bebott från urminnes tid, samt s. därom i kretsarna Kuba, Sjemacha, Nucha och Sakataly. De omnämnas under namnet lēchai af Strabon och Plutarchos, och deras namn förekommer ofta i georgiernas gamla krönikor, enär detta folks område i århundraden varit utsatt för deras infall och plundringar, tills de efter Sjamyls fall (1859) underkufvades af ryssarna. Lesgerna, hvilkas antal uppgår till öfver 1/2 mill. bilda omkr. 27 af hvarandra fullkomligt oberoende stammar, som tala särskilda språk. Endast några ha i nyaste tid blifvit närmare kända, så att man kan bilda sig ett närmelsevis klart omdöme öfver graden af deras frändskap sinsemellan. De förnämsta af de hithörande folken äro avarer (hvilka ha ingenting att skaffa med de under folkvandringen uppträdande avarerna), inemot 200,000 (tills. med de närbesläktade andierna och dido), från Sulakfloden på Dagestans norra gräns till floden Alasan i Sakataly, kasikumyker l. lak, omkr. 35,000, ö. om de förra, daginer l. darginer (omkr. 108,000) och tabassaraner (16,000), vid Kaspiska hafvet, kuriner (150,000), på ömse sidor om floden Samur, jämte aguler, rutuler och zachurer, hvilkas språk äro nära besläktade med kurinernas, samt udiner (omkr. 10,000), hvilka, ehuru de nu inneha endast några byar i Nuchakretsen, fordom voro vidt utbredda öfver Kuraslätten. Alla dessa lesger äro mer eller mindre smärta och högväxta, med rak näsa och tunna läppar, mörka, blixtrande ögon samt vanligen mörkt hår och skägg. Af alla de kaukasiska bergfolken visade de sig i kriget mot Ryssland som de tappraste, men äfven som de grymmaste. De äro sunnitiska muhammedaner. Jfr v. Seidlitz, "Ethnographie des Kaukasus" (Petermanns mitteilungen, 1880), Chantre, "Recherches anthropologiques dans le Caucase" (1885--87), de Morgan, "Recherches sur les origines des peuples du Caucase" (1889), v. Erckert, "Die sprachen des kaukasischen stammes" (1895). (K. F. J.) Lesgher, Lesghier. Se Lesger. Lesgiska språkgruppen. Se Kaukasiska språk. Les Gobelins [lä gåblä'], fabrik i Paris. Se Gobelängtapeter. Les goinfres [lä gωä'fr], fr., "frossarna", ett svenskt ordenssällskap, som skall ha existerat under senare hälften af 1600-talet och bland sina medlemmar räknat Wolmar Wrangel, Bengt Horn och dennes broder Krister Horn. Lesguillon [läsgijåH, Pierre Jean, fransk skald, f. 1799, d. 1873, var i yngre år kringvandrande trubadur, deltog i stiftandet af flera tidningsföretag, skref vådeviller, dramer och lustspel, bl. a. La fiancée du proscrit (1834), Le dernier Figaro (1848) och Washington (1866), romanerna Marie Touchet (1833) och Albéric (1839), skaldestyckena Emotions (1833), Le télescope (1852) och Concours acadcmiques (1861) m. m. - Af von L:s hustru, H er m an c e L. (f. 1812; gift 1836, d. 1882), skref diktsamlingar och berättelser. Les honneurs [läsånnör], fr. (se Honnör), ett uttryck, som brukas i talesättet göra les honneurs (fr. faire les honneurs de sa table, de la maison, d'un bal o. s. v.), utöfva värdskap, sköta en värds eller värdinnas plikter mot gästerna i ett hus. Le Sidanier [-danjé], Henri, fransk målare, f. 1862, studerade vid École des bcaux-arts, men utarbetade åt sig ett helt personligt uttryckssätt med ett mjukt och harmoniskt ljusdunkel. Bland hans motiv äro interiörer med känsligt belysningsstudium, stämningar från franska kusten, från Paris, från gamla, måleriska städer: Hafvet välsignas (1891), Orangeriet (1900), Bordet (en solig interiör, 1902, Luxembourgmuseet), Buketten (s å.), Fontänen (1904), Desserien (Luxembourg), FM gammalt palats (1907), stämningsmotiv från Briigge, Venezia (ett i staden Paris' samling) m. fl. platser, ej minst från det nattliga Paris (Place de la concorde, 1910 m. fl.), där allt är insvept i ett mystiskt halfdun-kcl, som ger intryck af något sagoartadt och overkligt. G-S N. Lesina (slav. Hvar, af grek. Faros), österrikisk ö vid Dalmatiens kust, mellan öarna Brazza och Curzola samt halfön Sabioncello. 288 kvkm. Ön har en smal, långsträckt form, bildad af en enda bergskedja, som i San Niccolò har en höjd af 633 m. Befolkningen är slavisk och uppgick 1900 till 18,091 pers., mest serbokroater. Hufvudorten är staden Lesina, biskopssäte, med 2,138 inv. (1900). I följd af sitt milda klimat (årsmedeltemperatur 16,3°) har ön på senare tider blifvit en besökt kurort för bröstsjuka. J. F. N. Lesion [leʃōn], lat. læsio, med., skada, åkomma (vare sig yttre eller inre). Lesje, härad i Kristians amt (Norge) i högfjällstrakterna på gränsen till Romsdals amt. Areal 2,244,9 kvkm. 2,390 inv. (1910; 2,579 år 1900). Häradet motsvarar L:s pastorat med 2 socknar, L. och L.-skogen. I öfre delen af dalgången ligger L.-skogens vand (5,43 kvkm., 612 m. ö. h.), som skiljer östra och västra Norge åt, med aflopp öster ut genom Gudbrandsdalslaagen, väster ut genom Rauma till Romsdalen. Vid östra ändan af detta vattendrag ligger L.-verket, där 1652--1812 ett järnverk var i gång; nu är där skjutsstation. Till belöning för sitt deltagande i striden vid Kringen mot skottarna 1612 voro L:s inbyggare länge fria från skatter och krigstjänst. K. V. H. Lesjjanin, Milojko, serbisk general, f. 1833, d. 1896 i Belgrad, bedref militära studier i Berlin och Paris, var en tid lärare och direktor vid militärakademien i Belgrad och 1873 krigsminister. Under kriget med Turkiet 1876 ledde han försvaret af Timok-linjen mot Osman pascha, och under kriget 1877-78 intog han Nisch (jan. 1878). Befordrad till general, användes han 1878 äfven i diplomatiska uppdrag till San Stefano och Petersburg. Han var åter krigsminister 1878-79 och 1880- 82 och sedermera chef för generalstaben. Under kriget mot Bulgarien 1885 anförde han den norra armén, som opererade mot Viddin, utan att intaga det. H. B-n. Lesjöfors, bruksegendom i Rämens socken, Värmlands län, vid L. station å Mora--Vänerns järnväg och det vattendrag, som förenar Lesjön med Bredrefven, består af martinverk, grof-, fin- och götvalsverk, ånghammare, gjuteri, mek. verkstad, verkstad för tillverkning af järnvägsfjädrar och andra fjädrar, tråddrageri, linslageri och manufaktursmedja. Det tillhör Lesjöfors a.-b. (aktiekap. 900,000 kr.), som dessutom eger Långbanshyttans masugn samt kvarn och såg i Färnebo socken vid Långbanshyttans station å ofvannämnda järnväg,