Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Less. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
:257
Lessing-Lesto
258
genom att sätta den i skarp kontrast mot fransk
nationalanda. F. ö. är stycket, hvad handling,
karaktärer och dialog beträffar, mönstergillt. Äfven
Emilia Galotti (1772; öfv. till sv. 1821, öera öfv.,
bl. a. af Fahlcrantz och af N. Personne, uppf. 1893)
har, ehuru spelande i Italien, nationell betydelse
som en skildring af de tyska småhofvens moraliska
uselhet. Handlingen, som urspr, är tagen från
Li-vius’ skildring af Appius och Virginia, har af
politiska skäl blifvit förlagd till ett främmande
land. I dramatiskt afseende är stycket ett mönster
för handlingens utveckling, karaktärsteckning och
dialog. Slutligen skref han 1779 den dramatiska
dikten Nalhan der weise ("Nathan den vise", 1841
o. 1863), med hvilken han afslutade den polemik,
hvari han råkat genom sina teologiska strider, och
på ett storartadt sätt lägger i dagen sin åsikt om
den verkliga humanitetens plikt att vara fördragsam
mot olika tänkande. Den är skrifven på blankvers, de
föregående på prosa. L. slutade, som han lefvat, med
att söka sanningen. Hela hans lif var en bekräftelse
på hans härliga utsago: "Om Gud hölle i sin högra
hand all sanning och i sin vänstra endast den aldrig
slumrande driften att söka sanningen, om också med
tillägg att alltid och evigt taga miste, och sade till
mig: välj! så grepe jag med ödmjukhet hans vänstra
hand och sade: Fader, gif! Den rena sanningen är ju
dock för dig allena." L:s samlade skrifter utkommo i
30 bd 1771-94, i 13 bd 1838-40 utg. af Lachmann och
i 19 bd 1886-1904 af Muncker. Ett utmärkt urval i 6
bd finns i "Goldcne klassiker-bibliotek" (1908). -
En lysande biografi af L. utgaf E. Schmidt 1884-92
(3:e uppl. 1910).
2. Karl Friedrich L., son af en brorson .till den
föregående, tysk målare, f. 1808 i Brcslau, d. 1880 i
Karlsruhe, studerade vid akademien i Berlin och följde
1826 W. Schadow till Dusscldorf. Han utförde under
sin första tid en rad små poetiska, ofta romantiska
landskap, bland dem Slollet vid häftet, Landskap med
riddar-borg (1828) och Klostergård i snö (s. å.,
Kölns museum). 1830 målade haa den melankoliskt
stämda figurtaflan Det sörjande konungaparet. Med
uppträdandet inom litteraturen af Das junge
Dcutschland började en ny anda visa .sig äfven inom
konsten, som sökte sitt uttryck i historiska ämnen,
genom hvilka människans sträf-van efter frihet och
medvetande om den sedliga världsordningens fordran
uttalades. Af denna anda träffades äfven L., och
han gaf den luft i en rad historiska bilder, såsom
Hnsitpredikan (1836), Hus inför konsiliet (1842,
galleriet i Frankfurt) och Hus på bålet (1850,
Berlins nationalgalleri). Därefter öfvcrgick haa
till Luther, ur hvars lif han målado Luther brännande
påfvens bannbulla (1853; i New York). Tack vare dessa
målningar, som prisades för både monumentalitet och
realism, blef L. .en tid bortåt den mest firade af
Tysklands målare.
Tryckt den "/10 11
Bland hans öfriga målningar märkas Leonora (1832),
Ezzelin uppmanas af munkar att göra bot (1838,
Frankfurt), Klosterbrand (1846, Dresden galleriet),
Försvar af en kyrkogård under 30-åriga kriget (1848,
Dusseldorf), Skyltar i ett bergpass (1851). 1858
blef L. muscidirektör i Karlsruhe. Förutom en
mängd porträtt målade han där IHsputalionen mellan
Luther och Eck (1867, Karlsruhes galleri). Hans
historiemålningar ha numera betydelse hufvudsakligen
som tidsdokument. Men som landskapsmålare står L. som
en af den tyska naturens upptäckare. I hans allvarliga
och dystra Eifellandskap är naturkaraktären sedd djupt
och stort. L. representeras af landskap bl. a. i
Berlins nationalgalleri, i Dresden och i norska
nationalgalleriet (Landskap från Rhentrakten, 1859).
3. Otto L., den föregåendes son, tysk skulptör,
f. 1846, bosatt i Berlin, har utfört monument
öfver G. E. Lessing (1890, i Berlin; se fig. ofvan,
sp. 255), kejsar Vilhelm I (1900, i Hildcshcim),
Ro-landsbrunnen vid Siegcsallé i Berlin (1902),
Her-kulesbrunnen på Liitzowplatz (1903), dessutom
porträtt (af L. Knaus i Nationalgalleriet) samt
äfven dekorativ plastik och målning, arbeten i glas
och mosaik. Han har äfven uppträdt som författare på
det konstindustriella området. - L:s broder Konrad
Ludwig L., f. 1852, är landskapsmålare. 1. C. R. N.*
2. C. R. N. (G-gN.) 3. G-g N.
Lessing, Julius, tysk konstförfattare och museiman,
f. 1843 i Stettin, d. 1908, blef 1870 lärare i
konstindustriens historia vid Baunkademie och vid
Goworboakadomie i Berlin samt 1872 direktör för
konstindustrimuseet där. Han var en flitig författare
i ämnen, omfattande äldre och ny konstindustri. Bland
hans arbeten äro exempelvis Muster altdeut-scher
leinenstickerei (första samlingen, 9:e uppl. 1890,
andra saml., 7:e uppl. 1889), Die renais-sance im
heutigen kunstgewerbe (1877), Unsrer rater werke
(1889) och Das möderne in der kunst (1899).B t
G-gN.
Lessingstift, ett sjukhus i Kamenz (se d. o.).
Le’ssmann, Otto, tysk musiker, f. 1843 när-Berlin,
lärjunge af Bulow, Kiel m. fl., blef 1866 lärare vid
Sterns konservatorium i Berlin, 1872 vid Kaiserin
Augusta-stiftung i Charlottenburg (nu i Potsdam)
och därjämte 1881 vid Scharwcnka-Klindworths
konservatorium. Han har hufvudsakligen gjort sig
känd som musikkritiker och förkämpe för den nytyska
riktningen, särskildt i den af honom 1881-1907
utgifna "Allgemeiae (deutsche) musikzcitung". Han
har komponerat sånger m. m. samt skrifvit biografien
Franz Liszt (1881). A. L.*
Lesson [läsa’], E. P., fransk naturforskare. Se Less.
Lessönia, bot. Se Alger, fig. 4 A, H a f, sp. 991,
och Laminariacese.
Le’stes, zool. SeFlicksländor.
Lestijärvi, kapell under Toholampi konsistoriella
pastorat i Vasa län, Finland. Landareal 661
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 1,101
pers. (1909). A. G. F.
Lestivarit, petrogr., en aplitisk gångbergart,
tillhörande nefelinsvenitfamilien och väsentligen
bestående af mikroklin och albit jämte något
oligoklas, egerin och arf vedson it. Bergarten är
först känd från Lestivare på Kolahalfön, hvaraf
namnet. A. G-n.
Le’sto [-tå], it., mus., med muntert, lättflytande
föredrag.
16 b. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
