Norrköping, hvilka oaktadt redbart och sträfsamt arbete kommit på obestånd; Lenningska fonden (100,000 kr.), hvaraf årliga afkastningen skall utdelas åt arbetare vid Drags fabrik (dels som premier, dels som pensioner) för långvarig tjänst eller skicklighet i yrket; John och Matilda L:s sjukhem (med en fond af nära 610,000 kr.), afsedt för obemedlade obotligt sjuka tillhörande Norrköpings samhälle (fonden har sedermera ökats genom donationer af frisängar och större eller mindre belopp, så att den f. n., 1911, uppgår till omkr. 925,000 kr.); John L:s väfskola (med 300,000 kr. fond), i hvilken praktisk och teoretisk undervisning meddelas lefvande ämnessvenner i väfnadskonsten (synnerligast ylle- och bomullsindustrien), såväl åt sådana, som ämna grunda egen fabrik, som ock åt blifvande fabriksmästare och åt arbetare. (G. A. W.) Lennmalm, Karl Gustaf Fritiof, läkare, 'akademisk lärare, f. 24 sept. 1858 i Norrköping, blef student i Uppsala 1875, med. kandidat 1880 och med. licentiat 1884. Efter att ha försvarat afh. Om lokalisationen i hjärnbarken af afasicns olika former (1886) promoverades han i Uppsala till med. doktor och utnämndes s. å. till docent i praktisk medicin därstädes. 1889 utnämndes han till e. o. professor i pediatrik och praktisk medicin i Lund samt kallades 1890 till Malmstensk professor i nervsjukdomar vid Karolinska institutet. 1895-1907 var han Sv. läkarsällskapets sekreterare. Bland L:s skrifter märkas, utom den of van-nämnda, Skarlakansfeberns uppträdande i Sverige (i Uppsala univ:s årsskrift, 1889) och de i "Hygica" införda O m de s. k. traumatiska neuroserna (1893), Om kombinerade skleroser i ryggmärgens bak- och sidoslrängar (1894), Om sjukdomar, som bero på föreställningar och som botas genom f or esl all ning ar (1896), samt skildringar af Svenska läkarsällskapets historia ISOS-1908 (1908) och af Karolinska medikokirurgiska institutets uppkomst och utveckling (1910). L. är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1890) och medicinska Nobelkommittén (1908). (U. T-dt.) Lennox [lo'noks], grefskap. Se Dumbarton. Lennox [lo'noks], skotsk earltitcl, som omtalas redan på 1200-talet och på 1470-talet genom arf öfvcrgick till en gren af ätten Stuart. 1581 upphöjdes Esmc Stuart till (skotsk) hertig af L., och efter den 6:e hertigens död 1672 ärfdes titeln af hans frände, konung Karl II, som 1675 gaf den åt sin naturlige son Charles L., (engelsk) hertig af Richmond (se L. 1). En af dennes ättlingar, Charles L., 5:e hertig af Richmond och Lennox (se L. .3), antog 1836 vid sin morbrors, hertigens af Gordon, död släktnamnet Gordon-Lcnnox, och hans son, den 6:e hertigen (se L. 4), blef därjämte, 1876, (engelsk) hertig af Gordon. Jfr sir W. Fraser, "The Lennox" (2 bd, 1874). Om titelns äldre bärare se art. Stuart. 1. C h a r l e s L., hertig af Richmond och L., f. 1672, d. 1723, var son till Karl II och Louise de Kérouallc (so d. o.), erhöll de båda hertigfcitlarna 1675 och innehade 1682-85 öfver-hofstalhnästarämbetct (master of the horse) vid faderns hof. Jakob II var honom föga nådig, och hans moder förde honom därför till Ludvig XIV:s hof, där han öfvergick till katolicismen. Effer stats-hvälfningen i England 1688 öfverflyttade L. dit 1692, blef åter protestant och gjorde sig sedan känd som en äfventyiiig och utsväfvande hofman, flera gånger ombytande politiskt parti. Hans son, Charles L., 2:e hertig af Richmond och L., f. 1701, d. 1750, ärfde efter farmodern en fransk hertigtitel af A u b i g n y. 2. Charles L., 3:e hertig af Richmond och L., sonson till L. l, f. 1735, d. 1806, uppträdde i öfvcrhuset på 1770-talet flera gånger för de nordamerikanska kolonisternas sak och framlade 1780 ett radikalt förslag till rösträttsrcform. Han var mars 1782-april 1783 under Rockingham och därefter dec. 1783-febr. 1795 under Pitt som gcneralfälttygmästare medlem af kabinettet, blef 1796 fältmarskalk och motsatte sig som konservativ minister de rösträttsförslag, som han tidigare förfäktat. 3. Charles Gör d ön-L., 5:e hertig af Richmond och L., hertig af A u b i g n y, den föregåendes brorsons son, politiker, f. 1791, d. 1860, under faderns lifstid (till 1819) kallad lord M a r c h, deltog från 1810 under Wellingtons fanor i de Napoleonska krigen, var 1812-19 (konservativ) medlem af underhuset, bekämpade i öfverhuset häftigt katolikernas emancipation samt omtalades därför 1829 som tilltänkt premiärminister i händelse af Wellingtons fall på denna fråga. L. närmade sig 1830 whigs och ingick nov. s. å. som gcneralpost-mästare i lord Greys kabinett. Där accepterade han motvilligt reformbillcn; maj 1834 afgick han samtidigt med lord Stanley. Han stödde sedan Melbournes ministär, men blef från 1845 en af ledarna för den protektionistiska oppositionen mot Pccls frihan-dclspolitik och var president i den som motvikt mot Anti-corn-law leaguc grundade föreningen Agricul-tural protcction society. Han öfvergaf emellertid snart politiken för landtbruk och hästskötsel, som han bättre förstod L:s yngre bror, lord William Pitt L., f. 1799, d. 1881, skriftställare, har egnat honom en panegyrisk biografi (1862) samt dessutom gjort sig känd genom några klena romaner och flera rätt värdefulla memoararbetcn, Fi fly years bio-graphical reminiscences (2 bd, 1863), Celebrities I have known (4 bd, 1876-77) m. fl. 4. Charles Henry Gordon-L., hertig af Richmond och Gordon, af L. och af Aubigny, den föregåendes son, politiker, f. 1818, d. 1903, var 1841-60 (konservativ) medlem af underhuset, till sitt inträde i öfverhuset vid faderns död sistnämnda år kallad lord M a r c h. Han var 1867-68 som handelsminister medlem af kabinettet Dcrby-Disracli och 1869-76"det konservativa partiets ledare i öfvcrhuset. 1874-80 var L. lordprcsidcnt i Disraclis ministär, 1885-86 handelsminister och en kortare tid minister för Skottland i Salisburys första ministär. Lugn och måttfull i åsikter och uppträdande, tillhörde L. de konservatives mest ansedda ledare. Han egnade sig på sina vidsträckta skotska <?ods med ifver och fram-