277 Leucitbasalt-Leufsta 278 s. k. l e u c i 11 a v o r n a. Dessa finnas mest på Vesuvius och i omgifningarna af Rom, äfven vid Andernach och Kaiserstuhl i Ehendalen. Leuciten bildar i dem stora invuxna kristaller med matta ytor, på hvilka ingen tvillingstreckning kan iakttagas. I de vulkaniska kalkblocken på Somma förekomma små, vattenklara kristaller med glänsande finlinjerade ytor, och i sprickor i lava anträffas understundom likartade kristaller. I små mikroskopiska kiistaller ingår leucit äfven som beståndsdel i vissa basalter (äfven skånska) och fonoliter. Hj. Sj.* Leucitbasalt (af grek. léukofs, hvit), geol, petrogr., den art af vulkaniska bergarten basalt, som i st. f. plagioklas innehåller mineralet leucit. Se Basalt. E- E- Leuciter, bot., detsamma som leukoplaster. Se Cell, sp. 1390. Léucitit, pelrogr., en vulkanisk bergart, bestående väsentligen af leucit och pyroxen. A. G-n. Léucitlava. Se Leucit. Leuck., vid latinska djurnamn förkortning för de tyske zoologerna F. S. och K. G. F. E. Leuc-k ar t (se dessa). Leuckart [lo7j-], tyska zoologer. 1. Friedrich Siegmund L., f. 1764 i Hclmstedt, d. 1843 som professor i zoologi vid universitetet i Freiburg, gjorde sig känd företrädesvis genom sina undersökningar om inälfsmaskarna, Versuch einer naturgemässen einteilung der helminthen (1827), och Zoologische bruchstucke (1820-42). 2. K a r l G e o r g Fr i e d r i ch R u d o l f L., .den föregåendes brorson, f. 1822 i Helmstedt, d. 1898 i Leipzig, studerade i Göttingen under Rudolf ^Wagner, blef 1850 e. o. och 1855 ord. professor i zoologi i Giessen samt 1870 piofessor i Leipzig. L:s vetenskapliga forskningar beröra hufvudsakligen de rygg-radslösa djuren, och företrädesvis har L. inlagt synnerligen stora förtjänster om inälfs-maskarnas biologi. Bland hans många hithörande arbeten märkas Beiträge zur kcnntnis wirbel-loser thiere (i förening med Frey, 1847), Vber den polymorphismus der individuen öder die crscheinungen der arbeits-theilung in der natur (1851), Zoologische unler-suchungen (1853), Die blasenbandwurmer und ihre entivicklung (1856), Untersuchungen uber Trichina spiralis (1861; 2:a uppl. 1866), N ene beiträge zur kenntnis des bnues und der lebensgeschichte der Nematoden (1887) samt hans sammanfattande verk Die parasiten des menschen und die von denselben herruhrenden krankheiten (2 bd, 1862-76; 2:a uppl. 1879-1901), hvilket länge utgjort hufvud-arbetet om dessa varelser. Sedan 1885 var L. led. af Vet. soc. i Uppsala. Stor betydelse hade L. ock som akademisk lärare, i det han på sitt laboratorium fostrade ett mycket stort antal lärjungar från alla länder och sålunda kraftigt medverkade till att göra den morfologiska riktningen förhärskande vid universitetsstudiet och anvisa den ensidiga zoografien en blygsammare plats. Biografi af A. Jacobi, 1898. l o. 2. L-e. Leucojum L., bot., ett örtsläkte af fam. Amarylli-dacece med 9 arter i södra och mellersta Europa. Hithörande arter äro glatta, vanligtvis tämligen låga lökväxter, som ha fribladig blomkalk af sex lika, klocklikt sammanslutande blad. Blommorna äro hängande, hvita, grön- eller gulspetsade. I Sverige finnes på några ställen (ursprungligen odlad) den lilla vackra, tidigt under våren blommande L. vernum L., Snöklockan, Leucojum vernum. snöklockan 1. klosterliljan (se fig.). Af Leucojum har det svenska blomnamnet "löfkoja" 1. "levkoja" genom rådbråkning uppkommit. Men det namnet afscr icke ofvanskrifna Leucojum, utan en enårig, i våra trädgårdar i många varieteter odlad art af släktet Matlhiola (se d. o.). O. T. S. (G. L-m.) LéiTcoma, zool. Se Liparidse. Léucono'stoc mesenteroides, kem. Se Jäs-, ning, sp. 471. Léiicophasi'a, zool. Se P i e r i d se. LéucoplacFa oris, med., kallar man större eller mindre, hvitgråa eller gulgråa fläckar på slemhinnan i munnen, på tungan, läpparna eller i svalget, beroende på en förändring i den epiteliala beklädnaden. Åkomman, som fått en mängd namn, såsom tylosis, teratosis, psoriasis, pityriasis och ichthyosis oris et linguce, förekommer endast hos fullvuxna personer. Den framkallas oftast genom retning af hvassa tänder, spetsiga cigarr- och pipmunstycken, nikotin, alkohol, syfilis m. m. samt är mycket envis och kan t. o. m. öfvergå i epitelial-kräfta eller kankroid (se d. o.). F. B.* Léucorrhi'nia, zool. Se Trollsländor. Leuco^spis, zool. Se P t e r o m a l i d se. Leudes, inlät, (af mht. liute, folk, människor), ett ord, som ofta förekommer i historiska skrifter och handlingar från merovingernas och någon gång karolingernas tid. Det betecknar dels konungens undersåtar i allmänhet, dels dem bland dessa, som till honom stodo i särskildt trohctsförhållande; hans hirdmän och ämbetsmän. I samma dubbelbetydelse användes f i d e l i s (se d. o.). S. F. II. (S. B.) Leufsta [löf-]. Se Lo f sta.