engelsk nationalekonom, f. förmodligen 1827 i grefskapet Wexford, Irland, d. 1882 i Belfast, var en kort tid advokat och blef 1853 professor i rättsvetenskap och nationalekonomi vid Queen's college i Belfast, men bodde större delen af året i London, där han var medarbetare i de stora tidskrifterna och sedan 1869 examinator i nationalekonomi vid Londons universitet. L. blef i England grundläggaren af den historiska skolan inom nationalekonomien, hvilken skola där fick sin ännu mer verksamme representant i Ingram (se d. o.). Med själfständighet anslutande sig till den tyska historiska skolan, yrkade han, att den ekonomiska vetenskapen måtte behandlas i ständigt sammanhang med öfriga grenar af samhällsläran samt efter realistisk-induktiv metod, med historien som belysningsmedel för de ekonomiska företeelserna, i st. f. den abstrakt-deduktiva metod, hvilken, särskildt genom Ricardo, blifvit den klassiska skolans. L., som klart insåg jordfrågans växande betydelse för såväl Irland som England, sträfvade att ådagalägga, hurusom det där härskande jordfördelningssystemet vore alltför tyngdt af feodala element för att kunna tjäna det moderna industriidkande samhällets ändamål. Hans viktigaste arbeten äro Essays on wages (1808), Land systems and industrial economy of Ireland, England and continental countries (1870), Financial reform (1871) och Essays in political and moral philosophy (1879; 2:a uppl. 1888). -- Manuskriptet till ett af L. länge förberedt arbete om Englands ekonomiska och rättsliga historia förlorades 1872 under en resa i Frankrike (art. History and future of profit, i "Fortnightly review" 1881, är troligen ett extrakt däraf). (^{E. H. T.}) Leslie's choir [kωai'ə]. Se Leslie, H. D. Leslies kub l. L:s tärning [le'ṡlis], fys., ett kubiskt kärl af järnbleck, fylldt med kokande vatten, som af fysikern J. Leslie nyttjades som värmekälla vid hans försök öfver det strålande värmet. För att visa och uppmäta den olika strålnings- eller emissionsförmågan hos olika ämnen vid en och samma temperatur eller hos ett och samma ämne under olika fysikaliska förhållanden öfverdrog han kubens olika sidor med olika ämnen, såsom kimrök, blyhvitt, tusch, eller ersatte han en eller flera af dess ytor med råa eller polerade ytor af glas, tenn, silfver, bly eller andra lämpliga ämnen. Se Värme. ^{R. R.}* Les marquises [lä mark<over>i</over>s], fr. Se Marquesasöarna. Les monts Faucilles [lä må fåsi'j]. Se Faucilles. Lesna [lje'sna], po. Se Ljesna. Lespès [läspä's], Antoine Joseph Napoléon Léo, fransk tidningsman, känd under pseudonymen Timothée Trimm, f. 1815, d. 1875, tjänstgjorde 1832--40 som soldat och korpral vid ett zuavregemente, men egnade sig sedermera med ifver åt pressens tjänst och romanskrifveri. Jämte bankiren Millaud uppsatte L. 1802 "Le petit journal", som inom få år till följd af hans bidrag vann en spridning af 300,000 exemplar. Han skref där ett kåseri om dagen, afsedt för den "stora publiken", och utöfvade ett vidsträckt inflytande. 1869 öfvergick L. till "Le petit moniteur" och skref där mot ett ofantligt honorar (man uppger ända till 100,000 frcs årligen) två krönikor om dagen. L. utgaf i bokform bl. a. Histoires roses et noires (1842), Paris dans un fauteuil (1854) och Promenades dans Paris (1867). Lespinasse [läspina's] l. l'Espinasse, Claire Françoise (eller enligt vanlig uppgift Julie Jeanne Éléonore), snillrik fransk salongsdam, f. 1732, d. 1776, var oäkta dotter till grefvinnan d'Albon, <img r>

som lefde skild från sin make. L. fick af sin moder en utmärkt uppfostran och blef 1754 sällskapsdam hos den blinda m:me du Deffand. 1764 inträffade en brytning mellan de bägge damerna. D'Alembert m. fl. utverkade då åt m:me L. ett årligt understöd ur konungens handkassa, hvarjämte m:me Geoffrin gaf henne en pension å 3,000 frcs. L:s ovanligt goda hufvud, fina takt och svärmiska väsen gjorde därefter hennes egen salong till en af århundradets mest eftersökta, ehuru hennes ansikte var härjadt af kopporna och hon ej hade råd att ge några fester. Hon hyllades till det sista af d'Alembert med den innerligaste tillgifvenhet. Ej tillfredsställd af denna, förälskade hon sig, ehuru olyckligt, i spanjoren markis de Mora och kort därefter i grefve Guibert. Hennes Lettres utgåfvos 1809, i ny uppl. 1847 (med inledning af J. Janin), 1876 och 1877. Lettres inédites utgåfvos 1887 af Henry. Lesq., vid växtnamn förkortning för L. Lesquereux (se d. o.). Les Quarante [lä karã't], fr., "de 40". Se Institut de France, sp. 740. Lesquereux [läskər<over>ö</over>], Léo, schweizisk botanist och paleobotanist, f. 1806, d. 1889 i Amerika, var några år lärare i franska språket vid Eisenach i Tyskland och därefter rektor för skolan i La Chaux de Fonds (Schweiz). Sedan han vid 25 års ålder förlorat sin hörsel, måste han till sitt 40:e år försörja sig och sin familj genom arbete vid sin faders urfabrik. Han egnade dock alla lediga stunder åt undersökning af mossorna samt torfmossarnas uppkomstsätt och utgaf 1844 ett prisbelönt arbete, Recherches sur les marais tourbeux. 1846 företog han med understöd af preussiska regeringen en resa i olika delar af mellersta och norra Europa för att fullfölja sina studier öfver torfmossarna och besökte under denna resa äfven Skåne, där han i Lund sammanträffade med Sven Nilsson. Till följd af revolutionen inom kantonen Neuchâtel 1848 öfverflyttade L. med sin familj s. å. till Nord-Amerika. Hans vän L. Agassiz' plan, att L. där skulle kunna erhålla lärarplats vid något universitet, kunde icke realiseras på grund af L:s döfhet, och efter att ett år ha arbetat tillsammans med bryologen Sullivant måste L. för sin utkomst upprätta en urmakeri- och juveleraraffär i Columbus (Ohio). Han reste själf omkring för att omsätta artiklarna och begagnade sig därvid af tillfället att samla mossor och fossila växter. De geologiska undersökningskommissioner, som vid denna tid upprättades inom flera stater, sträfvade nu att använda L. vid beskrifningen af de fossila växter, som efter hand insamlades. Tillsammans med Hayden besökte han två somrar de på