kär i detta enkla, anspråkslösa och goda väsende, i denna ädla varsamhet, denna okonstlade höflighet." Det är f. ö. en känd sak, att fru L. i sitt yttre uppträdande undvek alla drag, som på något vis kunde röja, att hon var lärd och vitter. "Tonen af beläsen" var henne innerligt förhatlig. Hon kunde härvid någon gång gå till öfverdrift, såsom då hon i samspråk med främlingar (t. ex. med Amalie von Helvig) nästan affekterade bristande intresse för intellektuella ämnen. Orsaken därtill torde möjligen få sökas i ungdomsminnen af sårande utfall mot "blåstrumpan". -- Fru L:s enskilda lif var i hög grad ädelt. Välgörande och god mot dem, med hvilka hon kom i beröring, visade hon, själf barnlös, stor kärlek till barn. Hennes senare år förbittrades af svåra kroppsliga lidanden, som hon bar med sällsynt tålamod och stor själsstyrka. På Klara kyrkogård, där hennes stoft hvilar, har Svenska akad. rest hennes minnessten (se fig.). En minnestafla har anbragts å huset n:r 21 Beridarbansgatan, där hon bodde under senare delen af sin Stockholmsvistelse. Fru L:s diktning är synnerligen folkkär. Vid sidan af Bellman är hon den bland 1700-talets författare, som har den allmännaste och vidast förgrenade populariteten och det inom de mest olika lager. Nyckeln till denna ynnest torde -- utom i hennes oförlikneliga kvickhet -- vara att söka i den omständigheten, att hon enkelt, naturligt och sant, utan någon affektation af ena eller andra slaget, i ett okonstladt språk tecknar verkligheten, än med en idyllisk, än med en satirisk bismak. Inom idyllen och satiren har hon sina förnämsta områden. Ofta framträda de förenade, och hennes satir förmäler sig då på det allra behagligaste med en idyllisk ton af stor fägring. Bland hennes mest kända och älskade dikter på dessa områden må påpekas "Pojkarna", "Gossen och leksakerna", De små på landet, Buketten, "Eklog", Lycksaligheten, "Den glada festen" och "Gumman", hvilka samtliga torde kunna räknas såsom idyller, ifall icke detta begrepp tagcs alltför trångt; vidare "Grefvinnans besök", "Fröken Juliana", "Det högtförnäma äkta paret", "Toaletten", "Porträtterna", Kontrasten, Kalaset, "Min salig man", Min salig hustru, "Biografi", m. fl., som alla tillhöra satirens område. Hon är en utmärkt skildrare; hon ser och målar med öfverlägsen säkerhet bilder ur lifvet, personer och situationer; anmärkningsvärd är den pregnans i uttrycket, öfver hvilken hon förfogar; denna komiskt verkande knapphet i uttryckssättet -- ej minst framträdande i smärre epigrammatiska stycken -- är en bidragande orsak till, att hennes vers stå "som ett ordspråk kvar"; hon är vidare en förträfflig karaktärstecknare; i få, men slående uttryck ger hon ofta en lefvande träffsäker bild (märk t. ex. "Biografi"); en godmodig hjärtlighet adlar f. ö. ofta hennes kvicka skämt. Stundom ger hon uttryck åt sin lefnadsvisdom; så bl. a. i den satiriska lärodikten Några ord till min kära dotter om jag hade någon, som afser att parodiera tidens torra lärodikter (särskildt Liliestråles "Fideicommiss till min son Ingemund") och hvars maximer -- framför allt varningen mot kvinnornas läsning -- nog ej få tagas efter orden, utan tvifvelsutan ega en ironisk biklang, möjligen ock äro uttryck för en viss bitter resignation. Fru L. odlade äfven tidigt, efter utländska mönster, den s. k. "anakreontiska" sällskapsvisan -- och är härutinnan de yngre gustavianernas föregångare -- fabeldiktning (märk den ypperliga Björndansen), bearbetade i travesterande form ett gammalt "bonmot" om dårskapen som den blinda kärlekens ledare och försökte sig äfven i balladdikt, ehuru hon själf kvickt parodierat tidens smak för den hemska "gast- och skrockdikten". Under hennes egen lifstid utkom icke någon samling af hennes dikter, men 1819 utgaf hennes man hennes Skaldeförsök med företal af Rosenstein, och de ha sedan utkommit i många uppl., delvis utvidgade, med inledningar af J. G. Carlén och K. Warburg (från 1884); några upplagor äro illustrerade, bl. a. af K. Larsson (märk särskildt 1884 års praktuppl.). Litt.: F. M. Franzéns lefnadsteckning i "Sv. akad:s handlingar fr. 1796". d. VIII (1818), Atterbom i "Svenska siare och skalder", Runeberg i "Samlade skrifter", A. Flodman i "Kritiska studier" (1872), G. Ljunggren i "Svenska vitterhetens häfder", II; K. Warburg, "Anna Maria Lenngren. Ett bidrag till Sveriges litteraturhistoria" (1887), Fr. Böök, "Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholmsposten" (i "Samlaren", XXXI, 1910). 2. K. W-g. Lenni Lenape, indianstam. Se Delawares. Lenning, John, fabriksläkare, donator, f. 19 april 1819 i Norrköping, d. där 25 dec. 1879, var son af Kristian L., hvilken 1810 anlade Drags klädesfabrik där. L. var 1832--34 lärjunge vid Teknologiska institutet i Stockholm, invigdes 1835--39 vid faderns fabrik i väfnadsindustrien som yrke och affär, tjänstgjorde 1839--42 som vanlig arbetare vid fabriker i England, Frankrike och Belgien, dref efter hemkomsten fabriksrörelse och trädde 1854 som disponent i spetsen för Drags aktiebolag, då detta bildades. Under hans kraftiga och insiktsfulla ledning nådde Drags fabriker hög blomstring, och dess tillverkningar vunno mycken berömmelse. L. valdes 1855 till ordf. i Norrköpings fabriksförening. Han var medlem af tullkommittéerna 1864 och 1876, af bestyrelsen för allmänna industriutställningen i Stockholm 1866, af svenska kommittén för världsutställningen i Wien 1873 samt juryman vid världsutställningen i Paris 1878. Sedan 1872 var L. för Norrköpings stad led. af riksdagens Första kammare. Öppen och vänsäll till sinnet, omfattade L. med lifligaste intresse sin fädernestads, dess industris och särskildt dess arbetarbefolknings välgång. Han ådagalade detta dels genom den på makarnas silfverbröllopsdag 7 april 1875 stiftade Lenningska stipendiefonden (25,000 kr.), hvaraf räntan skall utdelas till yngre fabriksarbetare för studier af yrket, dels genom flera sällspordt storartade allmännyttiga donationer, som gingo upp till en slutsumma af nära 1,467,000 kr. De förnämsta af dessa äro, i den form, som närmare fastställts af boets utredningsmän: Lenningska pensionsfonden (300,000 kr.), hvaraf årliga inkomsten utdelas till sådana personer af alla samhällsklasser i