:257 Lessing-Lesto 258 genom att sätta den i skarp kontrast mot fransk nationalanda. F. ö. är stycket, hvad handling, karaktärer och dialog beträffar, mönstergillt. Äfven Emilia Galotti (1772; öfv. till sv. 1821, öera öfv., bl. a. af Fahlcrantz och af N. Personne, uppf. 1893) har, ehuru spelande i Italien, nationell betydelse som en skildring af de tyska småhofvens moraliska uselhet. Handlingen, som urspr, är tagen från Li-vius' skildring af Appius och Virginia, har af politiska skäl blifvit förlagd till ett främmande land. I dramatiskt afseende är stycket ett mönster för handlingens utveckling, karaktärsteckning och dialog. Slutligen skref han 1779 den dramatiska dikten Nalhan der weise ("Nathan den vise", 1841 o. 1863), med hvilken han afslutade den polemik, hvari han råkat genom sina teologiska strider, och på ett storartadt sätt lägger i dagen sin åsikt om den verkliga humanitetens plikt att vara fördragsam mot olika tänkande. Den är skrifven på blankvers, de föregående på prosa. L. slutade, som han lefvat, med att söka sanningen. Hela hans lif var en bekräftelse på hans härliga utsago: "Om Gud hölle i sin högra hand all sanning och i sin vänstra endast den aldrig slumrande driften att söka sanningen, om också med tillägg att alltid och evigt taga miste, och sade till mig: välj! så grepe jag med ödmjukhet hans vänstra hand och sade: Fader, gif! Den rena sanningen är ju dock för dig allena." L:s samlade skrifter utkommo i 30 bd 1771-94, i 13 bd 1838-40 utg. af Lachmann och i 19 bd 1886-1904 af Muncker. Ett utmärkt urval i 6 bd finns i "Goldcne klassiker-bibliotek" (1908). - En lysande biografi af L. utgaf E. Schmidt 1884-92 (3:e uppl. 1910). 2. Karl Friedrich L., son af en brorson .till den föregående, tysk målare, f. 1808 i Brcslau, d. 1880 i Karlsruhe, studerade vid akademien i Berlin och följde 1826 W. Schadow till Dusscldorf. Han utförde under sin första tid en rad små poetiska, ofta romantiska landskap, bland dem Slollet vid häftet, Landskap med riddar-borg (1828) och Klostergård i snö (s. å., Kölns museum). 1830 målade haa den melankoliskt stämda figurtaflan Det sörjande konungaparet. Med uppträdandet inom litteraturen af Das junge Dcutschland började en ny anda visa .sig äfven inom konsten, som sökte sitt uttryck i historiska ämnen, genom hvilka människans sträf-van efter frihet och medvetande om den sedliga världsordningens fordran uttalades. Af denna anda träffades äfven L., och han gaf den luft i en rad historiska bilder, såsom Hnsitpredikan (1836), Hus inför konsiliet (1842, galleriet i Frankfurt) och Hus på bålet (1850, Berlins nationalgalleri). Därefter öfvcrgick haa till Luther, ur hvars lif han målado Luther brännande påfvens bannbulla (1853; i New York). Tack vare dessa målningar, som prisades för både monumentalitet och realism, blef L. .en tid bortåt den mest firade af Tysklands målare. Tryckt den "/10 11 Bland hans öfriga målningar märkas Leonora (1832), Ezzelin uppmanas af munkar att göra bot (1838, Frankfurt), Klosterbrand (1846, Dresden galleriet), Försvar af en kyrkogård under 30-åriga kriget (1848, Dusseldorf), Skyltar i ett bergpass (1851). 1858 blef L. muscidirektör i Karlsruhe. Förutom en mängd porträtt målade han där IHsputalionen mellan Luther och Eck (1867, Karlsruhes galleri). Hans historiemålningar ha numera betydelse hufvudsakligen som tidsdokument. Men som landskapsmålare står L. som en af den tyska naturens upptäckare. I hans allvarliga och dystra Eifellandskap är naturkaraktären sedd djupt och stort. L. representeras af landskap bl. a. i Berlins nationalgalleri, i Dresden och i norska nationalgalleriet (Landskap från Rhentrakten, 1859). 3. Otto L., den föregåendes son, tysk skulptör, f. 1846, bosatt i Berlin, har utfört monument öfver G. E. Lessing (1890, i Berlin; se fig. ofvan, sp. 255), kejsar Vilhelm I (1900, i Hildcshcim), Ro-landsbrunnen vid Siegcsallé i Berlin (1902), Her-kulesbrunnen på Liitzowplatz (1903), dessutom porträtt (af L. Knaus i Nationalgalleriet) samt äfven dekorativ plastik och målning, arbeten i glas och mosaik. Han har äfven uppträdt som författare på det konstindustriella området. - L:s broder Konrad Ludwig L., f. 1852, är landskapsmålare. 1. C. R. N.* 2. C. R. N. (G-gN.) 3. G-g N. Lessing, Julius, tysk konstförfattare och museiman, f. 1843 i Stettin, d. 1908, blef 1870 lärare i konstindustriens historia vid Baunkademie och vid Goworboakadomie i Berlin samt 1872 direktör för konstindustrimuseet där. Han var en flitig författare i ämnen, omfattande äldre och ny konstindustri. Bland hans arbeten äro exempelvis Muster altdeut-scher leinenstickerei (första samlingen, 9:e uppl. 1890, andra saml., 7:e uppl. 1889), Die renais-sance im heutigen kunstgewerbe (1877), Unsrer rater werke (1889) och Das möderne in der kunst (1899).B t G-gN. Lessingstift, ett sjukhus i Kamenz (se d. o.). Le'ssmann, Otto, tysk musiker, f. 1843 när-Berlin, lärjunge af Bulow, Kiel m. fl., blef 1866 lärare vid Sterns konservatorium i Berlin, 1872 vid Kaiserin Augusta-stiftung i Charlottenburg (nu i Potsdam) och därjämte 1881 vid Scharwcnka-Klindworths konservatorium. Han har hufvudsakligen gjort sig känd som musikkritiker och förkämpe för den nytyska riktningen, särskildt i den af honom 1881-1907 utgifna "Allgemeiae (deutsche) musikzcitung". Han har komponerat sånger m. m. samt skrifvit biografien Franz Liszt (1881). A. L.* Lesson [läsa'], E. P., fransk naturforskare. Se Less. Lessönia, bot. Se Alger, fig. 4 A, H a f, sp. 991, och Laminariacese. Le'stes, zool. SeFlicksländor. Lestijärvi, kapell under Toholampi konsistoriella pastorat i Vasa län, Finland. Landareal 661 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 1,101 pers. (1909). A. G. F. Lestivarit, petrogr., en aplitisk gångbergart, tillhörande nefelinsvenitfamilien och väsentligen bestående af mikroklin och albit jämte något oligoklas, egerin och arf vedson it. Bergarten är först känd från Lestivare på Kolahalfön, hvaraf namnet. A. G-n. Le'sto [-tå], it., mus., med muntert, lättflytande föredrag. 16 b. 9