150 Lenbom-Lenclos 156 F. v. Lenbach. Efter ett S3älfporträtt. dera målning, först i Augsburg och 1856 vid konstakademien i München. Han följde 1858 sin lärare Piloty till Italien. I de arbeten, som han på denna tid utförde, visade han en målerisk bredd och kraft och därtill en uppfattningens rättframhet, som öfvcrraskar hos en ung tysk vid denna tidpunkt. Romersk londfamilj vandrar genom Ti-lusbågen målades 1858, liksom de följande i stark, men mörk kolorit S. å. målades Bönder fly för ett oväder (museet i Magde-burg). Italiensk hcrde-gosse målades 1860 (i Schackgallcrict, Miin-chen), Säckpipblåsare s. å. (Weimar). 1860 -61 var L. lärare vid konstskolan i Weimar, vistades sedan i Italien och Spanien, där han på beställning af grefve A. F. von Schack utförde 16 kopior efter Giorgione, Tizian, Kubens, Vclasquez, van Dyck m. fl. (de utmärkta kopiorna finnas i Schackgalleriet i München). Inträngande studium af gamla mästare bildar nu grunden och utgångspunkten för L:s konst - han bygger sin måleriska stil först och sist på galleristudier. Men han var en intelligent efterbildare, ej en ytlig kopist, och ur ha-ns förnämsta verk talar en kraftfull individualitet. Han blef från denna tidpunkt först och sist porträttmålare, och hans mera betydande porträtt ha sin styrka i karakteristikens skärpa, i konrtnärens öfverlägsna förmåga att betona det dominerande i en persons utseende. Framför allt blef L. ryktbar som poiträttör af sin samtids politiska storheter. Kejsar Vilhelm l, Bismarck (se Bismarck-Schön-h a u s e n) och M olike har han framställt i en mångfald af målningar, studier och teckningar, ofta med Öfverlägsen karakteriseringskonst och med märg-full kraft. Bland hans öfriga verk äro porträtt af påfven Leo XIII (ett exemplar i Nya pinakotcket i München, ett i Venczias moderna galleri), L» cl dg I på gamla dagar, prins-regcnten Luitpold, Gladstone, Minglietti, R. Wagner, Liszt. Paul Heyse, Döllin-ger, Mommsen, Bj. Björnson och F. Nansen höra till L:s minst lyckade porträtt - det kom ibland något uppstyltad! och ihåligt patetiskt in i hans sätt att karakterisera, liksom hans färg kunde bli i hög grad schematisk och ofrisk. Hans damporträtt blefvo ofta banala och hvarandra tröttande lika, och till hans betydande alster höra ej heller sådana figurbilder som Snkiintalft, Ormdroiining, Salome (en i Nya pinakotekct, München). L. frångick ofta på äldre dagar sin från gamla mästare lånade mustiga och starka kolorit och inskränkte färgen till det minsta möjliga, brunt i brunt eller grått i grått - ett typiskt exempel ger porträttet af R. Benas, 1902, i Berlins nationalgalleri, där L. är rikt företrädd, äfven af präktiga skisser. I gallerierna i Munchen, Hamburg, Weimar m. fi. tyska städer är han likaledes bra representerad. Schackgallerict eger jämte de nämnda kopiorna och porträtt (själfnnrlrält 1865) ett par landskap. Nationalmuseet i Stockholm eger ett porträtt af arkitekten L. Gedon från 1870-talet och ett af Döllinger (1883). Göteborgs museum eger ett själf porträtt (1874). - L. vistades i Wien 1872 -74 samt sedan tidtals i Rom, men var dock bosatt i Munchen, där han var professor och en af spetsarna inom konstnärsvärlden. I inredandet af konstnärshuset där tog han en betydande del. Hans ateljé med en del efterlämnade arbeten är numera tillgänglig för allmänheten. - Reproduktioner af L:s porträtt i heliogravyr utgåfvos i 3 bd 1891, 1896 och 1903, en samling skisser (Lenbachs-mappe) utkom 1899. Sedan 1884 var L. led. af svenska konstakad. Jfr monografi af A. Rosenberg (4:e uppl. 1906) och W. Wyl, "Gcsprächo und erinnorungen" (1907). G-g N. Lenbom, Gustaf, veterinär, f. 28 sept. 1740 i Örebro (dödsåret ej kändt), idkade med. studier i Uppsala, utsändes jämte P. Hernqvist och S. H. Folander på bekostnad af rikets ständer 1763 till Lyon för att studera veterinärvetenskapen vid den under Cl. Bourgelats ledning stående nyinrättade veterinärskolan där och utexaminerades 1766 därifrån mod de högsta vitsord för såväl kunskaper som praktisk skicklighet och belönades med medalj. S. å. inträdde L. vid den 1765 inrättade vcterinärskolan i Alfort vid Paris, där han vistades på Ludvig XV:s bekostnad till 1769 och tjänstgjorde som biträdande klinisk lärare under Chabcrt. Sedermera hade han anställning som veterinär vid Gardes du corps och stallmästare hos Ludvig XV. Rörande L:s senare lefnadsöden är intet annat bekant än att han 1799 var bosatt i Beauvais. S-g. Lenclos [läklå], Anne de, vanligen kallad Ni n ön de L., historiskt ryktbar hetär, f. i nov. 1615 i Paris, d. 1705, knöt en rad kortvariga kärleksförbindelser med flera af sin tids mest lysande och framstående män (G. de Coligny, markis cPEstrées, Coridé, La Rochefoucauld och Saint-Évremond m. fi.), som tjusades af hennes liffulla temperament och talanger. En god bild af henne lämnar, enligt Sainte-Beuve, ma-demoiselle de Scudéry i sin nyckelroman "Clé-lie", där L. är porträtterad som Clarisse. Ninon de Lenclos' hus vid Rue des Tour-nolles var samlingsplats för den finaste socictct. Under sitt besök i Frankrike aflade drottning Kristina visit hos den spirituella kurtisanen, och den franska drottning Annas alla ansträngningar att motarbeta L. blefvo vanmäktiga. L. förstod att binda äfven damer af rang och hög intelligens (madame de la Sabliére, madamo de La Fayette och madame de Maintcnon) vid sig med vänskapsband. Vid unga år presenterades för henne Voltaire som lefvande poet, och hon testamenterade honom 2,000 frcs till inköp af böcker. Af stort intresse äro L:s som äkta erkända bref till Saint-tfvrcmond. L:s Correspondance authentiqne utgafs af É. Colom-bey 1886. - Se A. Brct, "Mémoires sur Ninon" (1751), Capefigue, "Ninon de Lenclos et les pre-