Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leukerbad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
Leukoplaster-Leutzsch
286
Leukoplaster (af grek. léukors, hvit, och plafssein,
bilda), bot. Se Cell, sp. 1390. Léilkorré (af
grek. léuko’s} hvit, och rhéifn,
flyta). Se Hvit f luss 1. Leukosia. Se L e v k
o s i a.
Léukosyrer (grek. léukosyfroi, "hvita syrer"), ett
namn, som af grekerna gafs åt de assyriske nybyggarna
s. om Svarta hafvet och i Kappadocien.
Lélikothe’a. 1. (Grek. Aevw&éa, "den hvita
gudinnan"), grek. myt. Se I n o. - 2. Astron., en
af småplaneterna.
Léukoxen, miner., en gråhvit sönderdelningspro-duktjif
titanit i titanitkornens randzon. A. Hng.
Léu’ktra (grek. AsvxTpa), en forngrekisk, obetydlig
ort i södra delen af landskapet. Beotien,
mellan städerna Plataiai och Thespiai, är
världshistoriskt bekant genom den lysande seger,
hvilken tebanerna där under Epameinondas (so
denne) tillkämpade sig öfver de till antalet
betydligt öfverlägsne spartanerna 371 f. Kr.
A. M. A.
Leunis [lo’j-], Johannes, tysk naturforskare, f. 1802
vid Hildesheim, d. där 1873, gjorde sig förtjänt
genom utgifvandet af flera mycket använda läro- och
handböcker i naturvetenskap, såsom Synopsis der drei
naturreiche (3 dlr, 1844-46), Schul-naturgeschichte (3
dlr, 1848-52), Analytischer leilfaden fur den ersten
wissenschafilichen unterricht in der naturgescMchte
(1852-53), som alla ha utkommit i många upplagor. 1905
restes en minnesvård öfver L. i Hildesheim. Biogr,
af Grube (1876). L-e.
Leusden [lö’sden], Johannes, holländsk orientalist
och bibelforskare, f. 1624, d. 1699. Sedan 1651
ord. professor i Utrecht, kom L. att utöfva stort
inflytande på sin samtids vetenskapliga forskning,
ej minst på den svenska; bland de många svenskar, som
kommo i beröring med L., må nämnas Samuel Pontin, son
af biskop Magnus Pontin och Sveriges stora lärdomsljus
under 1600-talets senare hälft, professorn, sedermera
biskopen L. Norrmannus (se Norrman, L.), vidare
E. Benzelius d. y. och Kasten Rönnows son Magnus (se R
ö n n o w 1). L:s förnämsta arbete är Biblia hebraica
(grundläggande uppl. 1660). Jfr bl. a. E. Wrangel,
"Sveriges litterära förbindelser med Holland" (1897).
J. C.
. Léuteratiön (af nlat. leuteräre, af ty. läutern,
göra klar, rena), jur., nedsättande af det i
lagen bestämda straffet på grund af mildrande
omständigheter. - När i Sverige konungens domsrätt
1614 öfverlämnades till Hofrätten, förbehöll sig
dock konungen själf den gamla kungliga rätten att
"åter bryta alla skroksokner ok alla ofsokner"
(d. v. s. upphäfva hvad som på grund af falska
berättelser blifvit för strängt dömdt eller för
mycket utsökt), och till följd däraf skulle vissa
svårare’brottmål af Hof rätten alltid till honom
"refereras". Som detta hänskjutande till konungen
emellertid för honom blef alltför betungande,
medgafs det 1714 Hofrätten att på grund af sig
företeende, synnerligen mildrande omständigheter
nedsätta det i lagen bestämda straffet, utan att
hemställa målet till konungen. Hofrätten behöll
denna leuterationsrätt äfven efter införandet
af 1734 års lag; den upphäfdes först 1829.
I. Afz.
Leuthen [löften], by i preussiska prov. Schlesien,
15 km. v. om Breslau, har gifvit namn åt Fredrik
II:s mest lysande seger. Sedan fransmännen och tyska
riksarmén blifvit slagna vid Rossbach (5 nov.
1757), skyndade Fredrik sig i ilmarscher mot
österrikarna, hvilka infallit i Schlesien. 5
dec. ryckte han med 35,000 inan mot den till 65,000
man uppgående österrikiska armén under hertig Karl
af Lothringen och fältmarskalken Daun, kringgick
med sin hufvudstyrka fienden, föll honom i vänstra
flanken, tvang honom därigenom att svänga om hela
sin ställning och tillfogade honom ett fullständigt
nederlag. Segern återförskaffade Preussen Schlesien.
C. O. N.
Leuthold [lörjthålt], Heinrich, tysk-schweizisk skald,
f. 1827 i Zürich, d. 1879 som sinnesrubbad, kämpade
alltifrån barndomen med fattigdom och motgångar. Han
skaffade sig emellertid universitetsbildning,
blef tidningsman i München och slöt sig där till
skalden Geibel, i förening med hvilken han utgaf
"Fiinf biicher französischer lyrik" i ypperlig
öfversättning. Efter ett oroligt, af både inre och
yttre stormar skakadt lif, bröts han i femtioårsåldern
fullkomligt. 1879 utgaf G. Keller hans dikter
(flera uppl.), hvilka utom lyrik innehålla två epos,
Hanni-bal och Penlhesilea. Framför allt genom formens
utomordentligt finarbetade skönhet framstår L. där som
en skald af hög rang. L. är porträtterad i Ganghofers
"Die sunden der väter" (1886) och skildrad af Paul
Heyse i "Ju<renderinnerungen" (1900). Se Ernst,
"H. L." (1893 och 1897) och "Neue beiträge zu H. L:s
dichterporträt" (1897), och R. Saitschik i "Meister
der schweizer-dichtung" (1894).
Leuthplf [lö’jt-], H i o b. Se L u d o l f.
Leutkirch [Wjt-], stad i wUrttenibergska
Donaukretsen. 3,592 inv. (1905). Latin- och
realskola, uppfostringsanstalt för föräldralösa
flickor. Tillverkning af landtbruksmaskiner. L. var
fri riksstad 1384-1802 och tillhörde 1803-10
Bajern. Wbg.
Leutschau [lörjt-], ung. Löcse, slovak. Levocza,
hufvudstad i ungerska komitatet Zips (Szepes),
hör till följd af sitt läge och sina vackra
gamla byggnader till de angenämaste städerna i
norra Ungern. 7,866 inv. (1900), nära hälften
slovaker. Jordbruk och boskapsskötsel, men i
synnerhet trädgårdsodling. Biafvel drifves ock i
stor skala. Gymnasium, högre realskola och flera
fackskolor. - Det finnes icke i Ungern en stad
med så många konstminnen som L. Till dem höra
flera gamla privathus, S:t Jakobskyrkan, en af
landets mest storartade kyrkor, byggd från slutet
af 1200-talet till början af 1500-talet m. m. En
beskrifning af dessa finnes i "Monumenta Hungarise
archaeologica", III, 2 (1878) af E. Henszlmann.
J. F- N
Leutze [lö’jtse], Emanuel, tysk-amerikansk målare,
f. 1816 i Gmund (Württemberg), d. 1868 i Washington,
uppfostrades i Philadelphia, dit hans föräldrar
flyttat i hans späda barndom. 1841-57 studerade
L. i Düsseldorf och Munchcn och var sedan bosatt
i Amerika. L. utförde en mängd historiemålningar,
bl. a. med motiv från Columbus’, Ferdinand Cortcz’,
Maria Stuarts och Karl I:s historia. Hans mest
populära arbeten äro de två skildringarna ur
nordamerikanska frihetskriget, Washingtons öf-vergång
af Delaware (1851, Kunsthalle i Bremen) och Washington
i slaget vid Monmouth (1854). Vid sin död var
han sysselsatt med väggmålningar för Capitolium i
Washington, ett arbete, som han ej hann fullborda.
(G-g N.)
Leutzsch [lö’jt-], förr stor fabrikskommun n. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
