113 Lejonet 114 djurkretsen omgifven af Kräftan och Jungfrun och begränsas f. ö. i n. och n. ö. af Lilla lejonet. Stora björnen och Berenikes hår, i s. af Bägaren och Sex-tanten. Lejonet innehåller l stjärna af l:a storleken, a. 1. Regulus, hvilken ligger mycket nära ekliptikan; den hör till de få stjärnor af l:a storleken, hvilka ibland kunna betackas af månen. F. ö. innehåller stjärnbilden 2 stjärnor af 2:a storleken, /9 1. Denebola och y, en bekant dubbelstjärna, vidare 5 af 3:e storleken o. s. v. Enligt Heis äro sammanlagdt 161 stjärnor i Lejonet synliga för blotta ögat. I det af djurkretsens s. k. "tecken", som benämnes Lejonet, inträder solen omkr. 22 juli. - Mellan stjärnbilderna Lejonet och Stora björnen finnes en liten stjärnbild, kallad Lilla lejonet (lat. Leo minor), enligt Heis innehållande ett 40-tal för blotta ögat synliga stjärnor, af hvilka ingen är ljusare än 4.-e storleken. B-d. Lejonet, Felis leo, zool, hör till kattdjurens familj (Felidff), rofdjurens ordning (Carnicora) och däggdjurens klass. Dess viktigaste kännetecken äro den starkt byggda, jämförelsevis korta kroppen med sin indragna buk, den korta, glatta och enfärgade gulbruna hårväxten, det breda ansiktet och den benen, svarta tvärstrimmor på sidorna och svansen samt ett svart streck Längs ryggen, något som ådagalägger, att den enfärgade ökensandliknande dräkten är en senare tillpassning. Lejonet är utbredt öfver Afrika från Algeriet till Kap, Mesopotamien, Persien, s. om Schiraz och på några ställen i Indien; i sistnämnda land är det numera mycket sällsynt. Flera lokalformer ha urskilts. Berber-lejonet, F. leo barbarus, har framkroppen mycket starkare utvecklad än bakkroppen. Det tjocka, nästan fyrkantiga hufvudet skjuter ut i en bred och trubbig nos; öronen äro afrundade, lemmarna utomordentligt starkt byggda och tassarna större än hos något annat kattdjur. Pälsen är rödgul eller blekbrun, där och hvar med svarta spetsar på håren. Hufvudet och halsen omges af en tjock man, som framtill räcker ned på frambenen och baktill nästan till ryggens och sidornas midt. Under-lifvet är beklädt med långa hår, hvarjämte hårtofsar finnas på armbågarna och lårens framsida. Hannens längd utgör l,5 m., hans höjd öfver manken 80 till 90 cm. och svansens längd 80 cm. Detta lejon är hemma i norra Afrika. - Närmast denna varietct komma senegalslejonet, F. leo sene- Lejon, hanne och hona. stora svanstofscn, hvari finnes en hornartad spets, ögonen äro små och ha runda pupiller. Hannen har merendels man, som betäcker halsen och främre delen af bröstet, men är mycket växlande till utseendet. På grund häiaf och på andra skiljaktigheter ha några författare velat urskilja flera lejonarter, hvilka dock riktigare betraktas som lokala varieteter. Manen saknas hos honan. Ungarna ha en ullig, grågulaktig hårbeklädnad utan man och svanstofs, men med svarta fläckar på hufvudet och galensis, och kapi e j ön et, F. leo capensis, af hvilka det förra har ljus, kortare och mindre tät man, som icke fortsattes på kroppens undre sida, samt finnes i mellersta och södra Afrika. Det senare har mörk man och tillhör Kaplandet. - Persiska lejonet, F. leo persicus, blekt isabe'1-färgadt, med yfvig, svart- och brun färgad man, är hemma i Persien och mindre än de föregående. -. I äldre tider hade lejonet, hvilket sedan fordomtima betraktats som "djurens konung", mycket större