Societas Jablonoviana (se Jablonowski 3), Deutsche morgcnländische gescllschaft (med bibliotek och sessioner äfven i Halle), Gesellschaft deutscher naturforscher und ärzte. Af fromma stiftelser och välgörenhetsinrättningar eger L. Tysklands äldsta döfstuminstitut (fr. 1778), tre stiftelser för blinda, 2 stadens sjukhus och 2 hospital, barnsjukhus, en asyl för ålderstigna borgare ("Johannisstift") och en Pestalozzistiftelse m. fl. -- L. är näst Hamburg den förnämsta handelsstaden i Tyskland och egde redan under medeltiden stor betydelse för varuutbytet inom världsdelen genom sitt läge i skärningspunkten för de gamla stråkvägar, som från östra Europa ledde till Rhentrakterna samt från Nord- och Östersjön till Syd-Tyskland och Italien. Allmänt bekanta äro dess tre handelsmässor, vid nyår, påsk (den största) och i sept. (förr okt., däraf Michaelismässan), hvilka utvecklat sig ur vanliga årsmarknader och, ehuru de förlorat sin relativa vikt, ännu förmedla en ofantlig omsättning, i synnerhet i pälsvaror (årligen för mer än 20 mill. mk), läder, borst, glas, porslin, ylle- och linneväfnader samt korta varor (Jubilate- och Michaelismässorna förekommo redan 1156; nyårsmässan inrättades 1458, och kejsar Maximilian bekräftade 1497 och 1507 stadens privilegier, i det han förbjöd alla andra städer i en vidsträckt omkrets att hålla marknader och gaf besökare af L:s mässor fri lejd). Sedan 1894 är tiden för mässorna bestämd sålunda: nyårsmässan 3--16 jan., påskmässan under 3 veckor från 1:a sönd. e. påsk, Michaelismässan under 3 veckor från sista söndagen i aug. Under senare tid har man upprättat stora s. k. mässmönsterlager med anledning däraf att affärerna, åtminstone för en mångfald varor, upphört att bestå i direkt varuutbyte och i stället göras i form af beställningar efter utställda varuprof. Pälsvaruhandeln, hvari förnämligast Ryssland och Nord-Amerika äro intresserade, är den största i världen. Ännu mera kändt är L. som medelpunkt sedan midten af 1700-talet för den tyska bokhandeln, som där sysselsätter öfver 850 bokhandelsfirmor, hvilka vid sidan af en väldig förlagsrörelse upptagit Tysklands hela kommissionsbokhandel (1905 120 firmor och 10,900 kommittenter) och större delen af dess antikvariat. Måndagen efter Cantate (4:e sönd. e. påsk) ega de årliga afräkningarna rum i "buchhändlerhaus". I närmaste sammanhang med bokhandeln står den kolossala utvecklingen af bok- och stentryckeri, träsnideri, stilgjuteri, bokbinderi, papperstillverkning m. fl. närbesläktade fack, hvari ingen annan tysk stad kan mäta sig med L. Bland andra industrialster märkas maskiner, metallarbeten, väfnader, pianon, vaxduk och sprit. L. är världens förnämsta fabriksort för eteriska oljor. Industrien sysselsatte 1907 146,569 pers. i 21,382 fabr., handel och samfärdsel 67,504 pers. i 21,463 företag; hufvudgrenar voro boktryckeri, sten-, metall- och färgtryck (15,348 pers.), tillverkning af maskiner och apparater (14,695 pers.), byggnadsverksamhet {12,698 pers.), textilindustri (11,838), förarbetning af järn, stål och andra oädla metaller (9,732), bokbinderi (7,263), bokhandel och bokförlag (6,267 pers.). -- Stadsförvaltningen ombesörjes af stadsrådet, som utom öfverborgmästaren, borgmästaren och polisdirektören består af 13 aflönade och 15 oaflönade medlemmar, samt af 72 stadsfullmäktige. Stadens inkomster och utgifter upptogos för 1910 till 57,18 mill. mk och för 1911 (sedan området ökats genom nya inkorporeringar) till 61,23 mill. mk. Skulderna uppgingo 1906 till 121,5 mill. mk. -- L. har sitt namn af en slavisk (sorbisk) fiskarby Lipzi l. Lipzk, jämte hvilken ett tyskt nybygge tidigt uppstod. Som stad omtalas det i urkunderna redan 1015, men erhöll stadsrätt först efter 1156 och införlifvades 1216 med markgrefskapet Meissen. Vid Sachsens delning 1485 tillföll L. den albertinska regentlinjen. Sedan reformationen 1539 fullständigt genomförts i L., blef det ett hufvudsäte för den ortodoxa lutheranismen. Stadens välstånd sjönk i hög grad under trettioåriga kriget, under hvilket den belägrades och intogs fem gånger. Under de följande 100 åren höjde sig dess näringslif ansenligt, och särskildt öfverflyttades dit den tyska bokhandeln, som förut egt sitt centrum i Frankfurt am Main. Sjuåriga kriget (1756--63) medförde nya hemsökelser. Genom kontinentalsystemet (början af 1800-talet) tillskyndades L. som handelsplats icke obetydliga fördelar, men 1812--13 led det starkt afbräck genom tunga krigspålagor och ständig inkvartering af trupper. Den lyftning staden fått i våra dagar daterar sig från Sachsens anslutning till tullförbundet 1833 och öppnandet af järnvägen till Dresden 1839. -- I L:s närhet ha stått tre märkliga slag. De två första, i hvilka segern tillföll svenska härar, utkämpades 1631 och 1642 vid den 10 km. från staden belägna byn Breitenfeld (se d. o.). Närmare staden utkämpades 18 och 19 okt, 1813 det tredje, det väldiga slag (die völkerschlacht), som egentligen bröt Napoleon I:s makt. Sedan fransmännen 16 okt. utstått strider vid Wachau, s. om L., och vid Möckern, n. om L., drog Napoleon sig tillbaka till en båge ö. om L., som betecknades af byarna Connewitz, Probstheida, Paunsdorf och Schönfeld samt af floden Parthe. 17 okt. förflöt under gagnlösa underhandlingar. Napoleons hela styrka uppgick till 150,000 man. 18 anryckte de förbundna ryska, österrikiska, preussiska och svenska trupperna från alla sidor, tillsammans 270,000 man (hvaraf 18,000 svenskar). Från s. samt äfven v. om Pleisse framgick bömiska armén (österrikare och ryssar) under Schwarzenberg, från ö. mot Paunsdorf och Schönfeld nordarmén (svenskar, ryssar och tyskar) under kronprinsen Karl Johan, förstärkt med en armékår af schlesiska armén (preussare), hvilken under Blücher ryckte fram från n. Väster om L. framfördes österrikiska kåren Giulay. Striden blef mycket het, oaktadt de olika anfallen utfördes utan tillräckligt sammanhang. Sachsarna och württembergarna gingo under striden öfver till de förbundna. Under natten till 19 gick Napoleon tillbaka öfver Pleisse och Elster samt vidare västerut, skyddad af kåren Macdonald, som till kl. 1 e. m. 19 betäckte återtåget och försvarade staden, hvilken dock stormades från n. och ö. Genom den förtidiga sprängningen af bron öfver Pleisse gick en del af Napoleons arriärgarde förlorad. Striderna 16, 18 och 19 okt. kostade Napoleon omkr. 60,000 man, oafsedt den förlust hans styrka led genom sachsarnas och württembergarnas affall, samt de förbundna omkr. 48,000 man. Svenskarna, hvilka Karl Johan sparade i själfva slaget, men som sedan togo del i stadens stormning, förlorade endast 310 man. -- Till