griffelskiffer. De särskildt förr allmänt i skolorna använda griffeltaflorna utgöras af lerskiffer. -- Stundom är lerskiffern uppblandad med kolsyrad kalk, hvilket ger sig till känna därigenom, att "fräsning" uppstår vid skifferns begjutning med syra; den får då benämningen märgelskiffer (Gottland, Skåne). Jfr Kalklerskiffer. E. E. Lerskäddan, zool. Se Lerskäddsläktet. Lerskäddsläktet, Hippoglossoides, zool., ett till flundrefamiljen hörande fisksläkte, af hvilket ett par arter förekommer i nordligare delen af Atlanten. Släktet står på öfvcrgången mellan helgeflundrorna och hvarsläktot. ögonsidan är vanligen don högra. Fjällen äro hårtaggade. Tänderna sitta i en enkel rad på käkarna. I Europa förekommer en art, lerskäddan, äfven kallad stormun,.jude-piga ra. m. (H. limandoides Bloch). Den uppträder mer eller mindre allmänt längs Skandinaviska halföns västra kuster ända upp till Varangerfjorden och går äfven in i Sundet samt västligaste delen af Östersjön, dock ej vid Sveriges kuster. Till färgen är den på ögonsidan enfärgade gråbrun, men bleknar, då den upptages ur vattnet. Längden går till omkr. 35 cm. Lektiden inträffar tämligen tidigt på våren. Arten fiskas tillfälligtvis bland andra flundror, men är mager och anses till smaken vara den sämsta. R- L.* Lerskär. Se ITangöbefästningarna. Lersten, i Sverige stundom använd benämning för en af lerbeståndsdelar hufvudsakligen bestående sedimentär bergart, hvilken är hårdare än lera och icke visar någon skiffrighet eller klyfbarhet, som t. ex. lerskiffer gör. Den förekommer inom Skånes kolförande formation. I Tyskland användes namnet (thonstein) för att därmed beteckna en art porfyrtuff. E. E. Lertrana, zool. Se Piparsläktet. Lerum, socken i Älfsborgs län, Vätle härad. 7,717 har. 2,662 inv. (1910). Annex till Stora Lundby, Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt. Lerumsån. Se Göta älf. Lervaror. Se Lergods. Lerwick [le'rik], hufvudstad på Shetlandsöarna, belägen på östra sidan af Mainland vid Bressaysundet, som bildar en utmärkt hamn. 4,061 inv. (1901). Fiske och sjöfart; strumptillverkning. (J. F. N.) Le Sage [la säj], A l a i n René, fransk romanförfattare och dramaturg, f. 1668 i Bretagne, d. 1747 i Boulogne, gjorde juridiska studier och blef advokat, men s'Jkte snart sin hufvudsakliga utkomst inom skönlitteraturen, där han genom sina förnämsta arbeten visar sig själfständig och oberoende. Genom en af sina vänner fick han uppmärksamheten riktad på spanska litteraturens förtjänster, hvilket föranlät honom att dels öfvcrsätta, dels bearbeta flera spanska författares arbeten. En sådan, ehuru mycket själfständig och fri bearbetning (efter Velez de Guevaras roman "El diabio cojuelo") är Le diabU loiteux (1707; "Halte fan", 179S; "Asmodeus, en ung students äfventyr" etc. 1842 och 1878), som än i dag läses med intresse. Han skref äfven, ensam eller i samarbete med andra, en mängd komedier och farser, bland hvilka främsta rummet intages af den af honom ensam skrifna komedien Turcaret (1709; uppf. i Stockholm. 1784), där han med stor talang afslöjar den tidens finansiella ving-lare. Hans förnämsta arbete är G il Bias, som utkom succcssive i 4 delar 1715, 1724, 1735 ("Den namnkunnige Gil Bias' af Santillana lefnadshändelser", 1841). Ehuru det hör till den s. k. picareska romanens genre 1. skälmromanen, som uppstått i Spanien, är det dock i utförandet fullt själfständigt och originellt. Med en älskvärd och godmodig realism skildrar han där äfventyraren Gil Bias' skiftande öden, som go honom rikt tillfälle att lägga i dagen sin sunda syn på de svaga punkterna i den mänskliga karaktären. Han står sålunda i ett visst sammanhang med La Bruyére, men skiljer sig från denne därigenom, att han ej är moralist, utan helt objektivt skildrar godt och ondt, sådant det ter t>ig hos genomsnittsmänniskor af olika typer och samhällsställning; och grunddraget i hans diktarlynne är ej ren satir, utan en därmed uppblandad humor, som i förening med en ovanligt god, enkel och naturlig stil skänker detta hans hufvudverk ett ovanskligt behag. I litteraturhistorien är L. en märkesman. I högre grad än andra samtida bildar han öf-vorgången till den på 1700-talet dominerande sinnesriktningen. Han är den förste, som skrifvit rent realistiska romaner af någon betydenhet; han blef vidare en föregångare till Beaumarchais i "Figaro". då han bröt med den gamla litterära traditionen, att folk af ringa stånd böra reserveras för simpla eller futtiga roller. Bcaktansvärdt är äfven hans inflytande på den humoristiska romanen i England, sådan den representeras af Fielding och Smollet. L:s Oeuvres complétes utgåfvos i 12 bd 1828-40. - Litt.: C. Lintilhac, "Lcsage" (1893; ingår i den stora monografiserien "Les grands écrivains fran-cais". P. A. G. Lesage [lösa j], pseudonym för franske författaren E. A. D. d e L a s C a s e s. Les Andelys [läs-ädli]. Se A n d e l y s. Les beaux esprits se rencontrent [lä bås esprī sə rãkå'tr], fr., "sköna själar mötas", goda hufvud ha samma infall. Lesbier, invånare på ön Lesbos. -- Adj. lesbisk. Lesbisk kärlek, tribadi. Se Tribad. Lesbonax, från Mytilene, grekisk stoisk filosof i l:a årh. e. Kr. Hans skrifter ha gått förlorade med undantag af två tal. Lesbos (grek. Λέσβος, nygrek. Mitilini, turk. Midylly), den största och en bland de skönaste af Egeiska hafvets många öar, ligger ej långt från den asiatiska kusten, från hvilken den skiljes genom ett vid pass 12 km. bredt sund. Areal 1,750 kvkm. Omkr. 125,000 inv., till största delen greker. I s. v. och s. ö. inskära två djupa vikar, Kalloni och Iera. Hela ön är genomdragen af måttligt höga bergsträckningar, mellan hvilka utbreda sig rymliga dalslätter, utmärkta genom synnerlig bördighet på säd, olja, vin (af en i forntiden högt prisad godhet) och sydfrukter af många slag. Klimatet är ett bland de härligaste. Som äldsta inbyggare nämnas pelasger