289 Levander-Levantiska kompaniet 290 semon (se d. o.) för den handling, hvarigenom en romersk fader i gamla tider erkände ett barn som sitt, i det han upplyfte det från marken, där det nedlagts framför honom. Levander, Ka ar lo M a in i o, finsk zoolog, f. l nov. 1867 i Lovisa, blef student 1886 och filos, doktor och docent i zoologi 1894, företog 1894-95 med understöd af universitetet en forskningsfärd till Röda hafvet, antogs till zoolog vid hydrografiskbiologiska laboratoriet i Helsingfors 1902 och utnämndes till professor i zoologi 1910. L. har egnat -sig företrädesvis åt utforskandet af Finlands vatten-fauna, särskildt den lägre och lägsta, hvilken han bcskrifvit i åtskilliga afhandlingar och uppsatser, de flesta ingående i de af Societas pro fauna et flora fennica utgifna skrifterna; han har där gifvit värdefulla bidrag till kännedomen om vattendjupens geografiska utbredning. Han har deltagit i de internationella hafsundersökningarna; speciellt har han studerat förekomsten af plankton i Finland. Finska vet.-socrs djurfenologiska material bearbetas af L. T. C. Levang, sjöv. 1. En till rengöring af däck, segel m. m. afscdd borste med skaft. - 2. Namn på fasta rundjärn, hvilka ombord på båtar eller fartyg tjäna till fäste för block eller hakar, rörliga längs Ic-vangen. Sådana levangar begagnas t. ex. på segelbåtar för att därvid hugga storseglets skotblock (se a å fig.). L. H.* Le'vanger (fno. Lifangr). 1. Köpstad i nordre Trondhjems arnt, Norge, innerst vid Trondhjemsfjor-den på 62° 44' 48" n. br., 84 km. från Trondhjem land-, 66 km. sjövägen. 1,643 inv. (1910). L. omnämnes 1274, då Magnus Lagaböter besökte stället. 1473 omtalas det som marknadsplats och fick som sådan stor betydelse genom den omsättning, som där försiggick mellan Jämtland och bygderna kring inre Trondhjemsfjorden. Denna mellanrikshandel, som särskildt ökades efter 1835, då hufvudvägen till Sverige (Karl Johansveien) var färdig, föranledde, att L. 1836 blef köpstad. Handeln med Sverige af tog småningom under 1800-talets sista mansålder och spelar nu blott en ringa roll utom i fråga om hästmarknaden. 1846 nedbrunno 110 af stadens 133 hus; 1877 drabbade samma öde alla stadens hus på 23 när, och 1897 lades 4/5 af denna i aska, så att blott 29 hus återstodo. L. har åtskillig industri; de viktigaste exportartiklarna äro trämassa och svafvel-kis. Till L. är förlagdt Nordenfjeldske dragonregementet, som har exercisplatsen Rindenleret alldeles i närheten. Genom Hell-Sunnan-banan och lokal Tryckt den "/io 11 ångbåtstrafik står L. i liflig förbindelse med Trondhjem och angränsande distrikt. - 2. Härad, s. och ö. om staden L., är 140,24 kvkm. med 2,324 inv. (1910); det tillhör Indherreds bäst uppodlade och bördigaste trakter med betydlig boskapsskötsel och ansenligt skogsbruk. l o. 2. K. V. H. Lewanika, barotsehöfding. Se M a r u t s e-Mambunda. Leva^na-gruppen, ett bergmassiv i Grajiska alperna, på gränsen mellan Italien och Frankrike. Högsta toppen ärMontLevanna, 3,640 m. 3- F. N. Leva'nte, italienska namnet för östvinden. Jfr Kanarieöarna, sp. 755. Leva'nten (it. il Levante, Österlandet, eg. soluppgången, af levārsi, uppgå), i allmänhet de Europa närmast belägna delarna af västra Asien jämte Turkiet, Grekland och Egypten; i mera inskränkt mening de asiatiska kusttrakterna vid Medelhafvet. -- Levantisk handel, handel med produkter från dessa trakter. Den förmedlas nu till största delen af England, Marseille och Trieste, medan den förr hade sitt hufvudsäte i Venezia och Genua. Redan under 1700-talet sökte Sverige själfständiga handels- och sjöfartsförbindelser med L. (se Levantiska kompaniet), och 1911 startade två svenska rederier i Göteborg, A. Broström & son och bol. Banco, hvart för sig, det förra med 4, det senare med 3 ångare, trafik emellan Sverige och L., s. k. Levantlinjer. -- Levantīner kallas i L. (i inskränkt mening) födda ättlingar af européer, i synnerhet om de ha österländska mödrar. De spela en viktig roll i de levantiska handelsstäderna som köpmän och mäklare, men anses vara opålitliga och af tvetydig moral. -- Leva'ntisk, som hör till eller härrör från Levanten. J. F. N. Levante Veneto. Se Joniska öarna, sp. 92. Levantin. 1. Se Levanten. -- 2. (Fr. levantine), ett slags i kypertbindning väfdt sidentyg, som urspr. tillverkades i Levanten. Levantinthaler. Se Maria-Teresia-thaler. Levantisk. Se Levanten. Levantiska kompaniet kallades ett 20 febr. 1738 privilegieradt svenskt kompani, som fick uteslutande rätt att under tio års tid idka handel på Levanten "till alla från kusten af Morea belägna hamnar och orter". Det fick nederlagsfrihet på alla utländska varor, som skulle exporteras till Levanten, samt tullfrihet på alla från riket dit utförda effekter. För levantiska varor och rudimaterier, som infördes till Sverige, medgafs likaledes tullfrihet, utom för dem, "som på något sätt rörde inrikes fabrikers uppkomst och förkofran". Dessa importerade varor skulle direktionen få bortauktionera. På direktionens ansökan och ständernas förord blef denna oktroj förnyad på ytterligare tio år 15 jan. 1748. Den handelsverksamhet, som detta kompani utöfvade, blef icke synnerligen stor eller vinstbringande. Sekreta utskottet vid 1752 års riksdag fann sig därför föranlåtet att hos regeringen hemställa, att nödiga åtgärder skulle vidtagas till den levantiska handelns höjande; och i anledning däraf fick kompaniet förklara, hvarför ej dess handelsrörelse visat sig mer fruktbringande. Det svarade, att orsaken vore den, att andra nationer kunde till lägre pris och dock med större vinst sälja sina produkter i Levanten, hvarjämte deras handel där vore äldre och fastare