283 Leukocytos-Leukopathia 284 pen. Kärnan är sällan utprägladt polymorf, ofta oregelbundet kulformad. De eosinofila leukocyterna utgöra ungefär 2-4 proc. af blodets hvita blodkroppar. _ E. Hgn. Leukocytos (se L e u k o c y t e r), med., förökning af de normalt eller fysiologiskt förekommande hvita blodkropparna i det cirkulerande blodet under vissa fysiologiska eller patologiska förhållanden. Leukocytos förekommer ofta och är endast ett uttryck för ett inom organismen, af olika orsaker framkalladt, stegradt behof efter de hvita blodkropparna. Den kan vara olika, alltefter det olika slag af hvita blodkroppar, som är ökadt. Man skiljer sålunda mellan en neutrofil och en eosinofil leukocytos samt en lymfocytos, beroende på, om de neutrofila eller eosinofila leukocyterna eller ock lymfocyterna uppträda i ökad mängd. Under fysiologiska förhållanden träffas leukocytos under di-gcstionen efter rikligare måltider med blandad kost samt hos nyfödda. Patologisk leukocytos uppträder bl. a. efter blödningar, vid diverse kakektiska tillstånd, såsom kräftsjukdomar, vid lokala inflammationer samt diverse infektionssjukdomar, särskildt sådana, som framkallas af mikrokocker. Under det att det normala antalet hvita blodkroppar är omkr. 5,000-6,000 per kbmm., stiger de hvita blodkrop-. parnas antal vid leukocytosen vanligen till 10-20 tusen, men öfverskrider icke gärna 50,000 per kbmm. Leukocytos får icke sammanblandas eller förväxlas med sjukdomen leukemi (se d. o.), från hvilken den skiljes bl. a. därigenom, att vid leukocytosen inga eller endast mycket sällsynt abnorma och ännu icke fullt färdigbildade hvita blodkroppar uppträda i det cirkulerande blodet. Leukocytos är icke en sjukdom, men kan däremot vara ett sjukdomssymtom. I- H. LéukooVrma (af grek. Iéukofs9 hvit, och derrma, hud), med.) en hudförändring, som kännetecknas däraf, att färgämnet, pigmentet, i huden fläckvis eller på ett mera diffust område förminskas eller försvinner. Finnes en medfödd universell eller partiell pigmcntbrist i huden, kallas den albinism (se d. o.).' Den förvärfvade leukoclerman är vanligast sekundärt uppträdande till en föregående retnings-process i huden. Det är lätt att förstå, att allehanda sår, som ledt till en förstöring af större eller mindre hudområden, samtidigt skola förstöra det där befintliga hudpigmentet, men äfven många andra, kroniska, inflammatoriska processer i huden, som icke leda till sårbildning, medföra, när de resor-beras, en öfvergående eller bestående pigmentfattigdom. En särskild form af leukoderma är 1. syphili1 licum, hvilken pigmentanomali kan uppträda under sckundärstadiet af syfilis. Den består af små rundade, ljusa, tättstående fläckar, vanligen på halsen, och förekommer oftast hos kvinnor. Leukoderma framträder ofta skarpare för ögat därigenom, att de pigmentfattiga fläckarna ofta omges af en zon, där pigmentet är rikligare än normalt. Så är förhållandet vid leukoderma syphiliticum, så också vid vililiffo, med hvilket namn betecknas en nästan alltid utan känd orsak, idiopatiskt uppträdande form af leukoderma med tendens till stark utbredning. L. Mbg. Léukofän (af grek. léUkofs, hvit, och fanofs, lysande), miner., ett till öl i vingruppen hörande mineral af sammansättningen FI Be Ca Na Si2 06. A- Hng, Lél^koföreningar (af grek. léuko's, hvit), kem., kallas ämnen, som uppstå genom reduktion af färgämnen, hvarvid dessa upptaga 2 väteatomer och samtidigt förlora sin färg, så att de bli hvita, resp. färglösa. Genom reduktion af färgämnet malakit-grönt (se d. o.) bildas t. ex. l e u k o m a l a k i t-grönt enligt formeln: (C^:N'^VCH-N(CH)CI^ CA/C-C6H4-NCH3)2CI^ malakitgrönt leukom alakitgrönt Omvändt öfvergår en leukoförening genom oxidation lätt till motsvarande färgämne. Man antar numera, att därvid en omlagring inom molekylen eger rum af den art, som framgår af ofvanstående formler. Indigos leukoförening kallas indigohvitt, rosanilinets l e u k a n i l i n. H. E. Léu'ko-indigo (Leukoh vitt). Se L e u ko-föreningar. Léukokrät (af grek. lciikofs, hvit, och kratél'n. härska), petrogr., kallas en eruptivbergart, som är sammansatt hufvudsakligen af de ljusa fältspat- eller fältspatoid-mineralen och kvarts, men fattig på eller saknande mörka mineral. Motsatsen, m e l a n o-krat (af grek. me'las, svart), är en eruptivbergart, som består hufvudsakligen af mörka mineral, oftast järn-magnesia-silikater. De leukokrata och de mela-nokrata bergarterna bilda vanligen hvarandras komplement inom ett gifvet eruptivområde och utgöra då motsatta differentiationsprodukter af en gemensam magma. Som delvis synonyma med leukokrat och melanokrat användas äfven a p l i t i s k resp. lamprofyrisk (se Aplit och L a m p r o-f y r); de senare benämningarna ha dock något mindre omfång än de förra. A. G-n. Leukom [-kam], grek. léufkoma (af léukofs, hvit), oftalm., en hvit fläck på hornhinnan (cornea) i människans och äfven i djurens ögon. Dess orsak är alltid en föregången, allvarsammare inflammationsprocess med förstöring af större eller mindre del af hornhinnans substans. Leukomet är således egentligast ett ärr. Allteftersom den föregångna inflammationen intagit större eller mindre del af cornea, förvandlas den klara cornea till ett större eller mindre, ogenomskinligt ärr. Sitter detta åt sidan, d. v. s. ej midt för pupillen, kan synen vara mer eller mindre fullständigt i behåll. Täcker fläcken hela pupillarområdet, men lämnar randen fri, kan genom operation (se I r i d e k t o m i) en lucka åstadkommas i regnbågshinnan (ms), hvarigenom en ny pupill bildas, som släpper igenom ljusvågorna till det inre af ögat. Intager fläcken hela hornhinnan, finnes ingen utsikt, att synförmågan kan återställas. Man har i sådana fall åtskilliga gånger försökt att taga bort den ogenomskinliga hornhinnan och ersätta den med antingen en glas-skifva eller en frisk hornhinna från ett djur. Man har lyckats åstadkomma inläkning af en sådan öfverförd horn hinna, men hittills har ej på detta sätt någon allmänt användbar metod att bota leu-komet kunnat vinnas. Rsr. (G-d.) Léukomamer. Se Likgift. Léukomalakitgrönt. Se Leukoföreningar. Léuköner. Se Svampdjur, Leukopathi'a. Se Albinism.