Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
125 Lekmannaombud–Leksaker 126
skulle antecknas "icke af svenska kyrkan döpt"
samt att möjligen företedda handlingar ang. lekman
nadopet skulle af pastorsämbetet förvaras och därom
anteckning i dopboken göras, för den händelse att den
döpte framdeles skulle önska få sitt dop af kyrkan
bekräftadt. Konferensen föreslog att i sådant fall,
om vederbörande pastor fann de förvarade handlingarna
utvisa, att lekmannadopet kunde anses som ett
sakramenterligt riktigt dop, dopet skulle af pastor
bekräftas på samma sätt som ang. s. k. nöddop (se
d. o.) är förcsknfvet, men att, om lekmannadopots
sakramenterliga värde kunde ifrågasättas, den
lekmannadöpte skulle undfå dopet enligt svenska
kyrkans lag och ordning. Häremot reserverade sig dock
biskop K. H Rundgren, som önskade, att cirkuläret
af 13 juni 1896 skulle oförändradt bibehållas. Men
i cirkulär af 18 mars 1898 ändrade K. M:t detsamma
öfverensstämmelse med biskopskonferensens utlåtande.
J- p-
Lekmannaombud. Se Kyrkomöte, sp. 508.
Lekmannaverksamhet. Se Lekman.
Lekplatser finnas numera både i Sverige och andra
länder ofta anordnade på kommunens bekostnad för
dess barn. I Sverige måste kommunerna anordna
dylika åtminstone vid skolorna. Enligt k. stadgan
ang. folkundervisningen i riket 10 dec. 1897 §
53 åligger det hvarje skoldistrikt att tillse,
att vid skolhuset plats beredes för barnens
gymnastiköfningar och lekar. Och enligt k. stadgan
för rikets allm. läroverk 18 febr. 1905 § 57 skall
läroverkshus vara beläget på sund och fritt liggande
plats, hvilken tilllika erbjuder tillräckligt utrymme
för lärjungarnas kkar och rörelser i det fria samt
medger uppförande af rast- eller lekskjul för deras
vistelse ute vid dålig väderlek. I § 59 mom. 3
stadgas, att rektor, för att främja lärjungarnas
håg för idrottsöfningar och friluftslekar, bör söka bereda därför lämplig plats
och anskaffa erforderlig materiel.
J. C.
Leksaker (i äldre svenska lekverk). Lusten
att leka finnes hos alla de högre djuren, i synnerhet
under deras tidigare, mera vegetativa tillvaro.
Kattdjurens ungar, apan m. fl. leka, då de ej sofva eller
äta. Leken, som ju innebär en härmning eller en
uppfinning, förutsätter ofta vissa föremål, som sätta
inbillningskraftcn eller tankeförmågan i rörelse (jfr Lek). Därvid är föremålets
beskaffenhet af underordnad betydelse, då den lekandes fantasi omskapar allt till
allt: sanden kan bli mjöl, gröna löf köttstycken, fiskar eller pengar; den enkla
trädockan en prinsessa. Det är därför olämpligt att ge barnet alltför utarbetade
leksaker eller för många på en gång; det alstrar själströtthet; barnet blir
blaseradt, och afunden väckes hos kamraterna. Det är ock ett misstag att ej afpassa
leksakerna efter åldern. Någon skillnad på leksakerna blir följden af könet; dockor,
dockskåp, serviser tilltala ju mera små flickor än gossar, som det nog är rådligt
att ge bastantare saker. – Leksaker i sin enklaste form äro naturligtvis lika
utbredda och lika gamla som människosläktet. Från
den senare förhistoriska och den historiska tiden
finnas sådana i mängd bevarade eller omnämnda, ehuru
väl hvad som ansetts som leksaker stundom ej är
annat än modeller för handtverkare, votivgåfvor eller
grafföremål. Från det forna Egypten finnas många
leksaker. I British museum ses bl. a. en egyptisk flat,
målad trädocka, med hår af lerpärlor, uppträdda på
snören, vidare en bronsdocka med en kruka på hufvudet,
en lerdocka med ett dibarn, flera dockor, som
ha rörliga armar, dessutom en mängd djur, t. ex.
en kalf af måladt trä, en porslinselefant med ma-
Fig. 1. Forngrekisk leddocka.
Fig. 2. Rum i ett svenskt dockskåp från 1700-talets förra hälft (tillhör fröknarna E. och H. Gartz, Stockholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
