(Rhion och Antirhion). Den yttre delen utanför detta sund kallas Patrasviken. Sundets bredd är underkastad förändringar, som antagas bero därpå, att vissa hafsströmmar ditföra alluviallager, som åter bortföras af andra. Så var sundet t. ex. på peloponnesiska krigets tid (5:e årh. f. Kr.) 1,100 m. bredt, på Strabons tid (1:a årh. f. Kr.) endast 780 m., och nu uppgifves bredden vara 2 km. Viken står sedan 1893 medelst kanalen genom Korintiska näset i förbindelse med Eginaviken. (J. F. N.) Lepas, Långhalsar, zool., ett släkte bland Girripedia, rankfotingarna (se d. o.). Det har sammantryckt kropp och köttig stjälk, förmedelst hvilken Fig. 1. En långhals (Lepas}. Fig. 2. En Lepas. Skalet på ena sidan aflägsnadt. djuret fäster sig företrädesvis vid fritt simmande föremål, såsom fartyg, trästycken, tång o. d. Mantelns fem skalskifvor gränsa intill hvarandra. Alla arter äro hermafroditer och lefva i både kalla och varma haf. Mest utbredd och bekant är L. anatifera, om hvilken den sagan lär gått, att af densamma kunde uppkomma änder (lat. anates). L-e. Lepcha [lepʃa] l. Leptja, namn på urinvånarna i Sikkim (se d. o.). De äro blott omkr. 20,000, men deras rika och vackra språk är högst intressant (grammatik af Mainwaring 1876, ordbok af Mainwaring-Grünwedel 1898). De hade en gång en litteratur, som dock blifvit nästan alldeles utrotad af tibetanerna. Numera är lapchafolket beroende och fattigt och till största delen skogsarbetare. Jfr Himalayafolk. Lepel, kretsstad i ryska guv. Vitebsk, vid sjön Lepel, som ingår i Beresinas kanalsystem. 6,316 inv. (1897). J. F. N. Le Peletier [b peltie]. 1. Cl au d e L., fransk statsman, f. 1630, d. 1711, efterträdde 1683 Colbert som generalkontrollör öfver finanserna och var 1691 -97 generalpostdirektör. Han utgaf åtskilliga arbeten öfver katolsk kyrkorätt. - 2. Michel L. de S o u z y, den föregåendes broder, f. 1640, d. 1725, var finansintendent i Frankrike samt generaldirektör för landt- och sjöbefästningarna och sedan 1715 medlem af hertigens af Oiléans ("re-gentens") konselj. - 3. Louis Michel L. de S a i n t - F a r g e a u, den föregåendes sonsons sonson, f. 1760, var medlem af 1789 års riksständer, där han i det längsta stod på de pri- vilegierade ståndens sida. Sedermera slöt han sig till vänstern, invaldes i nationalkonventet och röstade där för Ludvig XVI:s af rättning. Dagen därefter blef han nedhuggen af en soldat i Palais-royal, 1793. Leperdi tia Eouault, paleont., fossilt släkte af musselkräftor (ostrakodcr). Skalen äro olikstora (högerskalet större), allånga, bönlika, glatta, med en s. k. ögonfläck och retikulerade intryck under och bakom densamma. Dessa intryck synas dock ofta icke utan förstoring. Leperditiaarter kunna nå en längd af 22 mm. och finnas från silur- t. o. m. karbonsystemet. På Gottland finnes L. baltica m. fl. arter. B. L-n. (A. Hng.) Lepére [lopår], August e, fransk målare och gravör, f. 1849 i Paris, son af skulptören och målaren Alfred Édouard Adolphe L. (f. 1827), är en god stämningsmålare af personlig läggning, men framför allt märklig som etsare och trägravör, där han framstår som en genial nyhetsman - i motiv från gamla Paris, från Rouen, Holland, London. Promenad i Tuileriesträdgården (1898) har blifvit kallad en heder för samtidens gravyrkonst. En katalog öfver hans grafiska arbeten utgafs 1905 af Lotz-Brissonneau. G-g N. Lepidium L., bot., växtsläkte af fam. Cruciferos med öfver 100 arter i länder med tempereradt klimat. I Sverige förekomma 3 arter, af hvilka L. ruderale, gatkrasse, en illaluktande, upprätt, utspärradt grenig ört med de nedre bladen par-flikiga och kronlösa blommor med 2 ståndare, är allmän på gator och vägkanter, och L. campestre, kung Salomos ljusstake, en grof och styf, mjukhårig, upptill grenig ört med ofta jämtoppade grenar och de öfre bladen pillika, förekommer tämligen allmänt vid åkerrenar och vägkanter; på ballastplatser träffas ofta utländska arter af detta släkte. Köksträdgårdarnas krasse, L. sativum Krasse, Lepidium sativum. (se fig.), härstammar sannolikt från östra Medel-hafsområdet; den har en skarp, pepparliknande smak och användes hackad på smörgås, som krydda till sallat o. s. v. G. L-m. Lepidoca'mpa, zool. Se Larvborstsvan-sar. LepidocaYpon Scott, paleobot., en med Lepido-strobus (se Lepidodendron) till det yttre öfverensstämmande kottelik sporofyllsamling (blomma), inom hvars megasporangier dock endast en af de urspr, fyra megasporerna utvecklades och upp-