Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leipzig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Leiva Ramirez de Arellano-Lejean
110
de såväl vid dramers uppförande som vid många andra
festliga tillfällen behöfliga körerna (se K o-rag),
äfvensom anordnandet af de med vissa religiösa fester
förbundna fackelloppen (lampadocho-miai) och andra
gymniska täflingslekar, af festliga beskickningar
(theoriai) till de samfälldt hcllcniska helgedomarna
och nationalspelen, af festmåltider för större eller
mindre afdelningar af borgerskapct o. s. v. Leiturgier
af detta slag, hvilka alla tjänade dels till folkets
förlustande, dels till höjandet af glansen vid de
religiösa festerna, kallades med ett gemensamt namn
e n k y k l i s k a (af kyrklos, krets), emedan de
åtcrkommo i en bestämd kretsgång. Den mest betungande
af alla leiturgier var den s. k. trierarkien,
d. v. s. skyldigheten att under krigstid utrusta
krigsskepp för statens bruk. A. M. A.
Leiva Ramirez de Arellano [léYva rami’rcth de
arclja’nå], Francisco de, spansk dramatiker, f. på
1600-talet i Malaga (dödsåret okändt), var mycket
populär och produktiv. Bland hans bästa alster anses
komedien Cuando no se aguarda y principe tonlo, som
besitter stor vis comica, vidare La åarna prcsidente,
ATo liay contra un padre razön och Kl .socorro de
los mantos, alla s. k. "de capa y espada" eller "de
figuren". Af historiska komedier äro att nämna Albania
tiranizada och Los hijns del dolor. Den fantastiska
komedien Cueva y caslillo de amor och intrigkomcdien
El honor es lo primero, ehuru originella, visa på
Calderön som förebild enl. Schack. I Rivadcnciras
"Biblioteca de autores espanolcs", bd 42 o. 47,
finnas några af L:s arbeten. Ad. H-n.
LeVvonmäki, konsistoriellt pastorat af 3:e kl.,
Heinola kontrakt af Nyslotts stift, Finland,
Heinola härad och domsaga, S:t Michels
län. Landarcalen 308 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 2,230 personer (1909).
A. G. F.
Leixner [la’jks-], Otto von L. -Grtinberg,
tysk litteraturhistoriker och vitterhetsidkare,
f. 1847 i Mähren, d. 1907, var verksam som konst-
och litteraturkritiker, en tid Lindaus medredaktör
för "Gegenwart", egnade sig sedan uteslutande
åt sina litterära arbeten och redaktionen af
"Deutsche ro-manzeitung". Han utgaf Novellen (1878;
2:a uppl. 1887), Illustrirte lilerat-ircieschichte
in volkslhum-Hcher darstellunrj (4 bd, 1879-82),
sedermera uppdelad i Geschichte der deutschen
liieratur (6:e uppl. 1903) och Geschichte der fremden
literaturen (2:a uppl. 1898), Äslhelische studien
fiir die frauen-welt (1880; 6:e uppl. 1901), det
kulturskildrande verket Vnser jahrhundert (1880-82)
samt flera resonerande arbeten. Se biogr, af Storck
(1897).
Lejd. 1. Jur., medgifven rättighet för en person, som
rymt ur riket med anledning af begången förbrytelse
eller för gäld, att utan fara för häktning kunna
till riket återkomma för att utföra sin sak samt att
fritt få åter förfoga sig utom riket. Den lejd för
förbrytare, hvilken vår äldre strafflagstiftning
medgaf, omnämnes icke i nu gällande strafflag,
sedan konventioner med främmande makter i allmänhet
afslutits ang. brottslingars utlämnande. Nu gällande
lagstiftning känner sålunda ondast lejd för gäldenär,
som rymt för skuld (Handclsb. 16: 5, 9, Konkurslagen §
23). Den, som erhållit sådan lejd, skall komma hem
inom den tid, som förelagts i l ej d e br e f v e
t, d. v. s. den handling, hvarigenom K. M:t medger
och tillförsäkrar lejd, och inom sex veckor efter
hemkomsten
inför domaren afge förklaring, huruvida han vill
afträda sin egendom till konkurs. Försitter han den
föreskrifna tiden, "njute han ej lejdet till godo".
2. Sjöv. Se Lejdare. 1.
K. IL B.*
Lejdare, stundom Lejd (ty. leiter, eng. ladder,
stege), sjöv. 1. Repstege med tvärpinnar af trä. En’
eller två sådana hänga vanligen ned akterut samt
från vaterbommarna, under det ett örlogsfartyg ligger
till ankars, och tjäna till kommunikationsväg mellan
fartyget och de förtöjda båtarna. De benämnas någon
gång äfven s t o r m l e j d a r e. En mindre lejdare,
vantlejdare, som är sträckt längs bramstångcns
aktcrkant, benämnes emellanåt Jakobs stege. - Namn på
åtskilliga tåg, t. ex. på det, som är sträckt längs en
rå för att fästa seglet vid denna (r å l e j d a r e
1. j ä c k-stag), på sådana, som i allmänhet tjäna att
hålla sig fast vid under arbete på rår e. d. (l i f l
e j-dare), sådana, på hvilka klyfvårens och jagarens
litsor löpa vid upp- och ncdhalning (k l y f v e r
s-lejdare, jagerslejdarc). L. H.*
Lejdebref, jur. Se Lejd 1.
Lejdström. 1. Johan Oskar L., sångare och
sånglärare, f. 19 dec. 1858 i Stockholm, elev där af
Hj. Håkansson, Giinther och Arlberg samt (efter 1882)
af Bax och m:me Laborde i Paris, tog 1878 organist-
och 1881 musikdirektörscxamen vid kon-servatoriet
i Stockholm, har sedan 1892 verkat som sånglärare
(-ch blef 1898 Giinthcrs efterträdare som lärare
i solosång vid konservatorict. Han är sedan 1883
organist i Kungsholms församling och blef 1897
led. af Mus. akad. - L. har en barytonröst af
tilltalande klangfärg; hans föredrag är vårdadt ock
smakfullt, om än ej särdeles skiftningsrikt. Han
har uppträdt vid oratorie- och romanskonserter
samt på K. teaterns scen som Escamillo i "Carmen"
och Valenlin i "Faust". - 2. KarlViktor L., den
föregåendes broder, operasångare, f. 25 okt. 1872
i Stockholm, elev af L. Ii sång och af A. Willman
i plastik, var anställd vid K. teatern 1894-1902
och är från 1911 ånyo fäst vid denna scen efter att
under mellantiden ha vistats i Tyskland och stundom
uppträdt där, bl. a. vid festspelen i Bai-rcuth
som Klingsor i "Parsifal". L. är begaf vad med en
klangfull, spänstig barytonröst af typiskt omfång,
och han agerar med lif och uttryck. Bland hans
roller må nämnas Lescaul i "Manon", Busta-mente i
"Nava.rrcsiskan", Mozarts Fifjaro, Leporello och
Papageno, Valdemar i "Valdcmarsskatten", Marcel i
"Bohéme" samt Wagners Holländaren, W öl f ram och Hans
Sachs, den sistnämnda en mycket värker framställning.
l o. 2. E. F-t.
Lejean [lojä’1, G u i 11 a u m e, fransk resande,
f. 1828, d. 1871, gjorde 1857-58 på uppdrag af
franska regeringen topografiska, historiska och
etnografiska forskningar på Balkanhalfön och reste
1860 -61 i öfre Nilländcrna. 1862 utnämndes han till
fransk konsul i Abessinien, men föll inom kort i
onåd hos abcssiniske konungen Teodor och förvisades
ur landet. 1865 anträdde han en resa genom Mindre
Asien, Mesopotamien, Persien och Indusländcrna till
Kashmir, och 1867-69 fortsatte han sina forskningar
i Turkiet. Utom ett stort antal i geografiska
tidskrifter intagna uppsatser m. m. skref L. Voyage
aux åeux Nils (1865-68) och Voyage en Abyssinie
(1873). Jfr Cortambert, "G. L. et ses voyages" (1872).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
