279 Leufvén-Leukemi 280 Leufvén [löven], Johan Gustaf Johansson, landthushållare, f. 1870, inträdde efter afslutade studier vid Ultuna landtbruks- och Alnarps mejeri-institut i Malmöhus läns hushållningssällskap, blef sällskapets sekreterare 1900 och har i denna egenskap med stor energi och ofta som initiativtagare deltagit i de många företag, som under närvarande tid igångsatts för främjande af Skånes och hela landets jordbruk, särskildt på kooperationens väg. L. blef led. af Landtbruksakad. 1908. H. J. Dft. Leuhusen [lehu-], svensk adlig ätt, hvars förste med säkerhet kände stamfader, Reijnold L., lär på 1450-taM ha inflyttat till Sverige från Nederländerna och var fader till abbedissan i Klara kloster Anna Reinholdsdotter L. (1520-talet). Från Eeinhold härstammade en 1647 med Reinhold G o ver t L. (f. 1601, underståthållare i Stockholm 1650, d. 1655) adlad gren, som 1719 med dennes son Peter L. (f. 1649, hofmarskalk 1717, d. 1726) erhöll friherrlig värdighet, och en 1676 med Eeinholds kusin Sakkeus L. (licentöfverinspck-tor, d. 1693) adlad gren, som 1703 utslocknade med stiftarens son. Bland ättens medlemmar må f. ö. nämnas bröderna friherre Karl Herman L. (f. 1810, d. 1879, öfverste och sekundchef för Lifregementets husarer 1855, generalmajor 1859, kavalleriinspcktör 1862, generalbcfälhafvare i 3:e militärdistriktet 1864-73, ordf. i Skaraborgs läns landsting 1864, 1867, 1869-73 och led. af Landi-bruksakad. 1856) och friherre Gustaf Vilhelm L (f. 1812, d. 1909, häradshöfding i Björkckinds m. fl. härads domsaga 1848, justitieråd 1858-82, filos, jubeldoktor 1886). Deras svägerska Amalia Aurora Adelaide L., född Va l er i u s, dotter till skalden J. D. Valerius, sånglärarinna, målarinna, f. l dec. 1828 i Stockholm, reste 1852 till Dresden för att kopiera utmärkta mästares ta flor och studerade sedan sång för Fanny Schäfer i Leipzig och Rellstab i Berlin samt uppträdde på konserter i Berlin och Frankfurt am Ma in. Hon gifte sig 18~)8 med dåv. kaptenen vid flottan frih. . Axel Reinhold L. (d. 1886) och bosatte sig i Göteborg, där hon egnade sig åt sångundervisning. Under utländska resor fortsatte hon sina studier i sång för Wartel i Paris och i målning för Lindcn-schmidt i Munchen. 1870 bosatte hon sig i Stockholm och undervisade flera sångelever, som sedan vunnit ryktbarhet. I synnerhet gjorde hon sig ett namn, då hon "upptäckte" och till ytterligare utbildning i Paris befordrade Kristina Nilsson. 1872 blef hon led. af Mus. akad. Flertalet af L:s taflor och porträtt torde finnas i Göteborg. En kopia af henne, Judit (efter Varotari), tillhör Göteborgs museum. A. L.* Leuk pöjkl, fr. LoécJie-la-Ville, småstad i schweiziska kantonen Valais, vid högra stranden af Rhone och järnvägen till Geneve (Simplonbanan). 1,752 inv. i hela kommunen (1900). Omkr. 10 km. n. om staden ligger vid Dala och foten af det nästan lodräta Gemmi, i en ovanligt storartad alpnatur, 1,415 m. ö. h., badorten Leukerbad (fr Lnéche-les-Bnins), bebodd af endast 600 pers., men under den korta sommaren mycket bcs'ikt af schweizare, fransmän och italienare till följd af sina varma knllor. Dessa äro 22 till antalet och variera bctvdligt med afseende på vattnets sammansättning och temperatur, men innehålla i allmänhet en större halt af kolsyrad kalk och magnesia. Den hotaste och starkaste är Lorenzquelle (51° C.), som underhåller de flesta baden och hvars vatten man låter stå natten öfver för att af kylas, innan det begagnas. Patienterna sitta merendels flera timmar i badet, fördrifvande tiden på hvarjehanda sätt. Badorten, som flera gånger förstörts af laviner, är nu skyddad mot sådana genom en stark vall på östra sidan. (J- F- N-1 Léu'ka. 1. Berg. Se Kreta, sp. 1256. - 2. Folkstam. Se H o n d u r a s, sp. 1065. Leukädiska klippan (Leuk ätas). Se Leu-k a s. Léukaethropes (lat., af grek. Zéw/co's, hvit, och aithi'ops, neger). Se A l b i n i s m. Léukanilm, kem. Se Leukoföreningar. Léuka's (grek. Asvxa$ i. Aevxadiu), Levkas, L e v k a'd a 1. H a g i'a (Santa) Maura, en af Joniska öarna vid Greklands nordvästra kust. Areal 285 kvkm. Folkmängd omkr. 30,000. Urspr, var L. genom ett smalt näs förenadt med Akarna-nien, Greklands västligaste landskap. Men redan under en aflägsen forntid genomgräfdes detta näs, enligt sägnen af korintiska nybyggare, hvilka äfven på öns nordöstra sida grundlade staden A m a x i-c h i, hvars officiella namn nu är L e v k a's, öns hufvudort. Allteftersom den gräfda kanalen, hvilken f. ö. medgaf genomfart blott för mindre farkoster, igcnsandades och ånyo återställdes, har L under filiande tider, skiftevis varit halfö och ö. Senast 1903 gjordes kanalen farbar för fartyg och har en bredd af 15 och ett djup af 5 m. Som äldsta inbyggare nämnas leleger och telcboer, hvilka där sägas ha egt en väl befäst stad, Nerikos 1. Neri-tos. Ön är till större delen uppfylld af kalkberg, hvilkas hvita, mot hafvet tvärbrant stupande hällar gifvit den dess namn, hvilket på svenska kan återgif-vas med "Hvitö". Mot s. utskjuta dessa berg i klippudden Lcukatas (nu Kap Dukato), på hvars topp ännu skönjas ruinerna af ett Apollontcmpel. Från denna klippa startade sig enligt en sägen skaldinnan Sapfo i hafvet, då hon såg sin kärlok till Faon obesvarad. Många andra, t. ex. den kariska drottningen Artemisia, sägas under forntiden ha följt hennes exempel, däri sökande ett botemedel för k:irlekskval. Om Dörpfelds teori (i "Lcukas", 1908), att L. är Homeros' Ithaka se Ithaka. - I politiskt hänseende har L. under sonare tid delat de öfriga Joniska öarnas öde. F. n. bildar ön med några kringliggande öar inom konungariket Grekland en nomos (län) L., 457 kvkm., 41,186 inv. (1907). A. M. A. Leukemi [levk-eml; af grek. léukofs, hvit, och häima, blod], med., en af Virchow och Bennet nästan samtidigt (på 1840-talct) upptäckt sjukdom i de blodberedandc organen, hvilken alltsedan denna tid varit föremål för fackmännens intensiva intresse. Sonare tiders forskare, P. Ehrlich, Pappcnheim, Turk m. fl., ha genom undersökningar öfver de hvita blodkropparnas färgbarhct underlättat studiet af blodets patologiska formbeståndsdclar. Det först iakttagna, frappanta symtomet från blodet vid denna sjukdom är, att blodet öfverfylles med hvita blodkroppar, under det de röda relativt aftaga, så att, då i normalt blod de röda och de hvita blodkropparnas antal förhåller sig i medeltal som 500-600 till l, de hvitas antal kan i leukemien bli lika med eller