Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Les boutons jaunes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bebott från urminnes tid, samt s. därom i kretsarna
Kuba, Sjemacha, Nucha och Sakataly. De omnämnas
under namnet lēchai af Strabon och Plutarchos,
och deras namn förekommer ofta i georgiernas gamla
krönikor, enär detta folks område i århundraden
varit utsatt för deras infall och plundringar, tills de
efter Sjamyls fall (1859) underkufvades af ryssarna.
Lesgerna, hvilkas antal uppgår till öfver 1/2 mill.
bilda omkr. 27 af hvarandra fullkomligt oberoende
stammar, som tala särskilda språk. Endast några
ha i nyaste tid blifvit närmare kända, så att man
kan bilda sig ett närmelsevis klart omdöme öfver
graden af deras frändskap sinsemellan. De förnämsta
af de hithörande folken äro avarer (hvilka
ha ingenting att skaffa med de under folkvandringen
uppträdande avarerna), inemot 200,000 (tills.
med de närbesläktade andierna och dido), från
Sulakfloden på Dagestans norra gräns till floden
Alasan i Sakataly, kasikumyker l. lak, omkr.
35,000, ö. om de förra, daginer l. darginer
(omkr. 108,000) och tabassaraner (16,000),
vid Kaspiska hafvet, kuriner (150,000), på ömse
sidor om floden Samur, jämte aguler, rutuler
och zachurer, hvilkas språk äro nära besläktade
med kurinernas, samt udiner (omkr. 10,000),
hvilka, ehuru de nu inneha endast några byar i
Nuchakretsen, fordom voro vidt utbredda öfver
Kuraslätten. Alla dessa lesger äro mer eller mindre
smärta och högväxta, med rak näsa och tunna läppar,
mörka, blixtrande ögon samt vanligen mörkt hår och
skägg. Af alla de kaukasiska bergfolken visade de
sig i kriget mot Ryssland som de tappraste, men äfven
som de grymmaste. De äro sunnitiska muhammedaner.
Jfr v. Seidlitz, "Ethnographie des Kaukasus"
(Petermanns mitteilungen, 1880), Chantre,
"Recherches anthropologiques dans le Caucase"
(1885–87), de Morgan, "Recherches sur les origines
des peuples du Caucase" (1889), v. Erckert,
"Die sprachen des kaukasischen stammes" (1895).
(K. F. J.)
Lesgher, Lesghier. Se Lesger.
Lesgiska språkgruppen. Se Kaukasiska
språk.
Les Gobelins [lä gåblä’], fabrik i Paris. Se
Gobelängtapeter.
Les goinfres [lä gωä’fr], fr., "frossarna", ett
svenskt ordenssällskap, som skall ha existerat under
senare hälften af 1600-talet och bland sina medlemmar
räknat Wolmar Wrangel, Bengt Horn och dennes broder
Krister Horn.
Lesguillon [läsgijåH, Pierre Jean, fransk skald,
f. 1799, d. 1873, var i yngre år kringvandrande
trubadur, deltog i stiftandet af flera
tidningsföretag, skref vådeviller, dramer och
lustspel, bl. a. La fiancée du proscrit (1834),
Le dernier Figaro (1848) och Washington (1866),
romanerna Marie Touchet (1833) och Albéric (1839),
skaldestyckena Emotions (1833), Le télescope (1852)
och Concours acadcmiques (1861) m. m. - Af von
L:s hustru, H er m an c e L. (f. 1812; gift 1836,
d. 1882), skref diktsamlingar och berättelser.
Les honneurs [läsånnör], fr. (se Honnör), ett
uttryck, som brukas i talesättet göra les honneurs
(fr. faire les honneurs de sa table, de la maison,
d’un bal o. s. v.), utöfva värdskap, sköta en värds
eller värdinnas plikter mot gästerna i ett hus.
Le Sidanier [-danjé], Henri, fransk målare, f.
1862, studerade vid École des bcaux-arts, men
utarbetade åt sig ett helt personligt uttryckssätt
med ett mjukt och harmoniskt ljusdunkel. Bland hans
motiv äro interiörer med känsligt belysningsstudium,
stämningar från franska kusten, från Paris, från
gamla, måleriska städer: Hafvet välsignas (1891),
Orangeriet (1900), Bordet (en solig interiör, 1902,
Luxembourgmuseet), Buketten (s å.), Fontänen (1904),
Desserien (Luxembourg), FM gammalt palats (1907),
stämningsmotiv från Briigge, Venezia (ett i staden
Paris’ samling) m. fl. platser, ej minst från det
nattliga Paris (Place de la concorde, 1910 m. fl.),
där allt är insvept i ett mystiskt halfdun-kcl,
som ger intryck af något sagoartadt och overkligt.
G-S N.
Lesina (slav. Hvar, af grek. Faros), österrikisk ö
vid Dalmatiens kust, mellan öarna Brazza och Curzola
samt halfön Sabioncello. 288 kvkm. Ön har en smal,
långsträckt form, bildad af en enda bergskedja, som
i San Niccolò har en höjd af 633 m. Befolkningen
är slavisk och uppgick 1900 till 18,091 pers.,
mest serbokroater. Hufvudorten är staden Lesina,
biskopssäte, med 2,138 inv. (1900). I följd af sitt
milda klimat (årsmedeltemperatur 16,3°) har ön på
senare tider blifvit en besökt kurort för bröstsjuka.
J. F. N.
Lesion [leʃōn], lat. læsio, med., skada, åkomma
(vare sig yttre eller inre).
Lesje, härad i Kristians amt (Norge) i
högfjällstrakterna på gränsen till Romsdals
amt. Areal 2,244,9 kvkm. 2,390 inv. (1910; 2,579 år
1900). Häradet motsvarar L:s pastorat med 2 socknar,
L. och L.-skogen. I öfre delen af dalgången ligger
L.-skogens vand (5,43 kvkm., 612 m. ö. h.), som
skiljer östra och västra Norge åt, med aflopp öster
ut genom Gudbrandsdalslaagen, väster ut genom Rauma
till Romsdalen. Vid östra ändan af detta vattendrag
ligger L.-verket, där 1652–1812 ett järnverk
var i gång; nu är där skjutsstation. Till belöning för
sitt deltagande i striden vid Kringen mot skottarna
1612 voro L:s inbyggare länge fria från skatter och
krigstjänst.
K. V. H.
Lesjjanin, Milojko, serbisk general, f. 1833, d. 1896
i Belgrad, bedref militära studier i Berlin och Paris,
var en tid lärare och direktor vid militärakademien
i Belgrad och 1873 krigsminister. Under kriget med
Turkiet 1876 ledde han försvaret af Timok-linjen mot
Osman pascha, och under kriget 1877-78 intog han Nisch
(jan. 1878). Befordrad till general, användes han
1878 äfven i diplomatiska uppdrag till San Stefano
och Petersburg. Han var åter krigsminister 1878-79 och
1880- 82 och sedermera chef för generalstaben. Under
kriget mot Bulgarien 1885 anförde han den norra
armén, som opererade mot Viddin, utan att intaga det.
H. B-n.
Lesjöfors, bruksegendom i Rämens socken, Värmlands
län, vid L. station å Mora–Vänerns järnväg och det
vattendrag, som förenar Lesjön med Bredrefven,
består af martinverk, grof-, fin- och götvalsverk,
ånghammare, gjuteri, mek. verkstad, verkstad för
tillverkning af järnvägsfjädrar och andra fjädrar,
tråddrageri, linslageri och manufaktursmedja. Det
tillhör Lesjöfors a.-b. (aktiekap. 900,000 kr.),
som dessutom eger Långbanshyttans masugn samt kvarn
och såg i Färnebo socken vid Långbanshyttans station
å ofvannämnda järnväg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
