. Legotrupp, krigsv., kallas hvarje trupp, som mot vissa öfverenskomna förmåner tager tjänst hos en främmande makt. Grekiska legotrupper tjänade redan i den aflägsna forntiden hos asiatiska och egyptiska härskare. Kartagos krigsmakt utgjordes till största delen af legotrupper, och då romerska riket skred mot sin undergång, tog det af germaner och andra folk bildade legotrupper i sin tjänst. De italienske condottieri voro de mest utpräglade legotrupper, och vid nyare tidens ingång tjänade schweiziska och tyska landsknektar såsom legotrupper hos främmande härskare. Sedermera ha de endast sällan