rådsmedlem och ståthållare på Edinburghs slott. L. hoppades nu på varaktighet af uppgörelsen med Karl I och arbetade, under korrespondens med Axel Oxenstierna, för en skotsk hjälparmés utsändande åt kurfursten af Pfalz för Böhmens återeröfring. I stället indrogos emellertid skottarna ånyo i striderna mellan Karl I och engelska parlamentet. L. undertryckte 1642 en katolsk resning på Irland och anförde som "lord general" den skotska här, som i jan. 1644 inbröt i England, där han med takt och skicklighet samverkade med parlamentets generaler Fairfax och Manchester. Vid Marston moor (2 juli s. å.) drefs L:s flygel på flykten af prins Rupert, medan hans namne David L. och Cromwell tryggade segern åt parlamentet. L. intog därpå (19 okt.) med storm Newcastle, och i maj 1646 sökte Karl I tillflykt i hans armé, men utlämnades af skottarna 1647 till engelska parlamentet, sedan han afvisat L:s råd att acceptera skottarnas covenant och tillmötesgå parlamentets fordringar. L. anslöt sig nu i Skottland till Argylls presbyterianska politik (se Campbell 1), försvarade 1600 Karl II:s sak och deltog i slaget vid Dunbar (3 sept. s. å.), bruten af ålder och krämpor, men af skotska parlamentet tvingad att kvarstå som åtminstone nominell öfverbefälhafvare. I aug. 1651 tillfångatogs L. af en ströfkår från Monks armé och sändes till London, där han insattes i Tower. Snart fick han dock mot borgen tillåtelse att vistas hos en måg i Northumberland, och, sedan drottning Kristina af Sverige lagt sig ut för honom (i bref till engelska parlamentet af 17 sept. 1653), frigafs han alldeles och återvände till sitt gods Balgonie, där han tillbragte sina sista dagar. -- 79 bref från L. till Oxenstierna 1626--53 äro utg. i "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling", II, del 9. Jfr vidare biografi (af H. Paton) i "Dictionary of national biography", bd 33, och sir W. Fraser, "The Melvilles, earls of Melville, and the Leslies, earls of Leven" (3 bd, 1890; där bl. a. L:s skildring, i bref till markisen af Hamilton, af Gustaf II Adolfs död vid Lützen). -- L:s son, Alexander L., lord Balgonie, d. 1645, avancerade på 1630-talet till öfverste i svensk tjänst och återvände 1638 med fadern till Skottland. 2. David L., lord Newark, tillhörande släktgrenen L. of Pitcairly, krigare, f. 1601, d 1682, var i yngre dagar anställd i svensk krigstjänst, avancerade där till öfverste och återvände 1640 till Skottland för att deltaga i försvaret af "the covenant". L. var 1644 generalmajor under sin namne earlen af Leven (se L. 1) och hade väsentlig andel i segern vid Marston moor. Hemkallad till Skottland 1645, besegrade han Montrose vid Philiphaugh (sept. s. å.) och blef sedan Levens närmaste man i befälet öfver skotska armén i England. L. ledde 1650 med skicklighet försvaret mot Cromwell och besegrades af denne vid Dunbar (3 sept.), först sedan hans otåliga underbefälhafvare och kyrkopartiets ombud vid armén nödgat honom att öfverge sin defensiva taktik. Vid Worcester (3 sept. 1651) förde L. befäl närmast under den unge Karl II; kort efter nederlaget togs han till fånga af parlamentsarmén och insattes i Tower. Han frigafs 1660 och fick efter restaurationen titeln lord Newark (1661). 3. Walter L., skotsk krigare, tysk riksgrefve, f. 1606, d. 1667, stod, ehuru kalvinist, i kejsarens härar i Flandern, Italien och Tyskland, blef 1632 major och stred s. å. mot sachsarna i Böhmen och sedan mot Gustaf Adolf vid Nürnberg och Lützen. L. följde därefter Wallenstein till Eger, deltog i sammansvärjningen mot honom (1634) och blef därför öfverste och rikligen belönad. Vid Nördlingen (s. å.) afslog han Thurns våldsamma anfall och tog därefter del i kriget ända till 1640, hvarefter han användes i diplomatiska värf. Som vice president i hofkrigsrådet och general i gränsländerna gjorde han Österrike stora tjänster under kriget med turkarna. L. blef 1634 katolik, upphöjdes 1637 i grefligt stånd och blef 1650 fältmarskalk. 1--2. ^{V. S--g.} 3. ^{C. O. N.} Leslie [le'ṡli], sir John, skotsk fysiker, f. 1766, d. 1832, blef professor i Edinburgh 1805 i matematik och 1819 i fysik. Han är i synnerhet känd genom ett par märkliga afhandlingar öfver värmet, genom den s. k. Leslies kub (se d. o.) samt genom uppfinningen af differentialtermometern (se d. o.) och sinnrikt användande af densamma i särskilda fall. L. fann äfven en metod att medelst luftpumpen bringa vatten till frysning. (^{S. A--s.}) Leslie [le'ṡli], engelska målare. 1. Charles Robert L., f. 1794 i London af amerikanska föräldrar, d. 1859, växte upp i England och Amerika, slog sig sedan ner i London, målade mestadels motiv ur diktverk af Shakspere, Cervantes, Le Sage, Molière, Sterne och lyckades allra bäst med framställandet af humoristiska scener. Bland hans i South Kensingtonmuseet och Tate-galleriet befintliga målningar må nämnas Onkel Tobias och änkan Wadman samt motiv ur Så tuktas en argbigga och Lärda kvinnor. L:s Autobiographical recollections utkommo 1860. -- 2. Georg Dunlop L., den föregåendes son, f. 1835 i London, var elev af fadern och af akademien. Bland hans arbeten må nämnas Hoppet (1857), Fastedag i klostret (1861), Nausikaa och hennes kamrater (1871, konsthallen i Hamburg) och Home, sweet home (1878). L. är äfven författare: Our river (1891), Letters to Marco (1894) m. fl. -- 3. Peter L., den föregåendes son, f. 1877 i London, är elev af sin fader och af Herkomer. Bland hans målningar märkas Olivia (hjältinnan i Goldsmiths "Landtprästen i Wakefield"), En dam af rang, På farlig grund, Sommarafton och Violetta. 1--3. ^{G--g N.} Leslie [le'ṡli], Frank, engelsk tecknare, gravör och tidningsutgifvare, f. 1821 i Ipswich, England, d. 1880 i New York, hette Henry Carter, innan han antog namnet L. Han utbildade sig vid "Illustrated London news"' xylografiska ateljé och flyttade sedan till New York, där han bl. a. uppsatte "Gazette of fashion" (1854), "Frank Leslie's illustrated newspaper" (1855), "Frank Leslie's weekly", "Frank Leslie's monthly" samt flera andra tidskrifter, hvilka fingo stor spridning. Leslie [le'ṡli], Henry David, engelsk musiker, f. 1822 i London, d. där 1896, blef 1855 dirigent för Amateur musical society och bildade s. å. ett körsällskap för a-capella-sång (Leslie's choir), som vann priset vid den internationella täflingen i Paris 1878. L. komponerade oratorierna Immanuel (1853) och Judith (1858), kantater, operan Ida (1864), 2 symfonier, sånger m. m. ^{E. F--t.} Leslie [le'ṡli], Thomas Edward Cliffe,