221 Le Poittevin-Lepra 922 cialekonomiska området. 1829-54 tillbragte han sina ferier i skilda europeiska länder och äfven i Väst-Asien, färdades dels till fots (sammanlagdt 70,000 franska mil), dels annorlunda för att göra studier inom bergshandtcringen och verkställa sociala undersökningar. Han utvalde särskilda familjer och egnade dem en oaflåtlig uppmärksamhet under l-4 veckor. L. nådde därmed sin höga rangställning inom den sociala konsumtionsstatistiken och vardt där den främste representanten för den intensiva metoden. (Jfr Ivon-sumtionsbudget.) I Les ouwiers européens (1855, 2:a uppl. 1877-79) framlade han 36 efter denna metod utförda konsumtionsbudgeter med åtföljande beskrifningar för familjer, befinnande sig i skilda ekonomiska utvecklingsstadier från det hälft nomadiska basjkirfolkets vid Uralbergen (i Perm) till de västeuropeiska fabriks-och handtverksarbetarnas. Sverige är företrädt genom en budget för en smedsfamilj i Dannemora samt några notiser, särskildt om bcrgsmanna- och hytte-bruksväsendet i Filipstads bergslag. L. samlade kring sig medarbetare och lärjungar i den s. k. "sociala fredsskolan". 1856 stiftades La société d'économie sociale, som fortsatt insamlandet af hushållsbudgeter och offentliggjort öfver ett hundratal sådana (Les ouvriers des deux mondes, 1856-1910). Genom sitt markerade sedligt religiösa kynne han-föres L:s skola till de kristligt sociala reformrörelserna, och som sådan hör den hemma inom den katolska kyrkovärlden, ehuru dess konfessionella karaktär är mindre starkt utpräglad. (Jfr Kristlig socialism.) L. och hans lärjungar stå nära den ekonomiska liberalismen, men undvika det yttcrlig-gående "laissez-faire" och skilja sig skarpt från den optimism, som varit särskildt kännetecknande för den ekonomiskt liberala skolan i Frankrike. Afgjord motståndare till socialismen, motsatte sig L. statsingripandet utom i vissa undantagsfall. Vägen till samhällsförhållandenas förbättring, till "den sociala freden", låg för honom i åtlydnaden af tio Guds bud, i själf hjälp och i arbetsgif varnas omsorg om sina arbetare. Synnerlig vikt lade han vid faderns myndighet inom familjen - hans familjeideal var "la famille souche", en mellantyp mellan den patri-arkaliska och den moderna familjen med ett på faderns fria urval byggdt fideikommissväsen - samt vid arbetsgifvaren-mästarens myndighet på arbetsplatsen. L:s skola, till hvilken räknats bl. a. nationalekonomerna Cl. Jannet (fransman) och Ch. Périn (belgier), har i allmänna drag följt sin mästares principer och metod, den lägger f. ö. tyngdpunkten på den sociala plikten och den moraliska ansvarigheten. 1872 kompletterades Société d'économie sociale med Les unions de la paix sociale, lokala föreningar, som existera rundt omkring i Frankrike. Med ett ganska stort antal medlemmar, individuella och korporativa, särskildt inom, men ock utanför Frankrike, utveckla dessa båda organisationstyper en rätt liflig verksamhet och utge sedan 1881 den halfmånatliga tidskriften "La réforme sociale". Redan 1885 inträffade en schism inom skolan; dissi-dcnterna, som bröto sig ut, bildade ett nytt sällskap, hvilket, i likhet med deras pressorgan, bär namnet La science sociale och som utmärker sig för en mer utprägladt individualistisk ståndpunkt. Bland L:s förnämsta arbeten märkas, utom familjemonografierna, La ré/orme sociale en France (1864; 7:e uppl. 1887), L'organisation du travail (1870; 7:e uppl. 1906), L'organisation de la famille (1871), La constitulion essentielle de 1'humanité (1881; 2:a uppl. 1893). - Se J. B. M. Vignes, "La science sociale d'apres les principes de Le Play et de ses continuatours" (2 bd, 1897). E. H. T. Le Poittevin [la poattvä'], Ed mön d Modeste Eugene, fransk målare, f. 1806 i Paris, d. där 1870, lärjunge af Herscut, målade figur- och marinmotiv från hafskusten, borgerlig genre, landskap, porträtt och bataljstycken (ett af de sistnämnda i Versailles). L. är representerad i flera franska museer, i South Kensingtonmuseet i London och i Nya pinakotcket i Miinchcn af en genre Adrian Brouwer målar en skylt på ett värdsluts (1843). G-gN. Le Pollet [lo påla], förstad till Dieppe (se d. o.). Lepontiska alperna 1. Tessin-alperna, en afdelning af Västalpernas inre gnejszon i Schweiz, sträcka sig mellan öfversta Rhönedalen och Ticino-dalcn. Det är en väldig, vidt utgrenad bergmassa med Alpernas viktigaste och berömdaste pass, S:t Gotthard (2,114 m.). Den högsta toppen är Monte Leone (3,561 m.) i partiets västligaste del. J- F. K. Lepontiska inskrifterna. Se Italiens forn-språk, sp. 1070. Lepontiska språket. Se Italiens f o r n-språk, sp. 1070. Leporello [-pärä'llå], diminutiv af it. lepre, hare, Don Juans fege och lustige betjänt i L. da Pontes och Mozarts opera "Don Juan". L:s~ figur, som genom den mozartska tonkarakteristiken vuxit till den oöfverträffadc typen för en basbuffo, leder sina anor från det spanska lustspelets sedvanliga Gracioso (se d. o.). L. har blifvit benämningen på handtian garen åt en förförare. LepoYidse, zool. Se Härd j ur. Leporider, zool. Se Kaninen. Le'ppäkoski, pappersbruk och träsliperi i Euskeala socken, 20 km. från Sordavala stad, anlades 1894 invid L. vattenfall och eges numera af L. fabrikers aktiebolag (aktiekapital l,3 mill. mark). Tillverkningen var 1910 7,000 ton trämassa och 6,500 ton naturbrunt och färgadt papper, som exporteras till Ryssland, England och Tyskland. Arbetarnas antal var omkr. 200. Bruket eger 9,500 har skogsmark. T. C. Le'ppävirta. 1. Domsaga under Viborgs hofrätt, Finland, omfattar 3 tingslag. Landareal 2,473 kvkm., 31,153 inv. (1909). - 2. Socken af Rauta-lampi härad och Kuopio län. Landareal, jämte Var-kaus' bruksförsamling, 1,119 kvkm.; befolkningen, finsk, 15,659 pers. ("1909, hvaraf i Varkaus 1,126 pers.). Bägge församlingarna bilda tillsammans ett impcriellt pastorat af l:a kl., Kuopio stift och pro-steri. l o. 2. A. G. F. Lerpra (grek.), med., betecknade urspr, en grupp fjällande hudsjukdomar, särskildt psoriasis (lepra