fastställd. Det mest omfattande af hans många
arbeten på detta område är
Flüssige krystalle (1903).
L. har också utgifvit
Physikalische technik (1885),
Krystallanalyse (1891),
Elektricität und licht (1895),
Die elektrischen lichterscheinungen (1898) samt
nya uppl. af J. Fricks "Physikalische technik" (1900; 7:e uppl. 1904) och
J. Müllers "Grundriss der physik" (14:e uppl. 1896)
samt är genom dessa arbeten en af samtidens mest
produktiva läroboksförfattare på fysikens och
elektroteknikens områden.
S. A--s.
Lehmann,
Else, tysk skådespelerska, f. 27 juni 1866 i
Berlin, beaktades till en början föga på grund af det
fullkomligt oschablonmässiga i sitt spelsätt, men hade
1888 stor framgång i lustspelsroller på Wallnerteatern
i Berlin. 1889 kreerade hon
Helene Krause i Hauptmanns "Vor sonnenaufgang"
och här sedan med ständigt ökadt rykte uppträdt i modernt
realistiska pjäser, där hennes friskhet och naturlighet
i både allvar och skämt högeligen beundrats. Bland hennes
hufvudroller äro
fru Wolffen i "Biberpelz",
fru Vockerath i "Einsame menschen" och
Hanne Schal i "Fuhrmann Henschel" (alla af G. Hauptmann),
Regine i "Gengangere",
Lona Hessel i "Samfundets stötter" och
Ella Rentheim i "John Gabriel Borkman".
Hon tillhörde först Deutsches theater, sedan Lessing-theater
och tillhör sedan 1909 åter Deutsches theater (Reinhardt).
Lehmann-Filhés,
Rudolf, tysk astronom, f. 12
apr. 1854 i Berlin, 1881 docent och 1891 professor
i astronomi vid universitetet där, är bekant genom
arbeten öfver stjärnfall och meteorer, undersökningar
inom den celesta mekaniken samt en mycket använd
metod för bestämningen af de spektroskopiska
dubbelstjärnornas banor.
B--d.
Lehmann-Haupt,
Karl Ferdinand Friedrich,
tysk arkeolog, historiker, f. 1861 i Hamburg,
jur. doktor i Göttingen 1883, filos. doktor i Berlin
1887, amanuens vid Berlinmuseernas egyptologiska
afdelning 1887, docent i gamla tidens historia
i Berlin 1893, företog 1898--99 en forskningsresa
till Armenien och utnämndes 1901 till professor
i gamla tidens historia i Berlin. 1911 antog
han kallelse till den gladstoneska professuren i
grekiska vid universitetet i Liverpool. Skrifter:
Schamasch-schum-úkin, könig von Babylonien (1892),
Altbabylonisches mäss- und gewichtssystem als grundlage der antiken gewichts-, münz- und mass-systeme (1893),
Zwei hauptprobleme der altorientalischen chronologie (1898),
Babylons kulturmission (1903),
Materialien zur ältesten geschichte Armeniens und Mesopotamiens (1907),
Semiramis (1910),
Israel, geschichte seiner politischen entwicklung (s. å.),
Abriss der griechischen geschichte (s. å.) och
Die geschichte Judaas und Israels (1911).
L. utger tidskr. "Klio, beiträge zur alten geschichte".
D. M.
Lehmann(-Kalisch),
Lilli, tysk operasångerska,
f. 1848 i Würzburg, utbildades tidigt för den lyriska
scenen, var 1870--86 anställd vid Berlins hofopera
och uppträdde därefter fem år med lysande framgång i
Amerika, bröt därunder 1886 sitt lifstidsengagemang
vid Berlinoperan och gifte sig 1888 med tenorsångaren
Paul Kalisch (f. 1855). Från 1890 uppträdde hon åter
i Tyskland som konsertsångerska och emellanåt som gäst
på operascenen. Hon är bosatt invid Berlin (Grunewald)
som sånglärarinna,
<img r>
bär titel af preussisk och österrikisk
kammarsångerska, har medverkat vid Wagnerfestspelen i
Bayreuth och förestår Mozartfestspelen i Salzburg. Hon
har gifvit gästspel i många länder (i Stockholm 1878
och 1879). -- Ursprungligen koloratursångerska -- med
sin ovanligt höga och välklingande sopran glänste hon
som bl a.
Nattens drottning
samt i ystert lekande partier sådana som
Rosina och
Philine --
utbildade hon sig efter hand för högdramatiska uppgifter,
hvari hennes finslipade sångkonst (äkta
bel canto)
och storslagna uttrycksförmåga äfven i dramatiskt
hänseende åstadkommit utmärkta helbilder. Till hennes
förnämsta roller räknas
Donna Anna,
Fidelio,
Norma,
Aida,
Valkyrian,
Brunhilde och
Isolde.
I Stockholm utförde hon flera roller, bl. a.
Wagners
Elsa och
Elisabet,
Gounods
Margareta samt
Isaura i Hallströms "Vikingarna".
Som romanssångerska har hon utmärkt sig i både
gestaltningens och intimitetens konst och gifvit
föredömet af stilfullt sammanställda program.
Hon har utgifvit
Meine gesangskunst (1902)
m. fl. skrifter. Jfr Andro, "Lilli L." (1908). --
Hennes syster
Marie L., f. 1851, anställd som
sångerska vid Wiens hofopera 1881--1902, sedan bosatt
som sånglärarinna nära Berlin, har också vunnit
mycket erkännande för vacker röst och god skola
samt fint utförande af i synnerhet svärmiska roller.
E. F--t.
Lehmannska metoden l.
Lutningsstrecksmetoden
kallas en af
Johann Georg Lehmann (f. 1765,
d. som sachsisk major 1811) utbildad metod för
återgifvande af markens lutningsförhållanden på
kartor. Det utmärkande för densamma är lutningarnas
återgifvande med lutningsstreck, som dels äro tätare
och svartare, ju större lutningen är, och på detta
sätt ange graden af branthet, dels genom sin riktning,
alltid sammanfallande med lutningens riktning, lämna
en bild af terrängens former. I art.
Kartbeteckningar,
pl. II, återfinnes efter denna metod konstruerad
lutningsskala för svenska topografiska kartor.
K. Rn.
Lehmkuhl,
Kristofer Didrik, norsk affärsman,
politiker, f. 24 sept. 1855 i Bergen, där han efter
filosofisk examen vid Kristiania universitet 1874 slog
sig ned som köpman och inträdde i grosshandelsfirman
för fiskexport J. E. Lehmkuhl. Han blef snart en
starkt anlitad och inflytelserik förtroendeman
för alla slags handelsintressen och invaldes
1893 i stadens kommunalstyrelse. Sedan 1885
tillhörde han direktionen för Selskabet for de
norske fiskeriers fremme och var 1892--1903 dettas
preses, liksom han 1901--03 var Bergens representant
i Fiskerirådet. L. intog en ledande ställning vid
anordnandet af utställningen i Bergen 1898. 1902
blef han börskommissarie. Han invaldes för perioden
1903--06 som förste representant från Bergen i
stortinget, där han tillhörde högern. Då hans svåger
Chr. Michelsen 11 mars 1905 bildade sin regering,
upptogs L. i denna som arbetsminister. Som sådan
