211 Leotychides-Lepage 212 af grekernas anförare i det Lamiska kriget (se d. o.). A. M. A. Leotychides (grek. Aecorv%idrj$, lat. Leotychides), forntida konung i Sparta, tillhörande Eurypon-tidernas hus. Han efterträdde (491 f. Kr.) Demara-tos, hvilken han i förening med Kleomenes I undanträngt från regeringen. 479 var han befälhafvare öfver den grekiska sjömakten i slaget vid Mykale, men blef sedermera (470) anklagad för landsförräderi och dog landsflyktig i Tegea. A. M. A. Léouzon Le Duc [leoså' la dy'k], Louis Antoine, fransk skriftställare och tidningsman, f. 1815 i Dijon, d. 1889, företog 1842 en resa till Finland och Ryssland, hvarifrån han 1844 återvände öfver Sverige och Danmark. Af franska regeringen erhöll han sedermera flera gånger uppdrag att ånyo besöka de nordliga länderna, bl. a. Sverige, i ändamål att företaga omfattande arkivforskningar och inhämta noggranna upplysningar rörande den svenska fångvården m. m. Under dessa upprepade besök förvärfvade han sig grundlig kännedom om de olika ländernas språk och litteratur, deras historia och politiska ställning. Resultaten af dessa studier och iakttagelser offentliggjorde L. i en mängd arbeten. - 1845 utgaf han La Finlande, son histoire primitive, sa mythologie, sa poésie épique, avec la traduction complète de sa grande épopée "Le Kalevala", son génie national, sa condition politique et sociale depuis la conquète de la Russie. 1853 utkom Études sur la Russie et le Nord de l'Europé. Récits et souvenirs samt därefter La question russe. I. Le prince Menschikoff. II. L'église greco-russe. III. La Russie devant l'Europé (s. å.), La Russie contemporaine (s. å.), La Russie et la civilisation européenne (1854; "Ryssland och dess förhållande till den europeiska civilisationen", s. å.) m. fl., i hvilka senare arbeten han skoningslöst afslöjar många missförhållanden inom ryska riket. Rörande Sverige har han utgifvit bl. a. två prosaöfversättningar ur Nicander och Tegnér, nämligen: Le glaive runique ou la lutte du paganisme scandinave contre le christianisme o. s. v. drame tragique de Charles Auguste Nicander (1846) och Histoire littéraire du Nord. 1:ére partie. Poésie I. Tegnér (1850), vidare Gustave III, roi de Suède (1861), Les poèmes nationaux de la Suede (1867), Les prisons cellulaires en Suède (1873) m. fl. Härtill höra äfven några arbeten, i hvilka han särskildt, ehuru icke uteslutande, sysselsatt sig med Sverige, såsom La Baltique (1855), reseminnen från Sverige, Finland och östersjöprovinserna, Antiquités trouvées dans le Nord de l'Europé (1868) och Vingt-neuf ans sous l'étoile polaire (1880). Ur Riksarkivets handlingar offentliggjorde L. Correspondance diplomatique du baron de Staël-Holstein, ambassadeur de Suède en France et de son succcsseur comme chargé d'affaires le baron Brinkman (1881). Af hans andra arbeten må nämnas Voltaire et la police, d'après des documents inédits et recueillis à Saint Petersbourg (1867), Les odeurs de Berlin (1874), Lettres de M. de Kagueneck, brigadier des gardes du corps, au baron Alströmer à Gothembourg sur la période du règne de Louis XVI o. s. v. (1884). - Sin verksamhet som tidningsman började L. i "L'union catholique" (1841-42), medarbetade vidare i "La presse", utgaf "L'observateur" m. m. Några viktigare politiska frågor har han därjämte behandlat i särskildt utgifna tillfällighetsskrifter. Se äfven G. Castrén, "Norden i den franska litteraturen" (1910). J. M-r.* Leo Warren [le'å], pseudonym. Se Me d in g, 0. Leovigild [leå-], konung öfver västgöterna i Spanien, antogs till medregent af sin broder konung Liuva I 568 och förenade efter dennes död, 572, hela det västgotiska riket under sin spira, men antog sina båda söner Hermenegild och Reccared till medregenter. Därpå kufvade han de upproriske invånarna i Spaniens norra bergstrakt, i synnerhet kantabrerna (572-574), tuktade 575 de svever, som kommit kantabrerna till hjälp, företog 581 ett härnadståg till baskiska provinserna (Vasconien) och anlade där staden Victoria (nu Vitoria). L. insåg den fara, som hotade hans rike därigenom, att dess romanska befolkning var katolsk, medan västgöterna voro arianer. Han ville därför påtruga sina romanska undersåtar den arianska tron och förföljde den katolska trons förnämsta målsmän. Religionstvisterna söndrade äfven L:s familj, i det att hans söner Hermenegild och Reccared af sin moder, Theodosia, uppfostrats i den katolska tron, medan L:s andra gemål, Gosvinda, delade hans arianska nit. Ett af sveverna understödt upprorsförsök (582-584) af Hermenegild (se d. o.) undertrycktes af L., som lät afrätta sonen (585), när denne egenmäktigt lämnade Valencia, där fadern efter segern låtit internera honom. S. å. införlifvade L. med sitt rike det sveviska, och arianismen fick därigenom till en tid åter insteg i svevernas land. L. afled 586 i Toledo under ett krig med frankerna och efterträddes af sonen Reccared; han var västgöternas siste arianske konung. S. F. IL* Léoville 1. C h å-te au L. [Jatå' leåvi'l], ett vanligt bordeauxvin. Lepa'didae, zool., en underordning af kräftdjurs-ordningen Cirripedia. Se L e p a s. Lepadites, paleont., af Schemtzer, Knorr m. fl. användt namn för Aplychus, som på grund af skalets celliga struktur antogs vara cirripedrester; numera är namnet föråldradt. A. Uns. Lepadoga'ster, zool. Se Dubbelsugarsläktet. Lepage [lapa j], J u l e s Bastien -L., fransk målare, f. 1848 i Damvillcrs (dep. Meuse), d. 1884 i Paris, var bondson, fick i Paris anställning vid posten, men egnade sig snart helt åt konststudier, blef elev af Cabanel och täflade förgäfves två gånger om Rompriset (med Ängeln förkunnar Jesu födelse för herdarna och Priamus inför Akilles). Han slog igenom 1874 med Farfars porträtt, måladt ute i fria luften, utställde sedan ett dubbelporträtt af sina föräldrar (1877) och intog med "Les foins" (skördefolkets middagshvila, 1878, Luxembourggalleriet, en studie i Mesdags galleri i Haag) en af de främsta platserna bland de unge målarna. Sedan följde Potatisskörd (1879), Jeanne d'Arc hör de himmelska rösterna (1880), Fader Jacques (en vedbärare i skogen, 1881), Tiggare (1882, Glyptotcket i Köpen-