och vetenskapliga arbeten (bl. a. Marlowes "Faust", verk af V. Hugo, Silvio Pellico o. a.). Då han vid 1840-talets början insåg, att han ingen framtid hade vid akademien på det estetiska arbetsfältet, helst han icke velat söka professur i Lund med den af honom beundrade Almquist, egnade han sig åt teologiskt författarskap och utgaf på detta område Lärobok i allmänna och svenska kyrkohistorien (1843), Lärobok i dogmhistorien (s. å.), Lärobok i de theologiska pränotionerna (s. å.), Evangeliernas bok (1857), Biblisk theologi (1859-62) o. s. v. K. W-g. Lenta'ndo 1. Slenta'ndo [-då], it. (jfr Lento), mus., småningom långsammare, med aftagande hastighet. Lentibulariäceae, Lentibulariacéer, bot., växtfamilj af serien Tubifltrce med zygomorfa blommor, bildade af ett tvåläppigt foder och en likaledes tvåläppig, med sporre försedd krona, hvars öfre läpp är kortare än den nedre. Ståndarna äro 2, med enrummiga knappar, pistillen l, med plat-tadt två flikigt märke. Frukten är en enrummig, mångfröig kapsel med centralt fröfäste. Fröna äro mycket små. Hithörande växter äro örter, hvilka växa antingen i vatten, på sumpig mark eller cpi-fytiskt bland mossa. De sakna ofta rötter. Bladen ha ett mycket olikartadt utseende och äro ofta försedda med anordningar för fångande af insekter. I Sverige finnas två släkten: Pinguiciila och Ulricu-laria (se dessa ord). O. T. S. (G. L-m.) Lenticcll, bot. Se B arkpor. Lentkjines dat., af lens, lins), med., äro knapp-nålshufvud- till linsstora bruna fläckar eller små vårtliknande upphöjningar i huden. De uppträda emellanåt några år efter födelsen, ofta först vid puberteten eller ännu senare, och tilltaga småningom i antal. De orsakas likasom fräknar af pigmcnt-hyportrofi i huden, som i båda fallen beror på medfödda anlag. Lcntigines försvinna icke under vintern i motsats till fräknarna, som utvecklas under inverkan af solljuset och därför hufvudsakligen finnas på do blottade kroppsdelarna, ansikte och händer, samt blekna af under den kalla årstiden. L. Mbg. Lentikulär (lat. lenliculäris, af lens, lins), geol., linsformig, liknande en lins. Man talar om lenti-kulär inlagring, lentikulära konkretioner, rullstenar o. s. v. Se I n l a g r i n g. E. E. Lenti'ni, stad uti italienska prov. Siracusa (Sicilien), nära Lcntinisjön och vid järnvägen mellan Siracusa och Messina. 17,134 inv. i hela kommunen (1900). Lentinishn är den största på Sicilien, men fanns ej i forntiden. Om sommaren förpestar den trakten med sina osunda dunstcr. L. är det forna Leontinoi (se d. o.), som sannolikt låg något s. v. om den nuv. staden. (J. F. N.) Lentinus, bot., svampsläkte hörande till fam. Agaricaceæ. Hatten är kork- eller läderartad, foten är vanligen excentrisk eller saknas alldeles. Alla hithörande svampar växa på trädstammar eller arbetadt virke. Allmännast är L. lepideus, syllsvamp, järnvägssvamp, med hvitaktig, fjällig hatt och fot, som växer på träbroar och järnvässsyllar. Genom svampens inverkan multnar trävirket, hvarför järnvägssyllarna måste impregneras med antiseptiska ämnen (se Impregnering 2). G. L-m. Lent D [le'ntå], it., mus., långsamt, nästan lik-betydande med largo. A. L.» J. F. N. polska guv. Två mycket J. F. N. släkt, bland Le'ntschiza (po. Leczyca], krctsstad i polska guv. Kalisz, vid B W 9',783 inv. (1897). Kretsen har betydande socker- och ylleindustri. Le'ntschna (po. Leczna), stad i Lublin, vid Wieprz. 4,041 inv. (1897). besökta marknader. Le'ntulus, namn på en fornromersk hvars medlemmar må nämnas 1. Publius C o r-nclius L. Sura, konsul 71 f. Kr., vardt en gång utstött ur senaten, men sedan åter upptagen i densamma. Han var anhängare af Catilina och afrättades 63 f. Kr. i Rom jämte några af dennes vänner. - 2. PubliusCorneliusL. Spin-t h e r, konsul 57 f. Kr., bidrog att genomdrifva Ciceros återkallande ur landsflykten, ställde sig 49 f. Kr. på Pompcjus' sida och dog 48 f. Kr. - 3. L u-cius Cornelius L. Grus, konsul 49 f. Kr., omkom med Pompejus i Egypten. l-3. R- Tdh. Lentulusbrefvet. Se Kristusbilder, sp. 1465. Lenz [lents], Jakob Michacl Reinhold, tysk dramatiker, f. 23 jan. 1751 i Sosswcgcn, Livland, d. 1792 i Moskva, studerade i Dorpat och se-dcimcra i Köniirsberg, där han påverkades af Herder och Kant. Han begaf sig sedan till Strass-burg, där Goethe och han blefvo bekanta. Han förälskade sig i Friede-rike Brion (se d. o.) och följde 1776 Goethe till Weimar. På grund af någon taktlöshet mot denne vardt han emellertid utvisad därifrån och lefde sedan ett oroligt och olyckligt vand-ringslif, tidvis omtöcknad till förståndet, i Schweiz, Elsassoch Ryssland - frän 1781 i Moskva. L:s första större dikt, hexameterskildringcn Die landplngen (1769), är bildad efter Klopstock, Thomson m. fl. Gripen af de nya strömningarna under Horders och Goethcs ledning, vardt L. en af de djärfväste bland "Sturm-und-drangs" banerförare. Hans Anmerkungen iiber thea-ter nebsl angehänglem ubersetzten sliicke Shakespea-res (1774) är en af riktningens mest karakteristiska programskrifter, och hans originaldramcr, Der hof-meisier (s. å.), Der neue Menoza (s. å.) och Die soldaten (1776), nämndes vid sidan af Goethes ungdomsverk som de banbrytande. Utom ytterligare några dramatiska arbeten och utkast (Die freimde machen den pliiloxophen, s. å., Der engländer, 1777, och Fnndcrmoninm germnnicum, 1819 och 1896, Die sici-li a nisch e vesper, Dramatischer nachlnss 1896) skref L. en wcrtheriserande brefroman, Der irnldhruder (tryckt 1797 i "Die hören", ny uppl. 1F82), ett par berättelser och uppsatser samt dikter (Gedichle, utg. 1891). 1774 gaf han ut några öfv. från Plautus. En originell och kraftfull karakteriseringskonst, genial dramatisk blick och djup lyrisk begrafning känneteckna L. Den d:kfsamling, "Die Sesenhcimer liedcr" (se afh. af Schröder 1905, m. fl.), som Friedcrike Brion bevarade, innehåller dikter af både Goethe och L., hvilka ej med bestämdhet kunnat fördela? mellan dem. Okonstnärlig öfverdrift vanställer likväl en stor