191 Leontiasis-Leoparden 192 och hyllade en bysantinsk-asketisk rcligionsåskådning, men utan att dela slavofilernas politiska utopier, ehuru äfven han tänkte sig Konstantinopels eröfring som förutsättning för en ortodox renässans. Större delen af sina kritiska och politiska artiklar samlade han i Vostok, Rossija i slavjanstvo (Orienten, Ryssland och den slaviska världen, 1885-86). Som själfständig broschyr utgafs 1889 Natsionalnaja politika kak orudie vsemirnoj revolutsii (Nationell politik som ett vapen för en världsrevolution). A-d J. Leontiasis, med. Se Spetälska. Leo'ntice L., bot., växtsläkte af fam. Berberida-ceæ, omfattande omkr. 12 fleråriga örter med par-delade blad och gula blommor i klasar. Det knöl-formiga rhizomet hos flera arter användes på olika sätt, hos L. Chrysogonum i östra Medelhafsområdet är det ätligt, hos L. Leoniopelalum i Syd-Europa och i Orienten användes det som såpa och i medicinen. G. L-m. Leonti'noi (grek. Λεοντινοι, lat. Leontini, nu Len-ti'ni), stad på Sicilien, nära östra kusten, vid floden Lissos, ung. 30 km. n. v. om Syrakusa, grundlagd omkr. 730 f. Kr. af grekiska nybyggare från Chal-kis, som kort förut flyttat öfver till Sicilien och där anlagt staden Naxos. L. kom tidigt under beroende af Syrakusa, hvarifrån det förgäfvcs sökte frigöra sig. Under de puniska krigen ställde sig staden på kartagernas sida samt blef af denna orsak angripen och intagen af romarna (214 f. Kr.). De staden omgifvandc fälten (Campi leontini) voro berömda för sin fruktbarhet. Från L. härstammade sofisten Gor-gias. A. M. A. Leo'ntodon L., bot., ett släkte af lågväxta örter, hörande till fam. Compositæ, afd. Ligulifloræ, som har holk af tegellagda fjäll och bart blomfäste. Frukten har fjäderpensel. Bladen äro rosettställda, blommorna gula. Svenska floran har två arter, L. hispidus L., mindre allmän i södra och mellersta Sverige, och L. autumnalis L., höstfibla, ytterst allmän på gräsmark. G. L-m. Leontopodium R. Br., Edelweiss, bot., växtsläkte af fam. Compositæ, afd. Tubulifloræ nära Edelweiss. släkt med Antennaria och Gnaphalium, med ett fåtal låga, fleråriga örter i Syd-Europas, Asiens och Syd-Amerikas högre bergstrakter. Hela växten är hvit-ullig, i synnerhet korgsamlingen och de den stjärn-formigt omgifvando bladen. För alla resande i Schweiz är L. alpinum välbekant. För att förhindra växtens utrotande har förbud mot att sälja exemplar af edelweiss med rötter utfärdats. G. L-m. Leonto'polis (grek., "lejonstaden"), namn på flera antika städer. Bland dessa må nämnas L. på feni-ciska kusten och L. i Niideltat. I det senare dyrkades en gudom med lejonhufvud, och i dess tempel hölls ett lejon som heligt djur. Äfven ett judiskt tempel tilläts den landsflyktige öfversteprästen Jocha-nan (Ouias III) omkr. 140 f. Kr. att mot judarnas lag uppföra i Nedre Egypten; det egde bestånd, till dess Vespasianus lät stänga det. Det anses, att L:s ruiner finnas i Toll-el-Jehûdije, n. om Kairo, nära järnvägen till Zakazik. Ett annat egyptiskt L. skall ha legat vid Tell-Mokdam, nära Tanta. Leonurus L., bot., växtsläkte af fam. Labiatæ, afd. Stachyoideæ med omkr. 8 fleråriga örter i Europa och extratropiska Asien. I Sverige växer vid gårdar och vägkanter tämligen allmänt L. Cardiaca, hjärtstilla, en hög ört, skild från alla svenska labiater genom djupt handflikiga blad. Blommorna äro ljusröda med utvändigt hvitluden öfre läpp. Växten användes förr mot hjärtklappning (däraf artnamnet). G. L-m. Leon y Castillo [leå'n i kasti'ljå|, Fernando de, markis Del Muni, spansk diplomat och politiker, f. 1842 på Tenerife, blef 1872 understats-sekreterare i spanska kolonialministeriet, försvarade som medlem af cortes under republikens tid de liberalt monarkiska idéerna mot de radikale och bekämpade där, efter monarkiens återupprättande, Cano-vas del Castillos konservativa politik. Han blef 1886 inrikesminister i Sagastas liberala kabinett och utsågs i nov. 1887 till spansk ambassadör i Paris. Han återkallades 1890, men innehade samma post dec. 1892-juni 1895 och okt. 1897-hösten 1910. Han torde ha varit en af de framgångsrikaste förkämparna för ett närmande mellan spansk och fransk politik. V. s-g. Leopard. 1. Her., kallas af utlandets förnämsta heraldiker ett heraldiskt lejon, då det vänder ansiktet mot åskådaren. - 2. Ett i senare tid efter vapenbilden, klufven sköld med leopard och half lilja, gifvet namn åt en svensk medeltidssläkt, af hvilken flera medlemmar hade riddarvärdighcten. Stamfader för densamma var riddaren Magnus Marinasson, som omtalas i urkunder åren 1293-1308. - Tre springande leoparder, den ene öfver den andre, fördes i vapnet af svenske konungen Erik Eriksson. 1. B. S.* 2. K. H. K.* Leoparden 1. Pantern, Felis pardus, zool., hör till kattdjurens familj (Felidæ), rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Leoparden uppnår en längd af 2,8 m., hvaraf en tredjedel utgöres af svansen. Grundfärgen är vanligtvis gulaktig, dock stundom nästan hvit, stundom brun- eller rödaktig; i denna grundfärg äro inströdda många svarta fläckar eller rosettor, af hvilka åtskilliga i midten äro ljusare (ofta liknande grundfärgen), så att de bilda mörka, vanligen ofullständiga ringar. I sammanhang med sitt vidsträckta utbredningsområde uppvisar denna art flera lokalraser, som stundom blifvit uppfattade som själfständiga arter. Sålunda är t. ex. den i Persien och Kina lefvande leoparden utmärkt genom en längre hårbeklädnad, medan de på Stora Sundaöarna förekommande individerna afvika genom långsträcktare bål och lägre ben; flerstädes har man