287 Leuwarden-Levana 288 om Leipzig, 9,789 inv. (1905), 1911 inkorporerad med denna stad. J. F. N. Leuwarden [lev-]. SeLeeuwarden. Leuven [lo-], nederländska namnet på Lou-v a i n (se d. o.j. Leuven [lava'], Adolphe de, fransk teaterförfattare af svensk härstamning, f. 1807, d. 1884, var son till grefve Adolf Ludvig R i b b i n g, som för delaktighet i sammansvärjningen mot Gustaf III dömts till landsflykt och då bosatt sig i Paris, där han antog sin moders namn Löwen och gifte sig med en fransyska. L. vardt tidigt bekant med A. Dumas d. ä. och skref sedan, vanligen i förening med denne, Scribe eller andra, vådeviller, operett-texter, lustspel och dramer till ett antal af inemot 150 stycken. Han var sedan 1862 under flera år direktör för Opéra-comique. Af L:s pjäser har ett tjugutal gått öfver svensk scen. Han har som librettförfattare haft del i bl. a. "Postiljoncn från Longjumeau", "Fregattkaptenen", "Nttrn-borgerdockan", "En sommarnattsdröm", "Fari-nelli", "Advokaten Pathelin" och "Mumbo-Gumbo-Gonggong den store". Leuvenhoek [lévenhok]. Se Leeuwenhoek, A. van. Leuze [los], stad i belgiska prov. Hainaut, vid Dender. 5,849 inv. (1904). Textilindustri. Där segrade fransmännen under hertigen af Luxcmbourg 18 sept. 1691 öfver de allierade under Vilhelm af Oranien och Waldcck. J- F- N. Lev (eg. "lejon"; jfr L e u), bulgarisk myntenhet sedan 1880. Se F r a n c. Lev., förkortning för Leviticus (so d. o.), Moses 3:e bok. Lev. (äfven Le v a ill.), vid latinska djurnamn förkortning för Fr. L e v a i 11 a n t (se denne). Leva [lérva], ty. Lewenz, stad i ungerska komi-tatct Bars. 8,488 inv. (1900). Obergymnasium, lärarseminarium. L., som till 1709 var befäst, intogs flera gånger under 1600-talet. J- F. N. Levaill. Se Lev. Levaillant [bvaijä'], Francois, fransk upptäcktsresande och ornitolog, f. 1753 i Paramaribo i nederländska Guyana, d. 1824 i Frankrike, företog 1780-85 från Kap vidsträckta resor i det inre Afrika, som han skildrade i Voyage dans 1'inlérienr de VAfrique (1790) och Second voyage etc. (1796), hvilka båda rvktbara rcsebeskrifningar öfvcrsatts till ty. (1790-99) och ånyo utgifvits af Orse (2 bd, 1855). Bland hans många ornitologiska arbeten märkes Histoire naturelie des oiseaux d'Afrique (6 bd, 1796-1812). Lewal [lova']], Jules Louis, fransk militär och skriftställare, f. 1823, d. 1908, tjänade i Algeriet, Italien och Mexico och kallades 1866 af marskalk Niel till biträde vid arbetet på en ny organisationsplan för armén. 1870 tillhörde han som öfverste Ehenarméns generalstab och gick efter dess kapitulation i tysk fångenskap. 1874 blef L. brigadgeneral, 1877 chef för den nyinrättade krigshögskolan, 1880 divisionsgeneral och chef för 33:e divisionen samt 1883 chef för 17:e armékåren. I början af 1885 var han en kort tid krigsminister, fick sedan befälet öfver 10:e och därefter 2:a armékåren samt blef medlem af högsta krigsrådet. 188P tog han afsked. Efter 1870 utvecklade han en omfattande skriftställarverksamhet på det organisato- riska, taktiska (Tactique de marche, Tactique de stationnement, Tactique.de renseignement, Tactique de combat o. s. v.) och strategiska (Inlroduction å la partie positive de la stralégiet Stratégie de marche o. s. v.) området. Hans arbeten blefvo mycket uppmärksammade, men äro synnerligen ordrika och ytterligt teoretiserande. L. blef 1883 led. af svenska Krigsvet. akad. C. O. N. Lewald [-valt], Fanny, tysk romanförfattarinna, f. 1811 i Königsberg, d. 1889 i Dresden, var af judisk börd och släkt med författaren lohann K a r l A u g u s t L. (f. 1792, d. 1871), men öfver-gick vid 17 års ålder till kristendomen. I sitt 30 :e år trädde hon in på författarbanan, gjorde därefter resor med sin fader och ingick 1854 äktenskap med skriftställaren Adolf i S t a h r, till hvars död l (1876) deras hem i Berlin var en litterär "salong". Ett sundt och skarpt förstånd framlyser ur L:s skrifter; af skapande inbillningskraft och känslovärme eger hon däremot ett knappare mått. Hennes iakttagelse-förmåga var ovanligt fin och säker, hennes stil synnerligen klar. I sociala och politiska liksom i religiösa frågor var hon en afgjord fritänkcrska. Till kvinnornas användande i nyttiga yrken gaf hon kraftiga impulser. Bland hennes arbeten må nämnas den mot det konventionella äktenskapet riktade förstlingsromanen Clementine (1812), Jenny (1843; svensk öfv. 1845), Ilalienisches bilderbiich (1848), Diogena (s. å.), i hvilken grefvinnan I. Hahn-Hahns romaner parodieras, Prinz Louis Ferdinand U849; 2:a uppl. 1859), Erinnerungen aus dem jahr 18&8 (1850), Liebesbriefe (s. å.), Diinen- und berg-geschichlen (1851), England und Scholtland, reise-tagbuch (1852), Wandlungen (1853), Das mädchen von Hela (1860; 2:a uppl. 1879), Meine lebens-geschichte (6 bd, 1861-63), Oslerbriefe fur die frauen (1863), Von geschlecht zu geschlecht (8 bd, 1863-65), Fur und wider die frauen (1870; 2:a uppl. 1875), Die erlöserin (1873), Renedict (1874; 2:a uppl. 1883), Neue novellen (1877), Zu weih-nacliten (1880), Stella (1883) och Die familie Damer (1887). L:s Gesammelte werke i urval utgåfvos 1871 -75, i 12 bd. Jfr det af L. Geiger ur hennes kvar-låtenskap utgifna Gedachtes und gefiihlles (1900). Levallois '[lovallwa'], Jules, fransk skriftställare, f. 1829 i Kouon, d. 1903, var 1855-59 sckre-toraro åt Sainte-Beuve och biträdde denne vid om-aibetningen af "Histoire de Port-Koyal" samt skötte 1859-72 litteraturkritiken i "Opinion nationale". Bland L:s skrifter märkas Crilique militante (1862), l}f'isme et christinnisme (1866), L'annce d'un ermite (1870), Sainte-Beuve (1872), CornciUe inconnu (1876) och Vn préciirseur. Senaucnnrt (1897). Levallois-Perret [lovall wa'-pärra], förstad n. v. om Paris, mellan ringmuren och högra Seine-stranden. 61,419 inv. (1908). Många uppfostringsanstalter och industriella etablissemang. (J- F. N.) Levana (af lat. leväre, lyfta), romersk gudinna,