261 Lesueur-Leth 262 L. ville finna en förelöpare till Berlioz och programmusikens egentlige skapare (jfr "Svensk musiktidning", 1883, n:r 12). 1. C. R. N.* 2. A. L.* Lesueur [lasuor], Daniel, pseudonym för franska författarinnan Jeanne Loiseau (se d. o.). Leszczyhski [lejtji'nski], polsk adelssläkt, urspr, från Böhmen, gjorde sig bemärkt genom flera framstående medlemmar. R a p h a e l L. (d. 1636) blef vojvod i Belz och var en ifrig anhängare af reformationen. En hans sonson R a p h a e l L. (d. 1703) var storskattmästare och general af Stör-Polen samt skref en historisk dikt Choczim (1673). Med den sistnämndes son, konung S t a n i s l a u s (se S t a-n i s l a u s, polska konungar), utdog denna gren af släkten på manslinjen 1766. Hans enda dotter, Maria Leszczynska (se Maria, drottningar af Frankrike), dog 1768. Leszno [lejnå]. Se Lissa 1. Letäl (lat. letälis), dödlig. - L e t a l i t e t, dödlighet. Le'tala (fi. Laiflila), socken af Vemo härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 538 kvkm.; befolkningen, finsk, 8,569 pers. (1909). Imperiellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift, Vemo prosteri. A. G. F. Letargi [utt. äfven letar j i], fr. léthargie (af grek. lethargi'a, sömnsjuka), ett sjukligt sömntillstånd, än motsvarande begreppet koma (se d. o.), än liktydigt med skendöd (se Död). F. B.* L'état c'est moi [leta' sä mwa'], fr., "staten är jag". Se É ta t. Letchworth [lertj&>oth], "världens första trädgårdsstad", till hvilken en tidningsman Eb. Howard gaf uppslaget i sin bok "To-morrow" (1898). En förening bildades 1899, "Garden city association", för att föra saken framåt och 1903 bolaget "First garden city, Itd" med ett aktiekapital af 300,000 pd, som inköpte ett jordområde vid L. nära engelska staden Hitchin vid Great Northern railway. Af sikten var, att bostadsstaden, villastaden och industrien skulle förläggas på skilda platser, att hvarje hus skulle ha sin lilla trädgård och att rundtorn villa- och fabriksstaden skulle förläggas ett bälte af trädgårdar och småbruk, som skulle förse stadens invånare med färska förnödenheter. Ett utmärkande drag är, att marken ej säljes, utan uthyres efter en beräknad jordränta af 4 proc. för att underlätta bebyggande och hindra tomtspekulation och ty åtföljande prisstegring. Efter 5-6 år hade staden omkr. 6 tusen inv. och flera dit utflyttade Londonindustrier. Le Tellier [lo telje], Michel, fransk statsman, f. 1603, d. 1685, medverkade till kardinal Mazarins upphöjelse och blef genom honom 1643 utnämnd till krigsminister. Han bidrog kraftigt att stilla oroligheterna under förmyndarregeringen Samt att Kanslern Le Tellier. stadga den kungliga myndigheten. 1666 öfverläm-nade L. åt sin son, den ryktbare Louvois, krigsmini-sterportföljen, men blef 1677 af Ludvig XIV utnämnd till kansler af Frankrike och storsigillbevarare. Han ådagalade i dessa befattningar en verklig fanatism mot protestanterna och var en af dem, som ifrigast aibetade för Nantcsiska ediktets återkallande. Som L. egde en outtröttlig arbetsförmåga och dessutom var en smidig hofman, åtnjöt han Ludvig XIV:s hela förtroende och rådfrågades i alla angelägenheter. _ A. B. B.» Le Tellier [la telje], Michel, fransk teolog, f. 1643 af bondefolk, d. 1719, ingick 1661 i jesuitorden, blef sedermera lärare vid kollegiet Louis-le-grand i Paris och kastade sig med mycken värme in i de teologiska stridigheterna samt utgaf med anledning däraf flera häftiga skrifter, i synnerhet mot janseni-sterna, såsom Histoire des cinq propositions de Jansénius (1699) och Le pére Qnesnel scdilicux et hérétique (1705). Efter pére La-chaises död (1709) blef L. provinsial i sin orden och Ludvig XIV:s biktfader. Han eggade Ludvig att förstöra jan-senisternas stamhärd, Port-Royal, och till andra förföljelser mot protestanterna. Han hade en hänsynslös jesuitisk moral, och hans minne är mycket omstridt; kring detta bildade sig ock en del "jesuitfabler". Efter Ludvig XIV:s död (1715) blef L. förvisad först till Amiens, sedan till La Fléche. Se Bliard, "Mémoires de S:t Simon et Le Tellier" (1891), Brou, "Les jésuites de la lé-gendc", II (1907),och Lavisse, "Histoire de France", VII (1909). A. B. B. (Hj. H-t.) Léter (lat. Iceti) kallades vissa barbariska folk i tjänst hos det romerska kejsardömet. De bodde på vänstra Rhenstranden och odlade åt dem upplåtna domäner mot det att de gjorde krigstjänst. Leth [lc'tt], FredrikJohan, militär, f. 2 mars 1850, aflade officersexamen vid krigsskolan å Karlberg och utnämndes 1869 till underlöjtnant i Ven-des artilleriregemente. 1879-89 tillhörde L. artilleristaben, 1877-78 var han lärare vid Krigsskolan, 1878-80 lärare vid skjutskolan för infanteri- och kavalleriofficerare samt 1884-90 lärare vid Krigshögskolan. Sedan L. 1891-93 tillhört generalstaben och därefter under J/2 års tid Andra Göta artilleriregemente, återbördades han 1894 till Vendes artilleriregemente, där han 1895 blef öfverste och chef. 1903 utnämndes L. till generalmajor samt generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet, 1910 till generallöjtnant. 1889 blef han led. af Krigsvet. akad., 1909 militär led. af Högsta domstolen och 1910 inspektör för militärläroverken. - L. har gjort sig känd som en synnerligen framstående ballistiker och utgaf 1882 Yttre ballistik och Mellinskjutninfj. 1894 och 1895 var han chef för fältartilleriets skjutskola och verkade därvid kraftigt för införandet af förenklade och förbättrade skjutmetoder vid fältartilleriet. Under den tid L. verkat