233 Lerjordshydrat-Lermontov 234 Lerjordshydrat, kem.} detsamma som aluminium-hydrat. Se Aluminium, sp. 738. Lerjardssalter, detsamma som aluminium-sa 11 e r (se d. o.). Lerjärnsten (eng. clay ironstone), gcol. Se Järnmalmer. Ler kran. Se Tegel. LerkulsLåge, vapen. Se G ön d. Lerkärl. Se Lergods. Lerma [lä'-]. 1. Krctshufvudstad i spanska prov. Burgos (Gamla Kastilien). 2,667 inv. (1900). - 2. Stad i mexikanska staten Mexico, vid Mexico -Toluca-järnvägcn, 2,626 m. ö. h. 5,601 inv. (1900). l o. 2. J. F. N. Lerma [lä/-], Francisco Gomez de San-doval y Röjas, markis af D e n i a, hertig af L., spansk statsman och kardinal, f. omkr. 1550, d. 1625, förvärfvade som förste stallmästare hos infantcn Filip, scdcr-nora konung Filip III, dennes ynnest och blef vid hans tronbestigning (1598) utnämnd tiil hertig af L. och förste minister. L. var "den hofsammaste och bäste af gunstlingar", men som statsman under medelmåttan, dessutom slösaktig och cgcnnyt-tig. Han och hans gunstling Rodrigo Cal-deron fortsatte trots Spaniens utmattning och med ringa framgång Filip II:s politik. En flotta af 50 fartyg, som L. 1599 låtit utrusta mot England, skingrades af storm, och en expedition till de upproriske irländarnas understöd 1602 misslyckades, hvadan L. måste sluta fred med England, 1604. Den långvariga striden mot Nederländerna afbröts 1609 genom ett tolfårigt stillestånd, hvarigenom provinsernas själfständighet faktiskt crkän-Jes. Med Frankrike slöts 1612 ett giftermålsfördrag. I Spaniens inre angelägenheter visade L. lika stor oförmåga som i de yttre. Genom moriskernas utdrifvande 1609 fingo induslrien och jordbruket en obotlig knäck; därjämte råkade handel och lagskip-nirig på förfall. Under allt detta samlade L. emellertid stor rikedom. Utsatt för folkets hat och t. o. m. af sin egen son, hertigen af Uceda, anklagad hos konungen, förvisades han 1618 från hofvet. A. B. B.* Lermodell. Se G j u t n i n g, sp. 1236. LermoliefF, Ivan, pseudonym. Se Morelli. LeYmontov, Michail J u r j e v i t j, rysk skald, f. 1814 i Moskva, d. 1841, tillhörde en gammal skotsk släkt (Learmonth), som på 1600-talet inflyttat till Ryssland, och var son af en obemedlad kapten. Efter moderns tidiga död blef han uppfostrad af sin rika mormor Arsenjeva, som skämde bort det brådmogna barnet. Kroppslig sjuklighet, ensamhet och konflikten mellan fadern och mormodern tryckte tidigt sin disharmoniska prägel på hans underliga karaktär, och en resa, som han redan vid 10 års ålder fick göra till Kaukasien, blef af stor betydelse för hans poetiska utveckling. Han blef student i Moskva 1830, men relegerades 1832 för demonstration mot en professor, genomgick kadettskolan i Petersburg och fick officersfullmakt 1834 vid lifgardcts husarer. Under ett lättsinnigt lif i hufvudstadens salonger mognade dock hans snillrika skaldskap, men en glödande straffdikt, som han skref 1837 mot den stupade Pus;kins mördare och smädare, åsamkade honom förvisning på ett år till Kaukasien. Han återkom till Petersburg, men efter en duell blef han 25 maj 1840 transporterad som löjtnant till Tcng;nska regementet (hvarigenom han förlorade i rang, emedan gardet i Ryssland stod två grader öfver arméns trupper) i Kaukasien, där han stupade i en duell. - L. intager en lysande ställning i den ryska vitterhetcns historia som Rysslands främste och enda verkligt originelle by-rouist. Redan under studietiden hade L. genom sin engelske språklärare Windson lärt känna Byrons diktning och kände sig starkt dragen till honom genom sina skotska anor, genom sitt regel-lösa, frthctsträngtande lif och skaldiska temperament. Natursvärmeri, frihetslust och trots, världsförakt och dcmonism - alla dessa byronska drag återfinnas ock hos L., hvilken ur Kaukasicns storslagna natur och vilda bcrgsromantik sög riklig poetisk näring. Till Kaukasicns fjäll och dalar äro ock L:s bästa poetiska berättelser förlagda. Början gjordes 1835 med förstlingsarbetet Harizji Abrek. Hans förnämsta alster äro Mlsiry 'Kl öster gossen, 1840, sv. öfv. af A. Jenscn 1893), skildrande en förrymd klostergosses frihetsträngtan och död; den till Kaukasien förlagda romanen Geroj aasjego vre-mcni (1840; "Vår tids hjälte", sv. öfv. af 0. Meurman 1844, "Furstinnan Mary" 1856, samt af K. E. Peterson 1888), hvars hjälte Petjorin, den blaserade skeptikern, är en själsfrände till Pusjkins "Onegin", Izmnil hej (tr. 1843) med präktiga skildringar ur det tjerkessiska krigarlifvet, Demonen (1856, sv. öfv. af N. Enckell 1877, F. W. Göös 1887 och A. Jensen 1893), hvari L:s skeptiska, men sublima världsåskådning fått sitt mest storslagna poetiska uttryck. Utmärkt i historisk tidsfärg och folklig ton är den poetiska berättelsen om tsar Ivan Vasilje-vitj (1838, sv. öfv. af G. Aminoff i "Ryska skalder" 1887), Bojaren Orsja (öfv. af C. *Enckcll i "Finsk tidskr.", 1890), Garun ("Flyktingen", öfv. af G. Aminoff ibid. 1887) och Valerik ("Dödens flod", öfv. af G. Aminoff i "Ryska skalder"). Ett förträffligt urval af L:s smärre dikter finnes i R. Lindquists antologi "Ur Rysslands sång", I. Dessutom smärre diktprof af B. Lidforss (i "Ord och bild", 1894), G. Procopé (i "Finsk tidskr.", 1893), af "Åke" (ibid., 1903) och B. Mörner samt novellen Fainlisten (1895). Jfr A. Jensen, "Kau-knsiens Byron" (i "Ord och bild", 1893) och "Ryska skaldeporträtt" (1898) med diktprof. På franska finnes en utförlig studie om L. af Duchcsne (1910). - L:s samlade dikter ha utkommit i en mängd ryska upplagor, hvaribland 1873 med bio-