109 Leiva Ramirez de Arellano-Lejean 110 de såväl vid dramers uppförande som vid många andra festliga tillfällen behöfliga körerna (se K o-rag), äfvensom anordnandet af de med vissa religiösa fester förbundna fackelloppen (lampadocho-miai) och andra gymniska täflingslekar, af festliga beskickningar (theoriai) till de samfälldt hcllcniska helgedomarna och nationalspelen, af festmåltider för större eller mindre afdelningar af borgerskapct o. s. v. Leiturgier af detta slag, hvilka alla tjänade dels till folkets förlustande, dels till höjandet af glansen vid de religiösa festerna, kallades med ett gemensamt namn e n k y k l i s k a (af kyrklos, krets), emedan de åtcrkommo i en bestämd kretsgång. Den mest betungande af alla leiturgier var den s. k. trierarkien, d. v. s. skyldigheten att under krigstid utrusta krigsskepp för statens bruk. A. M. A. Leiva Ramirez de Arellano [léYva rami'rcth de arclja'nå], Francisco de, spansk dramatiker, f. på 1600-talet i Malaga (dödsåret okändt), var mycket populär och produktiv. Bland hans bästa alster anses komedien Cuando no se aguarda y principe tonlo, som besitter stor vis comica, vidare La åarna prcsidente, ATo liay contra un padre razön och Kl .socorro de los mantos, alla s. k. "de capa y espada" eller "de figuren". Af historiska komedier äro att nämna Albania tiranizada och Los hijns del dolor. Den fantastiska komedien Cueva y caslillo de amor och intrigkomcdien El honor es lo primero, ehuru originella, visa på Calderön som förebild enl. Schack. I Rivadcnciras "Biblioteca de autores espanolcs", bd 42 o. 47, finnas några af L:s arbeten. Ad. H-n. LeVvonmäki, konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Heinola kontrakt af Nyslotts stift, Finland, Heinola härad och domsaga, S:t Michels län. Landarcalen 308 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,230 personer (1909). A. G. F. Leixner [la'jks-], Otto von L. -Grtinberg, tysk litteraturhistoriker och vitterhetsidkare, f. 1847 i Mähren, d. 1907, var verksam som konst- och litteraturkritiker, en tid Lindaus medredaktör för "Gegenwart", egnade sig sedan uteslutande åt sina litterära arbeten och redaktionen af "Deutsche ro-manzeitung". Han utgaf Novellen (1878; 2:a uppl. 1887), Illustrirte lilerat-ircieschichte in volkslhum-Hcher darstellunrj (4 bd, 1879-82), sedermera uppdelad i Geschichte der deutschen liieratur (6:e uppl. 1903) och Geschichte der fremden literaturen (2:a uppl. 1898), Äslhelische studien fiir die frauen-welt (1880; 6:e uppl. 1901), det kulturskildrande verket Vnser jahrhundert (1880-82) samt flera resonerande arbeten. Se biogr, af Storck (1897). Lejd. 1. Jur., medgifven rättighet för en person, som rymt ur riket med anledning af begången förbrytelse eller för gäld, att utan fara för häktning kunna till riket återkomma för att utföra sin sak samt att fritt få åter förfoga sig utom riket. Den lejd för förbrytare, hvilken vår äldre strafflagstiftning medgaf, omnämnes icke i nu gällande strafflag, sedan konventioner med främmande makter i allmänhet afslutits ang. brottslingars utlämnande. Nu gällande lagstiftning känner sålunda ondast lejd för gäldenär, som rymt för skuld (Handclsb. 16: 5, 9, Konkurslagen § 23). Den, som erhållit sådan lejd, skall komma hem inom den tid, som förelagts i l ej d e br e f v e t, d. v. s. den handling, hvarigenom K. M:t medger och tillförsäkrar lejd, och inom sex veckor efter hemkomsten inför domaren afge förklaring, huruvida han vill afträda sin egendom till konkurs. Försitter han den föreskrifna tiden, "njute han ej lejdet till godo". 2. Sjöv. Se Lejdare. 1. K. IL B.* Lejdare, stundom Lejd (ty. leiter, eng. ladder, stege), sjöv. 1. Repstege med tvärpinnar af trä. En' eller två sådana hänga vanligen ned akterut samt från vaterbommarna, under det ett örlogsfartyg ligger till ankars, och tjäna till kommunikationsväg mellan fartyget och de förtöjda båtarna. De benämnas någon gång äfven s t o r m l e j d a r e. En mindre lejdare, vantlejdare, som är sträckt längs bramstångcns aktcrkant, benämnes emellanåt Jakobs stege. - Namn på åtskilliga tåg, t. ex. på det, som är sträckt längs en rå för att fästa seglet vid denna (r å l e j d a r e 1. j ä c k-stag), på sådana, som i allmänhet tjäna att hålla sig fast vid under arbete på rår e. d. (l i f l e j-dare), sådana, på hvilka klyfvårens och jagarens litsor löpa vid upp- och ncdhalning (k l y f v e r s-lejdare, jagerslejdarc). L. H.* Lejdebref, jur. Se Lejd 1. Lejdström. 1. Johan Oskar L., sångare och sånglärare, f. 19 dec. 1858 i Stockholm, elev där af Hj. Håkansson, Giinther och Arlberg samt (efter 1882) af Bax och m:me Laborde i Paris, tog 1878 organist- och 1881 musikdirektörscxamen vid kon-servatoriet i Stockholm, har sedan 1892 verkat som sånglärare (-ch blef 1898 Giinthcrs efterträdare som lärare i solosång vid konservatorict. Han är sedan 1883 organist i Kungsholms församling och blef 1897 led. af Mus. akad. - L. har en barytonröst af tilltalande klangfärg; hans föredrag är vårdadt ock smakfullt, om än ej särdeles skiftningsrikt. Han har uppträdt vid oratorie- och romanskonserter samt på K. teaterns scen som Escamillo i "Carmen" och Valenlin i "Faust". - 2. KarlViktor L., den föregåendes broder, operasångare, f. 25 okt. 1872 i Stockholm, elev af L. Ii sång och af A. Willman i plastik, var anställd vid K. teatern 1894-1902 och är från 1911 ånyo fäst vid denna scen efter att under mellantiden ha vistats i Tyskland och stundom uppträdt där, bl. a. vid festspelen i Bai-rcuth som Klingsor i "Parsifal". L. är begaf vad med en klangfull, spänstig barytonröst af typiskt omfång, och han agerar med lif och uttryck. Bland hans roller må nämnas Lescaul i "Manon", Busta-mente i "Nava.rrcsiskan", Mozarts Fifjaro, Leporello och Papageno, Valdemar i "Valdcmarsskatten", Marcel i "Bohéme" samt Wagners Holländaren, W öl f ram och Hans Sachs, den sistnämnda en mycket värker framställning. l o. 2. E. F-t. Lejean [lojä'1, G u i 11 a u m e, fransk resande, f. 1828, d. 1871, gjorde 1857-58 på uppdrag af franska regeringen topografiska, historiska och etnografiska forskningar på Balkanhalfön och reste 1860 -61 i öfre Nilländcrna. 1862 utnämndes han till fransk konsul i Abessinien, men föll inom kort i onåd hos abcssiniske konungen Teodor och förvisades ur landet. 1865 anträdde han en resa genom Mindre Asien, Mesopotamien, Persien och Indusländcrna till Kashmir, och 1867-69 fortsatte han sina forskningar i Turkiet. Utom ett stort antal i geografiska tidskrifter intagna uppsatser m. m. skref L. Voyage aux åeux Nils (1865-68) och Voyage en Abyssinie (1873). Jfr Cortambert, "G. L. et ses voyages" (1872).