217 Lepidodendraceae-Lepidodendron 218 fyllde hela sporangiet, som vid mognaden omslöts af ett från sporofyllet utväxande integumcnt, så att blott en ränna på öfre sidan lämnade tillträde till sporangiet. Härigenom blef det hela ytterligt öf-verensstämmande med ett verkligt frö, med den skillnaden dock, att dettas mikropylrör ersattes af den omnämnda rännan. Äfven mikrosporangierna voro omgifna af integument, ehuru ej fullt så utbildade som hos megasporangicrna. A. G. N. Lepidodendräcese, paleobot., en till lummcr-växternas klass (Lycopodiales) hörande familj af trädartade växter, hvilka lefde under devoniska, stenkols- och permiska perioderna. Familjen är grundad hufvudsakligen på släktet Lepidodendron (se d. o.). A, G. N. Lepidodendron Brongn., Fjällträdet, paleobot., ett släkte af trädartade växter hörande till klassen Lycopodiales och fam. Lepidodendracece. Det var under devon-, karbon- och permperiodcrna representeradt genom en mängd arter och utmärktes genom en rak, hög, cylindrisk stam, som mot toppen delade sig upprepadt gaffelformigt i flera grenar Fig. 1. Restaurerad! träd af Lepidodendron. Den under markens yta befintliga delen motsvarar Stigmaria. (Efter Kidston.) {fig. 1). Stammens yta var beklädd af spiralställda, vanligen tättstående, mer eller mindre utdraget rut-formiga bladkuddar (fig. 2), i hvilkas öfre del finnes ett rutformigt mindre ärr efter det affallna smala och ennerviga bladet. Bladen synas ha affallit tämligen snart, hvarför äldre grenar samt stammar visa endast den ofvan beskrifna vackra orneringen af de rutfor-miga bladkuddarna och bladärren, medan de unga bladbärande grenarna erinra om lummerväxternas. Blommorna (sporof yllsamlingarna), som benämnas Lepidostrobus, voro kottelika, än fästa i grenarnas spetsar, än på deras sidor (jfr H a lo n i a), samt utgjordes (fig. 3) af tättställda, utåt och framåt riktade transformerade blad, sporofyller, som vid sin bas buro sporhusen (sporangierna). Dessa voro liksom hos Selaginella af två slag, vid kottens bas megasporangier, innehållande stora honsporer (megasporer), mot spetsen mikrosporan-gier, innehållande små hansporer (mikrosporer). Affallna enstaka sporofyller kallas Lepidophyl- luin. Vissa arter af Lepidodendron (samt andra närstående släkten) äro utmärkta därigenom, att somliga grenar bära tvåsidigt ställda, ganska stora, runda, excentriska fördjup- ningar eller ärr ; sådana gre- nar ansågos förr oriktigt tillhöra ett särskildt släkte, Ulodendron. Ärren betrak- tades länge som fästepunktcr för kottar, men det har nu- mera ådagalagts, att de här- röra af affallna grenar. Af- tryck af barkens insida visa spiralställda knölformiga upphöjningar, som motsvara de i barken befintliga hål- rummen efter de till bladen gående kärlsträngarna; så- dana afgjutningar beskrefvos till en början som en sär-i -u .. j. T' . cu skild växt, Knorna. Stam- men af Lepidodendron var vid basen äfven nedåt och utåt dikotomiskt förgrenad, och dessa underjordiska förgreningar, som kunde nå en längd af 12 m. eller mera, tjänstgjorde i biologiskt hänseende som rötter och uppfattades till en början som en själfständig växt, Stigmaria. De buro på sin yta spiralställda cylindriska bihang af högst l cm. diameter och 30 - 40 cm. längd, som utstrålade åt alla sidor och vid förgreningens spets i form af en knopp böjde sig kring densamma. Fis- 2- Bladkuddar med bladärr (öfverst) af Le- pidoden!iron. (*/. nät. stori.) Fig. 3. Parti af en Lepidostrobus i längdsnitt (i ungefär dubbel nät. storl.). Öfverst mikrosporangier med otaliga små mikrosporer, nederst megasporangier med flera megasporer i hvarje. Ärren efter dessa bihang äro runda, af ett mycket karakteristiskt utseende. - Till sin inre byggnad afvek Lepidodendron från nutidens lummerväxter dels därigenom, att den centrala kärlsträngen (än med, än utan märg) hos flertalet arter (troligen alla), när stammen hunnit en viss ålder, omgafs af en af egendomliga trakeider uppbyggd vedzon med tillväxt utåt, dels äfven genom den mycket voluminösa barken. Denna var mycket stark och förlänade växten nödigt stöd för att kunna bilda träd af ända till 30 m. höjd eller mera; man känner stammar af mer än l m. diameter. Lepidodendron, som sannolikt växte på sumpmark, möjligen t. o. m. i grundt vatten, har