mor af insekter. Familjen omfattar 3 afdelningar: Mimosoideæ med aktinomorfa blommor, Cæsalpinioideæ med zygomorfa, ej fjärilslika blommor och Papilionatæ med fjärilslika blommor; dessa afdelningar behandlas närmare i specialartiklar. ^{G. L--m.} Leguminosites. paleobot., en provisorisk släktbenämning för sådana fossila blad, som antagas tillhöra familjen Leguminosæ, men hvilka i öfrigt ej kunna till släktet närmare bestämmas. ^{A. G. N.} Legymer [leg-; fr. légumes, af lat. legumen, ärtbalja], grönsaker (se d. o.). Leh (Le), hufvudstad i Ladakh i Kashmir under 34° 10' n. br., 3,500 m. ö. h., 6 km. n. om Indus' högra strand. 2,079 inv. (1901). L. är omgifvet af tornkrönta murar och har trånga gator med höga, hvita hus, ett palats och ett stort kloster. Meteorologiskt observatorium, det högst belägna i Asien. Herrnhutisk missionsstation med sjukhus. Utlänningar bo i en förstad. 1,5 km. från staden ligger ett fort. L. är den stora marknaden för västra Tibet, samlingsplats för indiska och kinesiska köpmän och utgångspunkt för många äfventyrliga resor i Tibet, bl. a. för Hedins senaste (1906 och 1907). Den bäst kända vägen är den s. k. Janglam, den stora handelsvägen till Lhasa och Kina förbi Mansarowarsjöarna och genom Mariam-La-passet i Tsampos dal. ^{J. F. N.} Lehár [lä'h<over>a</over>r], Franz, österrikisk (ungerskfödd) operettkompositör, f. 1870 i Komorn, blef 1890 militärkapellmästare och är dirigent för "tonkünstler"-orkestern i Wien. Han debuterade som tonsättare för scenen med operan Kukuschka (1896) och vände sig till operettscenen med Der rastelbinder (1902; "Slovakerna", 1904), som på kontinenten vunnit varaktig framgång genom den osökta musikaliska lokalfärgen i första aktens folklifsscener och de öfriga akternas wienskt själfbehagliga uppsluppenhet med valsrytmer och militärisk pli i musiken samt halft varietéartade upptåg. Bland hans följande operetter märkas Die lustige witwe (1905; "Den glada änkan", 1907), som tog publiken med storm genom pigg, graciös och insmickrande musik, Der graf von Luxemburg (1909; "Grefven af Luxemburg", 1910), hvars smekande boston- och sångvalser, lifliga körer och välklingande instrumentation äfvenledes väckte mycken anklang, Das fürstenkind (1909) och Zigeunerliebe (1910; "Zigenarkärlek", s. å.), i hvilka senare en dragning åt operastilen framträder mer tydligt i musiken. Libretternas tomhet har emellertid ej kunnat undgå att återverka på tonsättaren, och hans operetter torde näppeligen lefva längre än den tillfälliga tidssmak, som han med dem tillmötesgått. ^{E. F--t.} Lehautcourt [ləåk<over>o</over>r], Pierre, pseudonym. Se Palat, B. E. Le Havre de Grâce [lə a'vr də gr<over>a</over>s]. Se Havre. Lehe l. Bremerlehe, köping i preussiska reg.-omr. Stade (Hannover), omedelbart n. om Bremerhaven och genom elektrisk spårväg förenadt med detta och med det sydligare belägna Geestemünde. 31,826 inv. (1905). Ångkvarn, cement- och tegeltillverkning, skeppsbyggen. Högre realskola, marintelegrafskola. L. hörde 1652--1715 till Sverige. 1654 anlade H. K. v. Königsmarck vid dåv. byn L. på en holme midt i Geestes utlopp i Weser en oregelbunden halfbastionsskans, som i juni 1657 intogs af danskarna under A. Bilde, men 2 aug. återtogs af Aschenborg. Skansen reparerades 1664, men slopades, då Karlsburg (se d. o. 2) anlades 1672. ^{J. F. N. L. W:son M.} Lehe skans. Se Lehe. Lehesten, stad i hertigdömet Sachsen-Meiningen, kretsen Saalfeld, på Thüringerwald. 2,084 inv. (1905). Skifferbrott, de största i Tyskland, med 2,400 arbetare och ett produktionsvärde af 2 mill. mark. (^{J. F. N.}) Lehigh [l<over>i</over>'hai], astron., en af småplaneterna. Lehigh university [l<over>i</over>'hai j<over>o</over>niv<over>ə</over>'siti]. Se Bethlehem. Lehm., vid växt- (och insekt-)namn förkortning för tyske botanisten Johann Georg Christian Lehmann, f. 1792, d. 1860 som professor och föreståndare för botaniska trädgården i Hamburg. Lehmann, Karl Peter, målare, f. 1794 i Köpenhamn, d. 1876 i Sigtuna, skall i sin ungdom ha varit ambulerande akrobat. Hans anlag upptäcktes, då han målade dekorationer för den trupp han tillhörde. Han idkade miniatyrmålning, men öfvergick sedan till oljefärgen. L:s namn förekommer i Sverige första gången 1822, då han vid en af Götiska förbundets täflingar vann pris för målningen Ægir och Ran. I Bergen hade han en tid målarskola. 1825 ämnade han sig från Hälsingborg till Stockholm, men uppehölls af porträttbeställningar, så att han i slutet af 1827 ej hunnit längre än till Norrköping. Han hade då utfört omkr. 600 konterfej. L. slog sig sedan ner i hufvudstaden, men företog ofta resor inom Sverige, Norge, Finland och Ryssland, till dess han i slutet af 1850-talet bosatte sig i Sigtuna. Han målade allt fortfarande äfven mytologiska ämnen och norska landskap. Sammanlagdt skall han ha utfört omkr. 4,800 porträtt. De utmärkas ofta af likhet, men blefvo allt sliskigare och slappare, ju längre han arbetade. 136 taflor af hans egen hand såldes på auktion i Stockholm 1877. ^--rn. (^{G--g N.}) Lehmann. 1. Peter Martin Orla L., dansk statsman, f. 19 maj 1810 i Köpenhamn, d. 13 sept. 1870, var son till dåv. assessorn, sedermera deputeraden i Kommerskollegiet (1832--40) <img r>

och konferensrådet M. K. G. Lehmann (f. 1775, d. 1856). Ehuru fadern var afgjordt tyskt sinnad och ehuru L. i hemmet fick tysk uppfostran samt till 1824 gick i tysk skola i Köpenhamn, fick han tidigt ett utprägladt danskt sinnelag. 1827 blef han student och 1833 juris kandidat. 1832 uppträdde han för första gången som politisk skriftställare, med en anmälan af grefve F. A. Holsteins flygskrift om provinsialständerna. Det var också L., som i nov. 1836 i Trykkefrihedsselskabet först tog till orda för "det danska i Slesvig". 1835 blef han medarbetare i den frisinnade tidningen "Kjöbenhavnsposten", och då "Fædrelandet" i dec. 1839 blef daglig tidning, ingick L. i dess redaktion (där han kvarstod