171 Lenötre-Lénström 172 arkitekt, f. 1613 i Paris, där fadern var föreståndare för de kungliga trädgårdarna, d. 1700 i Paris, egnade sig åt konstnärsstudier och lär ha visat en icke obetydlig talang som målare. Han öfvergick emellertid snart till trädgårdsanläggningskonsten, och för att studera denna begaf han sig till Italien, där han fick tillfälle att utföra en trädgårdsanläggning vid Villa Ludovisi i Rom, en anläggning, som förskaffade honom ett er-kändt namn som trädgårdsarkitekt. Återkommen till Frankrike, utförde han 1650-53 i Vaux en stor anläggning åt Ludvig XlV:s finansminister Fouquct. Sodan Ludvig XIV:s uppmärksamhet blifvit fäst vid L:s verk, uppdrog han åt denne anordnandet af trädgård och park vid Versailles, en af världens största och mest berömda anläggningar, hvarmcd arbetet påbörjades 1650. Andra anläggningar utfördes af L. vid Tria-non, Fontaincbleau, Chantilly, Marly, Saint-Cloud, Sceaux m. fl. slott. Äfven i Tyskland, England och Spanien ha större trädgårdar anlagts af honom. L. har nått en vida större ryktbarhet än någon annan trädgårdsanläggare. Han har grundlagt den franska trädgårdsanläggningskonsten, hufvudsakligen på grundval af den italienska, men med bortrensande af de barockstilens öfvcrdriftcr, som utmärkte de af hans föregångare anlagda trädgårdarna. L:s verk utmärkas för storslagenhct i anläggandet och ett konstnärligt utförande ?f hvarje detalj. C. G. D. Len?tre [lenåtr], Georges, författarnamn för den franske historikern och skådespels.forfattaren Théodore Gosselin (se d. o. SuppL). Lenax [le'noks], kommun (townsh:p) i county Berkshire i västligaste delen af nordamerikanska staten Massachusetts. 49,? kvkm. 3,058 inv. (1905). På grund af sin vackra natur - kullar, sjöar, skogar - har L. sedan 1835 varit en af förmöget folk mycket besökt hvilo- och rekreationsort under sommaren och hösten, och många af Amerikas litterära ryktbarheter, Cath. Sedgwick, Nath. Haw-thorne, Fanny Kcmble, Henry Ward Beecher m. fl., ha bott där längre eller kortare tid. Där finnas flera läroanstalter och ett stort bibliotek. Wbg. Lenroot [Ic/nröt], Irvine Luther, svensk-amerikansk politiker, f. 31 jan. 1869 i Superior i nordamerikanska staten Wisconsin af dit från Skåne inflyttade föräldrar. Han blef 1897 praktiserande advokat. 1900-02 och 1904 valdes han till medlem af statens lagstiftande församling Under tre terminer var han talman i representanthuset och gjorde sig bemärkt för sitt energiska arbete för genomdrifvandet af ett antal särdeles viktiga lagförslag i reformvänlig anda. Han var 1906 uppställd som kandidat för nomination till guvernör, men drog sig tillbaka till firman för en meningsfrände. 1908 och 1910 valdes han till led. af kongressen, där han intagit en framskiutcn ställning och tillhört "insurgenterna", den progressiva flygeln af republikanska partiet. O- A. L-r. Lens Gr. et Godr., bot., växtsläkte af fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ, skildt från Vicia genom 1-2-fröig balja; blommorna äro små, hvitaktiga. Af de 5-6 arterna, som förekomma i Medelhafsområdet, odlas allmänt (hos oss endast något i södra Sverige) Lens esculenta (Ervum Lens), lins, för samma ändamål som ärter och bönor. Af linser finnas flera sorter af olika färg (gul, röd, svart). Lins är en mycket gammal kulturväxt. Den odlades i det gamla Egypten och exporterades i stor mängd därifrån till Rom. I pålbyggnaderna från bronsåldern ha linser anträffats. G. L-m. Lens [la's], stad i franska dep. Pas-de-Calais, vid Deûle och vid Nordbanan, 31 km. s. v. om Lille. 27,692 inv. (1906). Järn- och stålverk, maskinverkstäder, tillverkning af stålkablar, socker m. m. Vid L. blef 20 aug. 1648 en österrikisk armé under ärkehertig Leopold Vilhelm besegrad af en fransk under prinsen af Condé. (J. F. N.)

Lénström, Karl Julius, författare, f. 7 maj 1811 i Gäfle, d. 6 april 1893 i Väster-Löfsta, blef student i Uppsala 1828, filos. magister 1833, teol. kandidat 1834 och docent i litteraturhistoria 1836. Han prästvigdes 1842, utnämndes 1843 till lektor i filosofi vid Gäfle gymnasium samt blef 1845 kyrkoherde i Väster-Löfsta och Enåker af ärkestiftet. 1860 utnämndes han till teol. doktor. L. framträdde vid 1830-talets midt som en ytterst produktiv författare och strödde under de närmaste åren omkring sig en mängd dels skönlitterära, dels litterär-vetenskapliga arbeten. Hans poetiska arbeten, som behandla stora ämnen (Sigurd och Brynhilda, Nero o. s. v.), äro utan betydelse; närmast torde han vara att räkna till nyromantikernas och Almquists epigoner. Viktigare var hans verksamhet som författare af icke få arbeten i litteraturhistoria, konsthistoria och estetik, äfven om han på detta område icke ådagalade någon själfständighet. Bland dessa arbeten må framhållas Konsttheoriernas historia (1839), Svenska poesiens historia (2 dlr, 1839-40), närmast en kompilation af uttalanden från skilda håll utan någon enhetlig prägel, Sveriges litteratur- och konsthistoria i utdrag (1841), ett mycket sakrikt bibliografiskt arbete, som ännu är till nytta som uppslagsbok, Handbok i sköna konsternas historia (1848) samt åtskilliga monografier, en svensk antologi i 3 bd m. m. Vid sidan häraf utvecklade L. flitig verksamhet som recensent i olika organ, särskildt "Svenska litteraturföreningens tidning" (då närmast som Atterboms famulus) och i den af honom utgifna "Eos" (1839-40), i hvilken han bl. a. var K. J. L. Almquists språkrör vid omtalandet af dennes skrifter, och med anledning häraf rönte han oblid medfart och mycken smälek i Palmblads satiriska kritik "Törnrosens bok, den äkta och veritabla" (kolskrifvaren Flabbe åsyftar L.); sedan medverkade han bl. a. i "Freja" och "Svenska biet". Dessutom öfversatte han en mängd vittra