Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lettisk mytologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Leucitbasalt-Leufsta
278
s. k. l e u c i 11 a v o r n a. Dessa finnas mest
på Vesuvius och i omgifningarna af Rom, äfven vid
Andernach och Kaiserstuhl i Ehendalen. Leuciten
bildar i dem stora invuxna kristaller med matta ytor,
på hvilka ingen tvillingstreckning kan iakttagas. I
de vulkaniska kalkblocken på Somma förekomma små,
vattenklara kristaller med glänsande finlinjerade
ytor, och i sprickor i lava anträffas understundom
likartade kristaller. I små mikroskopiska kiistaller
ingår leucit äfven som beståndsdel i vissa basalter
(äfven skånska) och fonoliter. Hj. Sj.* Leucitbasalt
(af grek. léukofs, hvit), geol, petrogr., den art af
vulkaniska bergarten basalt, som i st. f. plagioklas
innehåller mineralet leucit. Se Basalt.
E- E-
Leuciter, bot., detsamma som leukoplaster. Se Cell,
sp. 1390.
Léucitit, pelrogr., en vulkanisk bergart,
bestående väsentligen af leucit och pyroxen.
A. G-n. Léucitlava. Se Leucit.
Leuck., vid latinska djurnamn förkortning för de
tyske zoologerna F. S. och K. G. F. E. Leuc-k ar t
(se dessa).
Leuckart [lo7j-], tyska zoologer. 1. Friedrich
Siegmund L., f. 1764 i Hclmstedt, d. 1843
som professor i zoologi vid universitetet i
Freiburg, gjorde sig känd företrädesvis genom sina
undersökningar om inälfsmaskarna, Versuch einer
naturgemässen einteilung der helminthen (1827),
och Zoologische bruchstucke (1820-42).
2. K a r l G e o r g Fr i e d r i ch R u d o l f
L., .den föregåendes brorson, f. 1822 i Helmstedt,
d. 1898 i Leipzig, studerade i Göttingen under Rudolf
^Wagner, blef 1850 e. o. och 1855 ord. professor i
zoologi i Giessen samt 1870 piofessor i Leipzig. L:s
vetenskapliga forskningar beröra hufvudsakligen de
rygg-radslösa djuren, och företrädesvis har L. inlagt
synnerligen stora förtjänster om inälfs-maskarnas
biologi. Bland hans många hithörande arbeten
märkas Beiträge zur kcnntnis wirbel-loser thiere (i
förening med Frey, 1847), Vber den polymorphismus der
individuen öder die crscheinungen der arbeits-theilung
in der natur (1851), Zoologische unler-suchungen
(1853), Die blasenbandwurmer und ihre entivicklung
(1856), Untersuchungen uber Trichina spiralis (1861;
2:a uppl. 1866), N ene beiträge zur kenntnis des bnues
und der lebensgeschichte der Nematoden (1887) samt
hans sammanfattande verk Die parasiten des menschen
und die von denselben herruhrenden krankheiten (2
bd, 1862-76; 2:a uppl. 1879-1901), hvilket länge
utgjort hufvud-arbetet om dessa varelser. Sedan 1885
var L. led. af Vet. soc. i Uppsala. Stor betydelse
hade L. ock som akademisk lärare, i det han på sitt
laboratorium fostrade ett mycket stort antal lärjungar
från alla länder och sålunda kraftigt medverkade till
att göra den morfologiska riktningen förhärskande vid
universitetsstudiet och anvisa den ensidiga zoografien
en blygsammare plats.
Biografi af A. Jacobi, 1898.
l o. 2. L-e.
Leucojum L., bot., ett örtsläkte af
fam. Amarylli-dacece med 9 arter i södra och mellersta
Europa. Hithörande arter äro glatta, vanligtvis
tämligen låga lökväxter, som ha fribladig blomkalk af
sex lika, klocklikt sammanslutande blad. Blommorna
äro hängande, hvita, grön- eller gulspetsade. I
Sverige finnes på några ställen (ursprungligen odlad)
den lilla vackra, tidigt under våren blommande
L. vernum L.,
Snöklockan, Leucojum vernum.
snöklockan 1. klosterliljan (se fig.). Af Leucojum
har det svenska blomnamnet "löfkoja" 1. "levkoja"
genom rådbråkning uppkommit. Men det namnet afscr
icke ofvanskrifna Leucojum, utan en enårig, i våra
trädgårdar i många varieteter odlad art af släktet
Matlhiola (se d. o.). O. T. S. (G. L-m.)
LéiTcoma, zool. Se Liparidse.
Léucono’stoc mesenteroides, kem. Se Jäs-, ning,
sp. 471.
Léiicophasi’a, zool. Se P i e r i d se.
LéucoplacFa oris, med., kallar man större eller
mindre, hvitgråa eller gulgråa fläckar på slemhinnan
i munnen, på tungan, läpparna eller i svalget,
beroende på en förändring i den epiteliala
beklädnaden. Åkomman, som fått en mängd namn,
såsom tylosis, teratosis, psoriasis, pityriasis
och ichthyosis oris et linguce, förekommer endast
hos fullvuxna personer. Den framkallas oftast
genom retning af hvassa tänder, spetsiga cigarr-
och pipmunstycken, nikotin, alkohol, syfilis
m. m. samt är mycket envis och kan t. o. m. öfvergå
i epitelial-kräfta eller kankroid (se d. o.).
F. B.*
Léucorrhi’nia, zool. Se Trollsländor.
Leuco^spis, zool. Se P t e r o m a l i d se.
Leudes, inlät, (af mht. liute, folk, människor),
ett ord, som ofta förekommer i historiska
skrifter och handlingar från merovingernas och
någon gång karolingernas tid. Det betecknar
dels konungens undersåtar i allmänhet, dels dem
bland dessa, som till honom stodo i särskildt
trohctsförhållande; hans hirdmän och ämbetsmän. I
samma dubbelbetydelse användes f i d e l i s (se
d. o.). S. F. II. (S. B.)
Leufsta [löf-]. Se Lo f sta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
