263 Lethaea-Letter 264 som generalfälttygmästare har 1901 års härordning, hvilken medförde stora förändringar för artilleriet, i hufvudsak genomförts. I enlighet m ad densamma har svenska artilleriet riktats med ett nytt vapenslag, positionsartilleriet, hvarjämte fästningsartilleriet betydligt utvidgats och delvis försetts med modern materiel. Vid fältartilleriet har omorganisationen på batterier å 4 pjäser i st. f. förutvarande 6 genomförts, hvarjämte ombeväpningen med snabbskjutande fältkanoner fullbordats och moderna hau-bitser anskaffats till fälthaubitsdivisioncina. För samtliga delar af artilleriet ha dessutom nya exercisreglementen, skjutinstruktioner och fältutrust-ningslistor under L:s tid utarbetats. G. af Wdt. Lethäja. Se Paleontologi. Lethe (grek. Λήθη), grek. myt., en af underjordens floder, ur hvilken de aflidne troddes dricka glömska af sin jordiska tillvaro. I de homeriska skildringarna af underjorden förekommer ännu icke denna flod. Hos Hesiodos är L., glömskans gudinna, en dotter af Eris. A. M. A. Letisimulation (af lat. letum, död, och simulare, låtsa, härma), zool. Vissa djur, särskildt flera insektarter låtsas vid skrämsel, hotande fara o. d. vara döda. Emellertid är det ej afgjordt, huruvida denna egenskap är att betrakta som en viljohandling eller ett slags stelkramp. För den senare uppfattningen talar, att vissa skalbaggar (Anobium pertinax), äfven då de underkastas svåra smärtor, ej upphöra med sin dödshärmning. Många skalbaggar (Silpha, Agathidium o. a.) draga alla rörliga delar åt bålen, så att deras volym förminskas så mycket som möjligt och de komma att likna små stenar eller andra liflösa föremål, hvarigenom do undandraga sig sina fienders uppmärksamhet, enär dessa (ödlor, grodor) ej förtära annat än lefvande, d. v. s. i detta fallet, rörligt byte. L-e. Letitjev [-tjo'v], kretsstad i ryska guv. Podolien, vid Bug. 8,408 inv. (1897), hälften judar. Leto. 1. (Grek. Λητώ, lat. Latona), grek. myt., en gudinna tillhörande den gamla, eller titaniska, gudastammen, dotter af Koios och Foibe, förmäld med Zeus före hans förbindelse med Hera och med honom moder till Apollon och Artemis (Diana). Enligt en annan saga älskades hon af Zeus, då han redan var förmäld med Hera, som, upptänd af svartsjuka, jagade L. kring hela jorden, tills hon slutligen på den lilla ön Delos fann en fristad, där hon födde sina båda barn. 2. Astron., en af småplaneterna. 1. A. M. A. Letourneur [lotornor], Pierre, fransk vitter-hotsidkare, f. 1736, d. 1788, öfversatte Young, Shakspere ("Théåtre de Shakspeare", 1776-82; 2:a uppl., förbättrad af Guizot, 1824), med ett mot den fransk-klassiska dramatiken riktadt förord, som ådrog honom ett anfall af Voltaire, Kichardson m. fl. engelska förf. Letrilla [letri'lja], sp., diminutiv af letra, bref, en spansk lyrisk diktart, använd för skämtsamma, ofta satiriska, erotiska m. fl. dikter. Letronne [lotrå'n], Jean Antoine, fransk arkeolog, f. 1787, d. 1848 som chef för franska arkivväsendet, var en skarpsinnig, polemiskt anlagd kritiker, som har stora förtjänster i synnerhet om tolkningen af grekiska och romerska inskriptioner i Egypten samt om den egyptiska kronologien. Hans förnämsta arbete är Recueil des inscriptions grecques et latines de 1'Égypte (2 bd, 1842-48, med atlas). Hans många värdefulla tidskriftsartiklar ha blifvit samlade och utgifna som hans Oeuvres choisis (1881-86). (N.Sbg.) Letstigen, gammal färdväg mellan Närke och Värmland, från Örebro förbi Kvistbro, Svartå, Nysund (där den går öfver Letälfven) och Visnum till Kristinehamn. Lette, Wilhelm Adolf, tysk filantrop, f. 1799 i Kienitz (Brandenburg), d. 1868 i Berlin, befordrades 1845 i preussisk statstjänst till president i det då inrättade revisionskollegiet för jordbruksfrågor samt var medlem af 1818 års tyska nationalförsamling och därefter af preussiska deputeradekammaren. Han deltog lifligt i stiftandet och ledningen af åtskilliga allmännyttiga föreningar. En på hans initiativ i Berlin stiftad förening till befordrande af kvinnors användning i yrkena kallade sig efter honom Letteverein och efterföljdes af en mängd liknande föreningar i Tyskland. Bland L:s skrifter märkes Die landeskulturgesetz-gebung des preussischen slaats (3 bd, tills, med L. M. P. v. Eönne, 1853-54). Biogr, af hans dotter (2:a uppl. 1899). Letter [le'tə], plur. letters [le'təs], eng. (af lat. littera, se d. o.), bref. -- L. of marque [əv mā'k], kaparbref (se d. o.). -- Letters of Junius [əv dʃō'niəs]. Se Juniusbrefven. Letter, en till språket indoeuropeisk folkstam (om dess frändskapsförhållanden se Lettiska språk och Lituslavisk), utgöra, efter ordets vanliga bemärkelse, den inhemska befolkningen i hela Kurland med undantag af den smala, af liver bebodda kustremsan utmed inloppet till Rigaviken, vidare i södra delen af Livland, som däraf fått namnet "Lettland", i västligaste delen af guv. Vitebsk, mellan Rjesjitsa och Dünaburg, i nordligaste Litauen (guv. Kovno), i de evangeliska församlingarna Birsen och Sjaimen samt i Preussen på den s. k. Kurische nehrung utanför Kurisches haff, hvars invånare dock själfva kalla sig kurer. Stundom fattas ordet letter i vidsträcktare bemärkelse, då det innefattar äfven letternas närmaste fränder, litauerna. Det inhemska namnet är latwëtis (plur. latwësji] eller latwis (plur. latwji), lit. latwīs, po. lotwin, ry. latysj, lat. lettus, och det af letterna bebodda området (omkr. 50,000 kvkm.) kalla de latwësju (l. latwju] seme, "letters land", lit. latwija, po. lotwa, ry. laty-gola, "Lett-ändan". Betydelsen af stamstafvelsen latw är osäker; möjligen är den en på lånevägen skedd ombildning af lit. Lëtuwa l. Lëtawa, Litauen. Den vanliga tydningen häraf är "lågland", möjligen eg. "kustland" och besläktadt med lat. lītus, "strand". -- Letterna, som på sitt nuv. område undanträngt de ursprunglige inbyggarna, de finsk-ugriska folken liver och kurer (se dessa ord), blefvo redan i början af 1200-talet af Tyska orden (Svärdsriddarna) underkufvade och gjorda till lifegna, hvarefter deras historia är sammanväfd med Kurlands och Livlands. Först 1817 och 1819 upphäfdes deras lifegenskap. De berömmas för arbetsamhet och foglighet; och ehuru de i allmänhet anses för tröga till förståndet, ha dock de många folkskolorna redan bragt det därhän, att flertalet kan läsa och skrifva, ett sällsynt fall inom ryska provinser. Till antalet inemot 1 1/2 mill., utgöra