135 Lema-Leman 136 lemmarna djuren framåt, de främre balansera, tjäna till klättring, gripande e. d. Hos flertalet fiskar äro lemmarna i regel blott balanseringsorgan; framdrif-ningen sker genom vertikalt ställda stjärtfenor, modifierade förlängningar af ryggraden, liksom grip-svansarna hos vissa djur. Äfven hvaldjuren, hos hvilka främre lemmen är en otymplig fena och den bakre blott i rudiment finnes inom huden, drifvas fram med stjärtfena (horisontal och icke strålig). De flesta fåglarna fortskaffa sig i luften genom de egendomligt utvecklade främre lemmarna, hvilkas hudhår blifvit fjädrar; men gäller det rörelse mot fast mark eller i vatten, måste de bakre lemmarna användas. - Exemplen kunde mångfaldigas, men dessa äro tillräckliga för att visa, huru lemmarnas olika beskaffenhet står i beroende af djurets hela organisation och lefnadsförhållanden, och att olikheter i dem icke uppträda enstaka, utan stå i samband med typernas allmänna organisationsförhållanden. G. v. D.* Lema, zool. Se_ Liljebaggar. Le Maire [lo mar], Jakob, holländsk sjöfarande, f. 1585, deltog med Will. Corn. Schouten (d. 1625) i en holländsk sjöexpedition (fartygen "Eendragt" och "Hoorn") till Söderhafvet, hvarunder de i jan. 1616 upptäckte Statenland och sundet mellan detta och det egentliga Eldslandct (Lo-Maire-sundet), kringseglad'e Kap Hoorn och ankommo till Java i okt. s. å. På återresan därifrån afled L. i dec. 1616. . Lemaire [lomär], Philippe Joseph Henri,'fransk skulptör, f 1798, d. 1880, lärjunge af Cartelicr, erhöll 1821 romerska priset och hyllade i sin konst dej klassiska riktningen. Hans monumentala grupp Arbetare, som hitta vapen (1827) är uppställd i Tuileriesträdgården. L:s största verk är Yttersta domen, en till sitt omfång väldig relief på Madeleinckyrkans gafvelfält (1836). Han utförde sedan ett par gafvelgrupper för Isakskyrkan i Petersburg, statyer för Versailles m. m. G-g N. Le-Maire-sundet floma1^-], hafssund mellan sydöstra spetsen af Eldslandet och Statenland, 25-30 km. bredt, upptäckt 1616 af Schouten och Le Maire. J- F. N. Lemaitre [bmätr], Frédérick, fransk skådespelare, f. 1800 i Havre, d. 1876 i Paris, vann sin första större framgång som De Germany i "Trente ans, ou la vie d'un joueur" på Porte-Saint-Martin-teatern i Paris, 1827. Han tillhörde sedan den ena bulevard-teatern i Paris efter den andra och var en kort tid fäst vid Théåtre francais. Efter 1860 var hans kraft bruten. L. ådagalade lika ursprunglig snillekraft i tragiken som i den groteska komiken och vardt framför andra det romantiska dramats tolkare. V. Hugo och A. Dumas d. ä. skrefvo roller för "bulevardteaterns Talma" eller "dramens konung", som L. kallades af sina landsmän. Bland hans glansroller må, utom den ofvannämnda, ihågkommas titelrollerna i Robert Macaire (af hvars tre författare L. var en), Edmönd Kean, Ruy Bias, ^Don Gésar de Bazan, Toussaint Louvertnre och Le chiffonnier de Paris. Ett monument öfver honom restes 1899 i Paris. L:s Souvenirs utgåfvos 18hO af hans son. Jfr Duval, "F. L. et son temps" (1876), och Lecomtej "F. L." (2 bd, 1888). Lemaitre [lemätr], Fr an cois Élie Jule.s, fransk kritiker och dramatisk författare, f. 1853 i Vennccy, dep. Loirct, var lyceilärare och akademisk lärare i skilda städer 1875-84, hvarefter han egnade sig odeladt åt litterära värf i Paris, blef redaktör af "Re-vue blcue", teaterkritiker i "Journal des dé-bats" och dessutom medarbetare i "Le temps". 1895 invaldes L. i Franska akad. L. har ut-gifvit bl. a. diktsamlingen Les mc d aillons (1880), de litterära karakteristikerna Les con-temporains (5 bd, 1886 -95); teaterkritiker (Impressions de the d-tre, 10 bd, 1888-98, i hvars 9:e del han behandlar bl. a. Ibsen, Strindberg och Brändes), iro^ niska eller rörande prosaberättelser (bl. a. den ypperliga Myrrha, 1891) och dramer, som den psykologiska La revoltée (1889), den satiriska Le dépufé Leveau (1890, med anspelning på Boulanger), den rörande Le mariage blanc (1891), Les rois (1893), komedierna Uåcje difficile (1895; "Den kritiska åldern", uppf. 1896), Mamére (1905) och Bertrade (1906) m. fl. 1899 vardt L. ledare för "La ligue de la patrie franpaise" och egnade sig åt klcrikala och chauvinistiska agitationer, för hvilka äfven hans bok Opinions å répandre (1901) ger uttijck. Théo-ries et impressions (1903) och Un noiivel élat d'esprit (1904) utveckla hans samhälleliga åskådningar. Bland arbetena från tiden efter hans -återgång till vittcrheten märkas En mar g e des vienx livrés (1905) och en bok om Racine (1908). Se Doumic, "Essais" (1897), Ernest-Charles, "La littérature franpaise d'aujourd'hui" (1902), och Sansot-Orland, "J. L." (1904). Léman [-ma'], LacL. SeGenévesjön. Leman, Eufrosyne. Se Abraham so n, Leman, Filip, advokat, kommunalman, f. 31 aug. 1837 i Göteborg, d. där 4 okt. 1905, son till den från Holland inflyttade köpmannen Isak L., senare bankdirektör och en af Göteborgs privatbanks stiftare. L. blef student i Uppsala 1854, filos. kand. 1865, filos, doktor 1866 och aflade hofrättsexamen 1868, hvarefter han s. å. blef kammarförvant vid Göteborgs drätselverk. 1872 öfvergick han till advokatyrket och inträdde i A, Philipsons advokataffär,