Kap. Sedan han ytterligare tre gånger besökt Europa, 1848, 1850 och 1855, lämnade han 1860 för alltid Kap. Han ligger begrafven vid Vallerstads kyrka. - L:s första hustru, med hvilken han ej hade några barn, afled i Kap 1848, under hans vistelse i Europa. Några år därefter gifte han om sig i London med en engelska, miss Lydia Boys (f. 1822, efter L:s död g. m. franske deputeraden de Jouvencel, d. 1905 i Paris). Då en dotter (numera g. m. grefve de Montmort) föddes i detta äktenskap, ändrade visserligen L. de planer han förut haft att anslå sin förmögenhet till sådana ändamål, genom hvilka industrien i Sverige kunde höjas, men det hindrade honom ej att skänka sitt fädernesland de storartade donationer, hvilka för alltid förenat hans namn med den svenska vetenskapens och industriens historia. O. M. Letterstedtska föreningen. Genom sitt testamente föreskref Jakob Letterstedt (se denne), att af hans efterlämnade förmögenhet 17,000 pd st. (omkr. 306,000 kr.) skulle utbetalas till svenska Vet. akad. och att denna summa skulle bilda den ekonomiska grundvalen för ett sällskap med namnet Letterstedtska föreningen för industri, vetenskap och konst. Åt statsrådet K. J. Malmsten samt professorerna F. F. Carlson och P. F. Wahlberg öfverlämnade han att med samma rätt som han själf bestämma reglementet för denna stiftelse. Dessa tre män undertecknade 31 dec. 1873 grundreglerna för föreningen. Föreningens ändamål är "att befordra gemenskapen mellan de tre skandinaviska rikena i afseende på industri, vetenskap och konst samt att åt yrkesfliten så väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder bereda uppmuntran och stöd". Föreningens fonder utgjorde l jan. 1911 885,106 kr. 7 öre. En del af räntan skall läggas till kapitalet, tills detta hunnit en viss storlek. Den återstående delen af räntan användes hufvudsakligen dels till bekostande af "Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri", hvilken började utkomma 1878, dels till understöd åt vetenskapsmän, konstnärer och industriens män i Sverige, Norge och Danmark. För alla arter af föreningens verksamhet gäller, att religiösa och politiska ämnen skola betraktas som liggande utom dess område. O. M. Letterstedtska guldmedaljen. Se Letterstedtska prisen. Letterstedtska prisen. Genom testamente lämnade Jakob Letterstedt (se denne), utom den i art. Letterstedtska föreningen nämnda summan, ytterligare 5,000 pd st. (omkr. 90,000 kr.) till Vet. akad. att för följande ändamål användas: 1) Räntan på 1,000 pd st. skall årligen utdelas som pris antingen för ett utmärkt originalarbete inom vetenskapens, litteraturens eller konstens område eller för någon viktig upptäckt af praktiskt värde för mänskligheten. Priset kan delas mellan två lika förtjänta personer. Det prisbelönta arbetet eller upptäckten skall tillhöra nästföregående år. - 2) 400 kr. skola årligen utdelas som pris för någon under näst föregående år verkställd utmärkt öfversättning. - 3) Räntan af 500 pd st. användes till understöd af särskildt makt-påliggande vetenskapliga undersökningar, men kan äfven för andra ändamål användas, där särskilda omständigheter föranleda. - De återstående räntorna äro anslagna till Vallerstads församling i Östergötland, till understöd för sjuka resande, företrädesvis från främmande länder m. m. Prisen utdelades första gången 1862. De kunna antingen utgöras af penningebelopp eller också utdelas i form af en guldmedalj (Letterstedtska guldmedaljen). O. M. Letterstedtska resestipendiet. Genom testamente anslog Jakob Letterstedt (se denne) jämte de i art. Letterstedtska föreningen och Letterstedtska prisen nämnda beloppen, ytterligare 5,000 pd st. (omkr. 90,000 kr.) att bilda en fond, hvaraf årliga räntan skulle utgå som utrikes resestipendium för yngre lefvande landsmän. Rättigheten att utse stipendiat växlar, så att under loppet af 6 år Vet. akad. tillsätter två gånger, Uppsala och Lunds universitet, Vitt. hist. o. ant. akad. och Landtbruks-akad. hvar sin gång. Stipendiaten skall vara en svensk man mellan 25 och 40 år med goda moraliska egenskaper och utmärkta insikter. Vet. akad. bör omväxlande välja personer, som egna sig åt teoretiskt studium af naturvetenskaperna, och sådana, som mera vändt sig åt det tekniska eller ingenjörväsendet. Universiteten äro icke bundna att med sitt val falla på endast sådana personer, som äro deras medlemmar. Stipendiaten skall vistas minst ett år utrikes; ingen får flera än två gånger inneha stipendiet. Möjligen uppstående besparingar afsättas, tills de uppgå till 20,000 kr., då en fond bildas för ett inländskt resestipendium att i samma ordning utdelas; detta skedde första gången 1903. Ytterligare besparingar gå först till utrikesstipcndiefonden, tills den vuxit till 100,000 kr., hvarefter uppstående besparingar afsättas till nya inrikes resestipendiers bildande. Medlen förvaltas af Vet. akad. Stipendiet, hvars belopp nu är något öfver 4,000 kr., utgick första gången 1862. O. M. Letterstål, myntv. Se Lettra. Letterverk, myntv. Se Lettra. Letteverein [-fera'jn]. Se Lette, W. A. Lettiska språk, Litauiska språk, Litauisklettiska språk l. (enligt numera allmänt vedertagen terminologi) Baltiska språk äro sammanfattande vetenskapliga namn på de tre med hvarandra mycket nära besläktade språken: litauiskan (se Litauiska språket och litteraturen), lettiskan (se Lettiska språket och litteraturen) och den på 1600-talet utdöda (forn)preussiskan (se Preussiska språket och litteraturen); den ofta som ett särskildt baltiskt språk nämnda zemaitiskan (samogitiskan) är endast en af litauiskans dialekter. De båda förstnämnda språken äro närmare besläktade med hvarandra än med preussiskan. De baltiska (lettiska) språken bilda en egen, nu tämligen liten, men märklig gren (familj) af den indoeuropeiska språkstammen, men i fråga om den större eller mindre grad af frändskap, hvari dennas olika grenar (se Indoeuropeiska språk) stå till hvarandra, ansluter sig den baltiska grenen dock särskildt nära till den slaviska genom många gemensamma särdrag, hvadan båda dessa grenar kunna sammanföras till en högre enhet, baltisk-slaviska språk (se Lituslavisk). - Sedan urminnes tider synes de baltiska språkens hemvist ha varit Östersjöns östra kuster, där baltiska stammar antagas en gång ha varit utbredda från Finska viken ungefär till