Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Les boutons jaunes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter dem joniska greker. Men under hela den
historiska forntiden var L. bebodt hufvudsakligen af
eoliska greker, som enligt sagan invandrat 130 år
efter trojanska kriget under ledning af Orestes’
son Penthilos, hvars ättlingar länge härskade
som konungar. Af ålder funnos fem eller sex mera
betydande städer, bland hvilka Mytilene (se d. o.) på
östra kusten var den förnämsta. I dessa städer rasade
efter konungadömets fall under lång tid partistrider,
stundom kufvade af ett usurperadt envälde (tyrannis),
till dess att i början af 6:e årh. f. Kr. Pittakos
i Mytilene, en af Greklands "sju vise", i egenskap
af folkvald härskare (aisymnetes) genom visa lagar
och mild styrelse återställde lugnet. Under den
nästföljande tiden lades L. likasom de öfriga
grekiska staterna vid Mindre Asiens västra kust
under persiskt välde, men efter slaget vid Mykale
(479 f. Kr.) återvann det sin frihet och slöt sig
till Atens vapenförbund. 428 f. Kr. afföllo alla
städerna på L., med undantag af Methymna, från detta
förbund, men kufvades snart ånyo och straffades
med mycken hårdhet. Under slutet af 5:e och förra
delen af 4:e årh. f. Kr. vacklade de mellan Atens
och Spartas hegemoni, allteftersom det demokratiska
eller det aristokratiska partiet för tillfället
hade öfvervikten. Ön införlifvades sedan först med
det macedonska, därefter med det romerska och det
bysantinska riket. Som själfständig stat uppträder den
ånyo vid midten af 1300-talet under några hertigar
af det genuesiska huset Gattilusio. 1462 intogs den
af osmanerna, hvilkas rike den fortfarande tillhör.
Inom den forngrekiska kulturens historia intager
L. en betydelsefull plats som hufvudort för den
äldre eller eoliska lyriken (se Alkaios, Arion,
Grekiska litteraturen, sp. 205, och Sapfo). Men
äfven inom den vetenskapliga forskningen ha många
lesbier vunnit ett berömdt namn, såsom filosofen
Theofrastos, historieskrifvarna Hellanikos och
Theofanes. Med den höga och förfinade andliga
odlingen följde dock äfven veklig yppighet,
och de lesbiska sederna stodo ej i godt rykte.
A. M. A.
Les boutons jaunes [lä botå’ ʃå’n], fr., de "gula
knapparna", ett sällskap af politisk karaktär, som
stiftades på 1740-talet och utgjordes af medlemmar
af hattpartiet. Sällskapet hade sitt namn af en
gul knapp på hatten och uppträdde mycket ifrigt i
partiets tjänst.
Lesch, stad i Albanien. Se A l ess i o.
Lesch., vid växtnamn förkortning för franske
botanisten Jean Baptisto Louis Claude Theo d or e
Leschenault de la Tour, f. 1773, d. 1826 i Paris,
hvilken företog längre forskningsresor till Java,
Indien, Brasilien och Guyana.
Le’sche var i några forngrekiska stater namnet på
vissa offentliga lokaler, i hvilka medborgarna brukade
samlas till umgänge och samspråk. I Dcl-foi omtalas
en "lesche", som var smyckad med präktiga målningar
af Polygnotos. A. M. A.
Leschenault de la Tour [b j nå do la tor]. Se Lesch.
Lesches (grek. vifa/^c), forngrckisk episk skald
(se K y k l i s k a skalder), lefde sannolikt
kring midten af 7:e årh. f. Kr. och var författare
till den numera förlorade s. k. "lilla Iliaden"3
hvars innehåll var afsedt att komplettera
berättelserna i den homeriska Iliaden.
A. M. A.
LeschetFtzki, Teodor, polsk pianist, f. 1830 nära
Lemberg, elev af Czerny och Scchter, var 1852-78
professor vid konservatoriet i Petersburg och har
därefter som konsertspelare och privat pianolärare
varit bosatt i Wien. De mest ryktbara bland
hans lärjungar äro Padcrewski, Gabrilovitj och
Annette Esipov (se denna), som 1880-92 var gift
med honom. L:s pianospel har utmärkts mera för
finess än för kraft eller lidclscfullhet. Han har
komponerat operan Die erste f alle, sånger samt
åtskilliga eleganta salongsstycken för piano. Om
L. och hans undervisningsmetod ha arbeten utgifvits af
bl. a. Mahvine Brée (1902; och Annette Hullah (1906;
på engelska). A. L. (E. F-t.)
Lescluse [ioklys], C h. de. Se Lecluse.
Lescot [läskå], Pierre, fransk arkitekt, f. 1510 i
Paris, d. 1578, abbot i klostret Cluny samt kanönilius
vid katedralen i Paris, blef hufvudman för den art af
den franska rcnässansaikitekturcn, som omkr. 1540
satte en gräns för den brokiga ungrenässansens
blandning af medeltida och nya motiv och i dess ställe
kon-sckvent använde klassiska former, men ännu med en
fläkt af den första renässansens friskhet. Efter att
ha utfört predikstolen i S:t Germain 1’Auxerrois och
den härliga Fonlaine des innocenls i Paris ledde hcin
från 1546 byggandet af Louvre och fullbordade södra
delen af västra flygeln jämte den tillstötande södra
flygeln ända till Pavil-lon du Pont des arts. Här
utvecklade sig den franska renässansen i en lika
älskvärd som rik och monumental form, och närmare de
store italienarnas konst har den icke kommit, ehuru
det naiva i uppfattningen ännu delvis framträder
i hopandet af dekorativa detaljer. L. samarbetade
vänskapligt med bildhuggaren Jean Goujon, som
plastiskt prydde flera af hans verk, och denna
samverkan bidrager icke litet till deras harmoniska
intryck. C. R. N.*
Lesdiguiéres [läsdigiär], Franko i s de Bon-n e.,
hertig af L., marskalk och konnetabcl af Frankrike,
f. 1543, d. 1626, kämpade under huge-nottkrigen
framgångsrikt i Dauphiné och Provence på de
rcformertcs sida, vann senare åt Henrik IV segrar
öfver hcrtiffcn af Savojcn (1591-92) och eröfrade
nästan hela hans land. 1608 blef han marskalk af
Frankrike och 1611 hertig af L., ledde 1621 som
gene-ralissimus belägringen af hugenottstädcrna Jean
d’Angély och Montauban samt utnämndes 1622, sedan han
afsvurit kalvinismen, till konnetabel af Frankrike.
Le Sentier [lo satie]. Se Joux, Val de, sp. 201.
Les extremes se touchent [läsegsträm SQ töj]. Se
Extrem.
Lesger, Lesghier, Lesgher (af perserna kallade
leksi, af georgier, osseter och armenier leki), ett
antal stammar i Kaukasus, bilda den östra familjen
i Kaukasusfolkens norra afdelning och äro bosatta
företrädesvis i Dagestan, hvilket land de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
