169 Lennstrand-Lenötre 170 gång åt jordbruk och boskapsskötsel samt främjade under sin ämbetstid som lordprcsidcnt verksamt lagstiftningen för skyddsåtgärder mot k^eaturssjukdo-mar. Hans son Charles Henry Gordon-L.. hertig af Richmond och G or d o n, af L. och af A u b i g n y, f. 1845, är släktens nuvarande huf-vudman. l-4. V. S-g. Lennstrand, Viktor Emanuel. Se U t i-lister. Lennäs socken. Se L än n as. Lenoir [lonwär]. 1. Marie Alexandrc L., fransk arkeolog, f. 1762 i Paris, d. där 1839, ingaf 1790 till nationalförsamlingen ett förslag att från den allmänna försäljningen af till staten indragen egendom undantaga konstföremål. För det på detta sätt skapade museet, Muséc des monuments francais, tom inrymdes i det forna klostret Les pe-tits augustins, utnämndes L. till konservator, och han skötte denna syssla, tills de återkomne bourbonerna läto stänga museet. L. fick i stället uppsikten öfver minnesmärkena i Saint-Dcnis. 1820 restaurerade han termerna i Paris. L. utgaf bl. a. Musée des monuments francais (8 vol., 1800-22), Hisloire des arts en France, prouvée par les monuments (1811), Allas des monuments el des arts libéraux de la France (1820-27; 2:a uppl. 1840) och La vraie science des artistes (1823). 2. Alexandre Albert L., den föregåendes son, fransk arkitekt, f. 1801 i Paris, d. där 1891, studerade i Italien 1830-32, reste i Europa och Orienten samt väckte uppseende genom sitt förslag till ett historiskt museum (1833), hvilket hade till följd, att han sattes till arkitekt för Musée de Cluny, som af honom fullbordades. Hans största förtjänst ligger i hans litterära arbeten, af hvilka må nämnas Archilecture militaire au moyen-äge, Monuments religieux du moyen-age (1840-47), Sla-tistique monumenlale de Paris (1846, 1861-67) och Architeclure monaslique (1852-56). 1869 blef han medlem af franska konstakad. 1. (J-C.) 2. (G-g N.) Lenoir [lonwär], Alfred, fransk skulptör, f. 1850 i Paris, studerade vid Écolo des bcaux-arts för Guillaume m. fl., debuterade 1874 med Jesus i grafven (i kyrkan S:t Francois Xavier), utförde sedan Sankt Schaslian (1875), Johannes döparen som ung (byst, 1883, Luxcmbourgmuseet), monument öfver C. Franck (relief) och öfver Berlioz (staty, båda i Paris), marskalk Canroberts staty i Saint Céré, porträttbyster af Daumier och af E. de Gon-courl (båda i Versailles' museum) och af konstsamlaren A. Moreau (i halffigur, originellt framställd med cylinderhatt på hufvudet och cigarr i munnen, utförd på beställning af staten 1908), vidare några grafmonumcnt, bland hvilka det öfver hertiginnan af Salerno (liggande kvinnofigur) torde vara det yppersta (i kapellet i Dreux, 1892) samt den vackra kvinnostatyn La source d'Autevil, utförd för en privat trädgård där, och gruppen Proudhon och hans genius, afsedd för en af planteringarna utanför Louvre. G-g N. Lenormand [lonårmä'], Marie Anne Adela T d c, fransk spåkvinna, f. 1772 i Alcncon, d. 1843 i Paris, började tidigt spå i kort, kom 1790 till Paris och öppnade vid rue Tournon en "spådomsbyrå", som i 40 år hade ett jämnt tillopp af besökande, icke minst från samhällets högsta kretsar. Särskildt beskyddades hon af kejsarinnan Jose- fina. Tre gånger satt L. i fängelse för "indiskreta afslöjanden". 1809-14 var hon förvisad från Frankrike. På kongressen i Aachen 1818 hade den åt mysticism hcmfallne kejsar Alexander I mycket att skaffa med L. Hon dog glömd, efterlämnande nära l million frcs i förmögenhet. Själf betecknade L. sig som "en uppväckt sömngångcrska". Hon skref bl. a. La sibylle au congrés d'Aix-la-Chapelle (1819) och Mémoires historiques et secrets de l'im-pératrice Josephine (2 bd, 1820). Se biogr, af Gi-rault (1843) och Cellier-Dufaycl (1845). Lenormant [lonårmu']. 1. Charles L., fransk arkeolog och numismatiker, f. 1802 i Paris, d. 1859 i Aten, blef 1825 inspektör öfver de sköna konsterna, åtföljde 1828 Champollion d. y. till Egypten, anställdes som konservator vid Arscnalbib-liotcket 1830 och vid Nationalbibliotckot 1832, var 1835-46 vice professor i historia vid Sorbonne och utnämndes 1848 till professor i egyptisk arkeologi vid College do France. 1839 blef han led. af Franska institutet. L. åtnjöt högt anseende som arkeolog, ehuru hans lifliga inbillningskraft emellanåt förledde honom till alltför raska eller godtrogna uttolkningar. Böjd för mystik, vardt han en nitisk förfäktare af de ortodoxt katolska lärorna, såväl i tidningar som i sina historiska arbeten och föreläsningar. De senare måste slutligen inställas till följd af åhörarnas bullrande protester. Bland de verk L. utgaf må nämnas de ytterst dyrbara planschverken Trésor de numismatique et de glyp-tique (15 bd, 1834-50) och filite des monuments céramographiques (4 bd, 1837-61). - 2. Fran-9013 L., den föregåendes son, fransk arkeolog, numismatiker och assy- rioloar, f. 1837 i Paris, d. där 1883, deltog redan som gosse i faderns undersökningar. Sedan han utgifvit ett par arbeten, skickades han i offentligt uppdrag till Orienten. Han var 1860 ögonvittne till massakrerna på de kristna i Syrien och hem-sände lifliga skildringar däraf. 1882-72 var L. underbibliotekarie vid Franska institutet och utnämndes 1874 till professor i arkeologi vid Natio-nalbibliotckct. 1881 blef han led. af Institutet. L. vann i den vetenskapliga världen ett berömdt namn genom en mängd arbeten, af hvilka må nämnas Recherches archéologiqnes å Éleusis (1862), det af Franska akad. prisbelönta verket Manuel (Vhisloire ancienne de VOrient (3 bd, 1868-73; 9:e uppl. 1881-88) med tillhörande atlas, Lettres assyriologiques et épigrapliiqnes (4 bd, 1871-80), Ettides accadiennes (2 bd, 1873-74), Les premiéres civilisations (2 bd, 1874), Les sciences occultes en Asie (2 bd, 1874-75), Les principes de comparai-son de Vaccadien et des langues touraniennes (1876) samt det för hela forntidens kulturhistoria viktiga arbetet La monnaie dans Vantiquité (3 bd, 1878 -79; 2:a uppl. 1896). Hans sista arbete var Mön-naies et médailles (1884). 1. (N. Sbg.) 2. (D. M.) Lenotre [lonåtr], André, fransk trädgårds-