61 Legouvé-Legrand du Saulle 62 förekommit. Emedan legotrupperna tjänat endast för betalningens skull eller för hoppet om rof, har deras pålitlighet icke alltid varit den största. C. O. N. Legouvé [logove]. 1. Gabriel Marie Jean Baptiste L., fransk författare, f. 1764, d. 1812, gjorde lycka med åtskilliga tragedier, bl. a. La mort d'Abel (1792), Épicharis et Néron (1793, innehållande anspelningar på Robespierres tyranni) och La mort de Henri IV (1806). Större rykte vann han emellertid genom lärodikten Le mérite des femmes (1801), som utgått i öfver 40 uppl. L:s poesi var mera en frukt af studier och smak än af ingifvelse. Hans Oeuvres complètes utgåfvos i 3 bd 1826-27, hans Oeuvres choisies 1854. - 2. Gabriel Jean Baptiste Ernest Wilfrid L., den föregåendes son. fransk författare, f. 15 febr. 1807 i Paris, d. där 14 mars 1903, vann 1827 pris i Franska akad. för poemet Découverte de l'imprimerie. På dramats område hade han icke ringa framgång med Louise de Ligne-rolles (1838; uppf. i svensk öfv. 1839), hvars titelroll uppbars af m:lle Mars, Adrienne Le-couvreur (1849; svensk öfv. 1851), ett bravurstycke för m:lle Rachel, Bataille des dames (1851: "När damerna föra krig", s. å.) och Les contes de la reine de Navarre (1851; "En saga af drottningen af Navarra", s. å.), de tre senare i samarbete med E. Scribe. L. författade dessutom tragedien Médée (1854) för m:lle Rachel, men hon vägrade, trots kontrakt, att spela däri. I öfv. till italienskan uppfördes emellertid denna pjäs med största verkan (sedan 1856) af fru Ristori uti Europas större städer och äfven flerstädes i Sverige. Ett af hans bästa och älskvärdaste arbeten är hans memoarer, Soixante ans de souvenirs (2 bd, 1S86-87; 2:a uppl. 1888 i 4 bd). Vidare må nämnas komedierna Par droit de conquète (1855; "Börd och förtjänst", 1856), Le pamphlet (1857; "En smädeskrift", 1858), Les doigts de fée (1858, jämte Scribe; "Trollfingrarna", s. å.) och Miss Suzanne (1867) samt dramen Les deux reines de France (1865; förbjuden af censuren ända till 1872, då den uppfördes med musik af Gounod). Framstående romaner af L. äro Edith de Falsen (1840; 7:e uppl. 1869) och Béatrix, ou la madone de l'art (1860). Föreläsningar, som han 1847 vid Collège de France höll öfver kvinnans borgerliga utveckling, offentliggjorde han i Histoire morale des femmes (1848; 6:e uppl. 1874; "Qvinnans historia", 1867). Han fick ytterligare insteg i damvärldens gunst genom arbetena Les pères et les enfants au XIX:e siécle (2 bd, 1867-69; "Det nittonde århundradets fäder och söner", bd I, 1869), Messieurs les enfants (1868), ett humoristiskt hyllande af barnet som allenahär-skare i hemmet, och Nos fils et nos filles (1879). L. vann berömmelse för sin utmärkta framsägningskonst, och i den mycket spridda skriften Petit traité de lecture à haute voix (1878) inskärpte han vikten af rationella välläsningsöfningar i skolorna. L. var icke utrustad med rik fantasi, men fängslar i sina arbeten genom själfulla tankar och formens renhet. Som dramatiker röjer han intryck af Ponsards klassicism. Sedan 1855 var L. led. af Franska akad. l o. 2. (J. M.) Legrain [logrä'], Maurice, fransk läkare, f. 1860, öfverdirektör för sinnessjukasylerna i dep. Seine, specialläkare för alkoholsjukdomar vid asylen Ville-Evrard (nära Paris), är en af samtidens förnämsta märkesmän på den medicinska forskningens, särskildt alkohol- och sinnessjukdomarnas samt ärftlighetsforskningens område. L. besökte, på inbjudning af studenternas helnykterhetssällskap i Uppsala, 1904 Stockholm och andra svenska städer samt höll där föredrag i alkohol- och nykterhetsfrågorna, och vid den 11:e internationella antialkoholkon-gressen (i Stockholm, 1907) inledde han frågan om alkohol och degeneration med ett mycket uppmärk-sammadt anförande. 1896 stiftade L. i Paris det stora nykterhetssällskapet Union française antialcoo-lique, och han redigerar den moderna franska nykterhetsrörelsens bägge organ, "L'alcool" och "Les annales antialcooliques". Legrand [logrā'], Henri. Se Turlupin. Legrand [logrā'], Marc Antoine, fransk författare, f. 1673, d. 1728, anställd vid Théâtre français, skref lustspel, som vunno vidsträckt spridning tack vare stor komisk kraft, t. ex. La famille extravagante (1709; "Den löjliga slägten", 1793) och L'aveugle clairvoyant (1716; "Den klarsynte blinde", 1788). Le Grand [logrã'], Émile, fransk filolog, f. 1841, d. 1903, professor och föreläsare i grekiska vid l'École des langues orientales vivantes i Paris. Af hans många arbeten må här anföras Grammaire grecque moderne (1878; tills, med H. Pernot), Bibliothèque grecque vulgaire (9 bd, 1880-1902), Nouveau dictionnaire grec moderne - français et français-grec moderne (2 bd, 1882-85, ett litet mycket godt lexikon), Bibliographie hellénique XV:e et XVI:e siècles (1885) och XVII:e siècle (2 bd, 1894-96), Collection de monuments pour servir à l'étude de la langue néo-hellénique (1870- 72; 1874-76) o. s. v. J. C. Legrand [logrã'], Louis, fransk konstnär, f. 1864 i Dijon, var först banktjänsteman, kom till Paris 1885, studerade teckning, påverkad mest af Rops och Degas, började teckna för tidningar samt äfven måla i olja (Dansös inköptes af staten). L. har lämnat karaktärsfulla och raffinerade etsningar - och äfven teckningar och pasteller - från franska kustbefolkningens lefnad och från det parisiska teater- och nöjeslifvet. Hans område sträcker sig från religiösa kompositioner till ämnen sådana som dansösernas toalett, lektioner med balettelever, scener från kaféer och offentliga baler - allt framställt med säker och förfinad konst. L. har utgett etsningsserierna Le livre d'heure de Louis Legrand, La faune parisienne m. fl. samt illustrerat E. A. Pocs berättelser o. a. Katalog öfver hans etsningar och litografier finnes i E. Ramiro, "L. Legrand, peintre-graveur" (1906). G-g N. Legrand du Saulle [logrã' dy såll], Henri, fransk psykiater, f. 16 april 1830 i Dijon, d. 6 maj 1886 i Paris, tjänstgjorde som läkare vid sinnes- sjukanstalterna i Dijon, Quatremares vid Rouen och Charenton i närheten af Paris och sedan 1862 vid olika sjukhus i Paris. L. författade åtskilliga