grafi.af Pypin och 1891 af Vvedenskij och af Skabitjevskij. A-d J. Lermärgel. Se Märgel. Lernaea, zool. Se Lerneider. Lernaeocera, zool. Se Lerneider. Lerneider, zool., familj af Copepodkräftorna, parasiterande hos fiskar och genom parasitismen i hög grad degenererade. Honan har en säckformig kropp med utväxter. Bland lerneidcrna märkas Lernaa branchialis, parasit i gälarna hos torsken och flundran, samt Lernceoccra esocina hos gäddan. Jfr Loppkräftor och Urartande. / Lernélska hydran. Se Herakles. Le roi est mort, vive le roi [lə rωa' ä mår, vi'v lə rωa'], fr., "(den gamle) konungen är död, lefve (den nye) konungen", ett häroldsrop, som i det gamla monarkiska Frankrike plägade höjas inför folkskaran, så snart en regerande konung uppgifvit andan. Uttrycket öfvergick tidigt till en beteckning för konungadömets oförstörbara lifskraft. Numera betecknar det vanligen människors benägenhet att hylla den härskande, den framgångsrike, men öfverge den döde, den besegrade. Le roi règne et ne gouverne pas [lə rωa' ränj e nə govä'rn pā], fr., "konungen regerar, men utöfvar ingen (personlig) styrelsemakt", en politisk grundsats, som 1830 som kännetecknande för en konstitutionell monarki förfäktades af Ad. Thiers i en serie artiklar i den s. å. uppsatta tidningen "Le national". Motsvarande sats hade på latin (Rex regnat, sed non gubernat) mot 1500-talets slut uttalats i polska riksdagen af Jan Zamojski (se d. o.). Lerolle [brå'l], Henri, fransk målare, f. 1848, är mest känd genom sin vackra och poetiska stora målning På landet (en bondflicka med sin fårahjord i en lund, i Luxembourggalleriet). L. har på senare tid mest målat porträtt, naket och landskap med figurer (På berget 1910). Han har utfört dekorativa målerier i Hotel de ville och i Sorbonne och målat kupolen i Notre Dame i Caen. G-g N. Leros, en af Sporaderna i Egeiska hafvet, s. om Samos, en trädlös torr kalkklippa, omkr. 64 kvkm., omkr. 3,500 invånare (greker). Leroux [lorö], Pierre, fransk filosof och publicist, f. 1797, d. 1871, uppsatte 1824, i förening med P. Dubois, den liberala veckoskriften "Le globe", som 1831 blef organ för saint-simonismcn, en lära, som L. dock s. å. öfvergaf af ovilja öfver Enfantins idéer om "den fria kärleken". Efter att en tid (sedan 1832) jämte H. Carnot ha redigerat "Revue encyclopédique" utgaf han 1838 -41 i förening med J. Reynaud den efter en stor plan anlagda "Encyclopédie nouvelle" (8 bd; ofullbordad) samt började 1841 utge "Revue indépcndante" (jämte George Sand och L. Viardot). 1843 inrättade L, efter egna teorier ett associationstryckeri i Boussac (dep, Creusej och utsände därifrån "Revue soclale" (sedan 1845), Han invaldes 1848 i konstituerande och 1849 i lagstiftande församlingen, hvarest han hörde till yttersta vänstern. Landsförvist efter statskuppen 2 dec. 1851, bodde han en längre tid på Jersey som jordbrukare. 1869 återvände han till Frankrike. -- L. var snarare en svärmande idealist än en revolutionär. Hans tankebyggnad är en oredig sammangyttring af filosofisk panteism och äldre religiösa traditioner (från buddismen, kristendomen o. s. v.). Inom nationalekonomien voro hans åsikter sväfvande. Han ville visserligen ej familjens och eganderättens upphäfvande, men ifrade för en ny, socialistisk samhällsorganisation, som kunde tillstädja individens ohämmade utveckling. L. ansågs som chef för den "humanitära" skolan och räknade en tid många lärjungar (bl. a. Lamennais och George Sand). Bland hans arbeten må nämnas Réfutation de Vécleclisme (1839), De V humanitet de son principe et de son avcnir (2 bd, 1810; 2:a uppl. 1845) och det socialfilosofiska poemet La greve de Samarez (1864). Leroux [lero]. 1. Hector Louis L., fransk målare, f. 1829, d. 1900, vann Rompriset 1857 och slöt sig till Gérômes riktning, de s. k. neogrekerna inom måleriet. Bland hans målningar äro Likbegängelse i ett romerskt hus och Herculaneum kända från Luxembourgmuseet, andra verk af honom äro En improtisatör hos Salluslius, Temistokles' begrafning samt Perikles och Aspasia på besök i Fidias' ateljé. - 2. Eugene L., den föregåendes broder, f. 1833, d. 1905, målade bretagneskt bondfolk (Den nyfödde, 1868, inköptes för Luxembourgmuseet), äfven motiv som Ambulans under kriget 1871 och Nunnor på promenad. 1 o. 2. G--g N. Leroux [lero], Frédéric Étienne, fransk skulptör, f. 1836, d. 1906, lärjunge af Jouffroy,, är mest känd genom bronsstatyn Blomsterhandlerska. (1866, i Luxembourg), Demosthenes vid hafvet. Moder med sitt barn och en berömd staty af Jeann.e d'Are (1880; i Compiégne). G--g N. Leroux [lero], Xavier Henry Napoleon, fransk tonsättare, f. 1863 i Vclletri, Italien, lärjunge af Massenet och Dubois vid Pariskonservatoriet, vann 1885 Romprisct och blef 1896 professor i harmoni vid konservatoriet. Han har komponerat operorna Évangrline (1895), Astnrté (1901), La reine Fiammette (1903), William Ralcliff (1906), Thrédora (s. å.) m. fl. samt musik till skådespel, orkester- och kyrkomusik, sånger och pianostycken. E. F--t. Leroy-Beaulleu [brwabåljo]. 1. Henri Jean Baptiste Anatole L., fransk historiker, f. 12; febr. 1842 i Lisieux, 1881 professor och 1906 direktör vid École libre des sciences politiqucs i Paris, medlem af Institutet 1884, stiftade jämte G. Picot 1894 en Comité de défense et de progrés social, hvars ledamöter hållit privata föredrag om sociala frågor. Efter en längre tids vistelse i Ryssland utgaf L. sitt hufvudvcrk, Uempire des tsars et les Russes (3 bd, 1881-89; 4:e uppl. 1897-98). Han har dessutom utgifvit flera skrifter, behandlande Ryssland, samt arbeten om Napoleon III:s politik, kyrkans och påfvens ställning, liberalismen m. m. 2. Pierre Paul L., fransk nationalekonom, f. 2 dec. 1843 i Saumur, inträdde 1869 efter vidsträckta utländska resor i redaktionen af "Revue des deux mondes" och öfvergick 1821 till "Journal des débats", där han ådrog sig särskild uppmärksamhet genom sin kamp mot Thiers' protektionisti-