Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leontiasis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
191
Leontiasis-Leoparden
192
och hyllade en bysantinsk-asketisk
rcligionsåskådning, men utan att dela slavofilernas
politiska utopier, ehuru äfven han tänkte sig
Konstantinopels eröfring som förutsättning för en
ortodox renässans. Större delen af sina kritiska
och politiska artiklar samlade han i Vostok, Rossija
i slavjanstvo (Orienten, Ryssland och den slaviska
världen, 1885-86). Som själfständig broschyr utgafs
1889 Natsionalnaja politika kak orudie vsemirnoj
revolutsii (Nationell politik som ett vapen för en
världsrevolution). A-d J.
Leontiasis, med. Se Spetälska.
Leo’ntice L., bot., växtsläkte af fam. Berberida-ceæ,
omfattande omkr. 12 fleråriga örter med par-delade
blad och gula blommor i klasar. Det knöl-formiga
rhizomet hos flera arter användes på olika sätt,
hos L. Chrysogonum i östra Medelhafsområdet är
det ätligt, hos L. Leoniopelalum i Syd-Europa och
i Orienten användes det som såpa och i medicinen.
G. L-m.
Leonti’noi (grek. Λεοντινοι, lat. Leontini, nu
Len-ti’ni), stad på Sicilien, nära östra kusten,
vid floden Lissos, ung. 30 km. n. v. om Syrakusa,
grundlagd omkr. 730 f. Kr. af grekiska nybyggare
från Chal-kis, som kort förut flyttat öfver till
Sicilien och där anlagt staden Naxos. L. kom
tidigt under beroende af Syrakusa, hvarifrån det
förgäfvcs sökte frigöra sig. Under de puniska
krigen ställde sig staden på kartagernas sida
samt blef af denna orsak angripen och intagen
af romarna (214 f. Kr.). De staden omgifvandc
fälten (Campi leontini) voro berömda för sin
fruktbarhet. Från L. härstammade sofisten Gor-gias.
A. M. A.
Leo’ntodon L., bot., ett släkte af lågväxta örter,
hörande till fam. Compositæ, afd. Ligulifloræ,
som har holk af tegellagda fjäll och bart
blomfäste. Frukten har fjäderpensel. Bladen äro
rosettställda, blommorna gula. Svenska floran
har två arter, L. hispidus L., mindre allmän i
södra och mellersta Sverige, och L. autumnalis
L., höstfibla, ytterst allmän på gräsmark.
G. L-m.
Leontopodium R. Br., Edelweiss, bot., växtsläkte af
fam. Compositæ, afd. Tubulifloræ nära
Edelweiss.
släkt med Antennaria och Gnaphalium, med ett fåtal
låga, fleråriga örter i Syd-Europas, Asiens och
Syd-Amerikas högre bergstrakter. Hela växten är
hvit-ullig, i synnerhet korgsamlingen och de den
stjärn-formigt omgifvando bladen. För alla resande i
Schweiz är L. alpinum välbekant. För att
förhindra växtens utrotande har förbud mot att
sälja exemplar af edelweiss med rötter utfärdats.
G. L-m.
Leonto’polis (grek., "lejonstaden"), namn på flera
antika städer. Bland dessa må nämnas L. på feni-ciska
kusten och L. i Niideltat. I det senare dyrkades
en gudom med lejonhufvud, och i dess tempel hölls
ett lejon som heligt djur. Äfven ett judiskt tempel
tilläts den landsflyktige öfversteprästen Jocha-nan
(Ouias III) omkr. 140 f. Kr. att mot judarnas lag
uppföra i Nedre Egypten; det egde bestånd, till dess
Vespasianus lät stänga det. Det anses, att L:s ruiner
finnas i Toll-el-Jehûdije, n. om Kairo, nära järnvägen
till Zakazik. Ett annat egyptiskt L. skall ha legat
vid Tell-Mokdam, nära Tanta.
Leonurus L., bot., växtsläkte af fam. Labiatæ,
afd. Stachyoideæ med omkr. 8 fleråriga örter i
Europa och extratropiska Asien. I Sverige växer vid
gårdar och vägkanter tämligen allmänt L. Cardiaca,
hjärtstilla, en hög ört, skild från alla svenska
labiater genom djupt handflikiga blad. Blommorna äro
ljusröda med utvändigt hvitluden öfre läpp. Växten
användes förr mot hjärtklappning (däraf artnamnet).
G. L-m.
Leon y Castillo [leå’n i kasti’ljå|, Fernando de,
markis Del Muni, spansk diplomat och politiker,
f. 1842 på Tenerife, blef 1872 understats-sekreterare
i spanska kolonialministeriet, försvarade som medlem
af cortes under republikens tid de liberalt monarkiska
idéerna mot de radikale och bekämpade där, efter
monarkiens återupprättande, Cano-vas del Castillos
konservativa politik. Han blef 1886 inrikesminister
i Sagastas liberala kabinett och utsågs i nov. 1887
till spansk ambassadör i Paris. Han återkallades
1890, men innehade samma post dec. 1892-juni
1895 och okt. 1897-hösten 1910. Han torde ha
varit en af de framgångsrikaste förkämparna för
ett närmande mellan spansk och fransk politik.
V. s-g.
Leopard. 1. Her., kallas af utlandets förnämsta
heraldiker ett heraldiskt lejon, då det vänder
ansiktet mot åskådaren. - 2. Ett i senare tid efter
vapenbilden, klufven sköld med leopard och half lilja,
gifvet namn åt en svensk medeltidssläkt, af hvilken
flera medlemmar hade riddarvärdighcten. Stamfader
för densamma var riddaren Magnus Marinasson,
som omtalas i urkunder åren 1293-1308. - Tre
springande leoparder, den ene öfver den andre,
fördes i vapnet af svenske konungen Erik Eriksson.
1. B. S.* 2. K. H. K.*
Leoparden 1. Pantern, Felis pardus, zool., hör
till kattdjurens familj (Felidæ), rofdjurens
ordning och däggdjurens klass. Leoparden uppnår
en längd af 2,8 m., hvaraf en tredjedel utgöres af
svansen. Grundfärgen är vanligtvis gulaktig, dock
stundom nästan hvit, stundom brun- eller rödaktig;
i denna grundfärg äro inströdda många svarta fläckar
eller rosettor, af hvilka åtskilliga i midten äro
ljusare (ofta liknande grundfärgen), så att de bilda
mörka, vanligen ofullständiga ringar. I sammanhang
med sitt vidsträckta utbredningsområde uppvisar denna
art flera lokalraser, som stundom blifvit uppfattade
som själfständiga arter. Sålunda är t. ex. den
i Persien och Kina lefvande leoparden utmärkt genom
en längre hårbeklädnad, medan de på Stora Sundaöarna
förekommande individerna afvika genom långsträcktare
bål och lägre ben; flerstädes har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
