LenaBus-Lenbach 154 Delsboa illustrata eller Delsbo socken i norra Hel-singland ljusliga beskrefven (1764), som han utgaf rid 76 års ålder. Denna i sitt slag "klassiska" bok utgör ett praktprof på gammaldags lärdomsprål, men är för os« - ej minst på grund af sin naiva omständlighet - en värdefull kulturhistorisk urkund. Särskildt är skildringen af Delsbofolkets seder och bruk vid midten af 1700-talet af stor betydelse för vår folkkännedom. Detta kulturhistoriska värde uppfattades emellertid mindre af samtiden än bokens ej sällan kuriösa framställningssätt. Till att ställa boken i en löjlig dager bidrog ock en af J. H. Liden i "Svenska Mercurius" (sept. 1764) införd recension, hvilken dock mindre torde ha framkallats af sakliga än andra bevekelsegrunder. Litt.: S. ödmann, "Prosten Lenseus i Delsbo och hans församling, på 1760-talet" (i "Hågkomster från hembygden och skolan", 4:e uppl. 1861). (N- E. H.) LenÉUS, J. A. Se W ä r n s c h i ö l d h. Le'näia, "vinpressningsfestcn", kallades i det forna Aten en i månaden Gamelion (jan.-febr.) i det åt vinguden Dionysos (Bakchos) helgade området Lenaion (se d. o.) firad fest, vid hvilken det nya vinets afprofvande var en hufvudsak. Såväl vid denna som vid öfriga dionysiska fester brukade dramatiska stycken uppföras. A. M. A. Lenain [hnä'], Louis, Antoine och M a-t h i e u, franska målare, tre bröder, hvilkas arbeten ännu ej af kritiken särskilts, föddes i Laon sannolikt 1593, 1598 och 1607. Hvad. man om dem känner, är följande. De blefvo medlemmar af akademien 1648, men redan 1649 namnes Mathicu ensam som varande led. Louis, kallad le rom a in, skall ha dött 23 mars 1648 och Antoine, kallad le c h e v al i er, två dagar senare. Mathieu, den yngste, lefde till 1677. Alla tre målade s. k. bam-bocciate, skildringar ur det lägre folklifvet, och det är lätt att skilja deras taflor från andras. Figurerna äro allvarliga och se sorgsna ut äfven i landtligt uppsluppna scener; färgtonen är egendomligt gråblå, med lifliga hvita dagrar. Det hela har en karaktär, som liknar en återspegling af den spanska skolan, samt visar en naturalism, som genom sin enkelhet gör ett ganska märkvärdigt intryck imidt i den klassiska idealitetens tidehvarf. Brö-iderna L. utförde en del stafflibilder, af hvilka 4 finnas i Louvre och bland dem en, som framställer Jesu födelse. Men därjämte målade de äfven ett och annat för kyrkor och kapell, t. ex. hvalfvet i heliga jungfruns kapell i S:t Germain des-Prés. Jfr Champfleury, "Nouvelles recherches sur la vie et l'oeuvre des fréres Le Nain" (1862). C. R. N.* Le'naion (grek. Arjvaiov, af Uno's, vinpress), ett åt Dionysos (Bakchos) helgadt område i det forna Aten (måhända en del af stadsdelen L i m n a i, "Sumpmarken"). Sedan gammalt har man trott sig böra söka detta område i närheten af den på sydöstra sluttningen af Akropolis belägna stora Dio-nysosteatern. Vissa lokala svårigheter ha dock framkallat äfven andra hypoteser. Dörpfcld anser sig ha påvisat det gamla L. och Limnai i en vattenrik sänka s. v. om Akropolis, mellan Areopagen och Pnyxhöjden, där 1894 ff. anställda gräfningar bragt i dagen ett slutet helgedomsområde, inom hvilket finnas lämningarna af ett litet tempel och en vinpress. A. M. A. Lenande medel, med. Se Emollientia. Lenaper (Lenni Lenap<over>e</over>), indianstam. Se Delawares.

Lenard [l<over>e</over>nart], Philipp Eduard Anton, tysk fysiker, f. 7 juni 1862 i Pressburg, filos. doktor i Heidelberg 1886, docent i Bonn 1893, e. o. professor i fysik 1894 i Breslau och 1895 i Aachen samt ord. professor i teoretisk fysik i Heidelberg 1896, i experimentalfysik i Kiel 1898 och i Heidelberg 1905, har i sina skrifter visat prof på stor mångsidighet. Hans flesta arbeten falla dock inom optiken, såsom Luminescenz der pyrogallussäure (1888), Zerstäuben der körper durch das ultraviolette licht (1889), bägge i förening med astronomen Wolf, och Phosphorescenz der alkalisulphide (1889) och Erdalkaliphosphore (1904), båda gemensamt med Klatt, äfvensom Lichtelektrische und aktinodielektrische wirkung bei den erdalkaliphosphoren (med S. Sæland, 1909), Über phosphorescenz und über die auslöschung der phosphore durch licht (s. å.), Lichtemission der alkalimetalldämpfe (1905) samt Über lichtemission und deren erregung (1910), eller inom elektricitetsläran, såsom Wismuthdraht im magnetfeld (1887), Elektricität der wasserfälle (1892) och hans berömda arbeten Untersuchungen über kathodenstrahlen (allt sedan 1893), Die lichtelektrische wirkung (1902) och Elektricitätsleitung in flammen (1903), Die elektrischen bogen und die spektren der metalle (s. å.), hvilka han sammanfattade i sin Nobelföreläsning Über kathodenstrahlen (1906) m. fl. Dessutom har han utgifvit Hertz' "Mechanik" (1894). L:s arbeten, som till största delen äro publicerade i Wiedemanns "Annalen", utmärka sig för sinnrika försök och gediget utförande. Särskildt ha hans arbeten ang. katodstrålarna tillvunnit sig storartadt erkännande och förvärfvat honom flera vetenskapliga medaljer och pris, hvaribland Nobelpriset i fysik 1905. L. blef led. 1900 af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg och 1905 af Vet. akad. S. A-s. Lenartowicz [-tårvitj], Teofil, polsk skald, f. 1822 i Warschau, d. 1893 i Florens, bosatte sig 1851 i utlandet och delade sin tid mellan diktning och bildhuggeri. Sin poetiska verksamhet begynte L. 1841. Hans förnämsta lyriska diktsamlingar, som företrädesvis behandla polska byidyller i folklig ton, äro Polska ziemia (Polska jorden, 1848- 50), Lirenka (1855), Kowa Lirenka (1859), Aniol ziemi (Jordens ängel, 1866) och Rytmy narodowe (1881). Ett urval af hans samlade dikter utkom i 4 dlr 1876; dessutom författade han ett litteraturhistoriskt arbete på italienska: Sul carattere della poesin polono-slava (1886). A-d J. Lenau, N. Se Nicmbsch von Streh-1 e n a u. Lena vokaler. Se Vokal. Lenbach, Franz von, tysk målare, f. 13 okt. 1836 i Oberbayern, d. 6 maj 1904 i Milnchen, var murare och sedan bildsnidare, innan han började stu-