politique", utmärkte L. sig för en vid tolerans gentemot skilda riktningar och rörelser. E. H. T. Levassor [lovassar], Pierre, fransk komiker, f. 1808 i Fontainebleau, d. 1870 i Paris, fick på förord af m:lle Déjazet 1832 anställning som skådespelare vid Palais-royal-teatern och stannade där nästan oafbrutet till 1856. Under en af sina utländska konstresor gästade han Sverige (1869). L:s styrka låg i den skrattretande sceniska karikatyren. Hans grimeringsförmåga var i högsta grad uppdrifven. Bäst framställde han engelsmän, bönder och soldater. Han föredrog jämväl på ett fint och genommusikaliskt sätt komiska chansonettcr. Levede, socken i Gottlands län, Gottlands södra härad. 3,185 har. 541 inv. (1910). L. bildar med Gerum ett konsist. pastorat i Visby stift, Södra kontraktet. Levee [livi 1. le'vi], eng. (fr. levée, af lever, höja, uppresa), lång jordvall (mot öfversvämning), fördämning utefter en flodstrand. Levée en masse [love ä ma'ss], fr. (af lever, uppresa), krigsv., allmänt uppbåd, massuppbåd (se d. o. och Krigsmanskap). Léveillé [leveje], A. A. H. Se Lévl. Levellers [lc'vlos], eg. "utjämnare", "jämlikhetsifrare", namn på en politisk-religiös riktning under 1600-talets puritanska revolution i England, som framträdde i samband med tvisterna mellan långa parlamentet och independenterna inom armén 1647. En af deras ledare var John Lilburne (se d. o.), och de framställde på hösten s. å. sina politiska önskemål i de för engelska författningsidéernas historia värdefulla aktstyckena "The case of the army" och "The agreement of the people". Republikanism, parlamentsvälde, politisk och social jämlikhet samt fullständig religionsfrihet ingingo i deras politiska kraf, och i religiöst hänseende voro de en sammanslutning inom independenterna (se d. o.). Under tiden närmast efter Karl I:s afrättning 1649 sökte de under allt starkare misstro mot Cromwell upprorsvägen bemäktiga sig nödigt inflytande för sitt programs genomförande, men deras resningsförsök undertrycktes af Cromwell och Fairfax, och vid restaurationen var hela rörelsen, hvilken på sina håll äfven tagit formen af jordkommunism, så godt som utdöd. Jfr Gardiner, "History of the great civil war", IV (1894) och "History of the commonwealth and protectorate", I (s. å.), samt Gooch, "The history of the english democratic ideas in the seventeenth century" (1898). V. S-g. Lewellin [löVlin]. Se Llewellyn. Leven. 1. Loch L. [lårch li'vn], sjö i skotska grefsk. Kinross, 106 m. ö. h., 5,9 km. lång och till 4,3 km. bred, högst 25,3 m. djup. 13,s kvkm. Sjön är bl. a. bekant för sin lax (Salmo levenensis), af några betraktad som en varietet af Salmo trutta. På en ö i sjön ligga ruiner af det slott (uppf. på 1200-talet), hvari Maria Stuart 4 juli 1567 tvangs att afsäga sig regeringen och hvarifrån hon flydde 2 maj 1568. L:s aflopp är floden L. till Firth of Forth. - 2. Loch L., en östlig arm af Loch Linnhe, på gränsen mellan de skotska grefsk. Argyll och Inverness. S. om densamma ligga den romantiska Glencoedalen (se Glencoe 1) och de stora skifferbrotten Ballachulish. Med parlamentets medgifvande (1901) har det brittiska aluminiumbolaget medelst dammbyggnader höjt vattenytan i flera sjöar och åstadkommit fall för alstring af elektrisk kraft i stor skala (30,000 hkr) för Kinloch-Leven-verken. - 3. Stad i skotska grefsk. Fife, vid floden Lovens utlopp i Firth of Forth. 5,577 inv. (1901). Linneindustri. Hafsbad. J. F. N. Leven [le'vn], earl af, skotsk adelstitel inom släkten Leslie (se d. o.). Levenaux [le'vnåks], grefskap. Se Dumbarton 1. Levene, socken i Skaraborgs län, Viste härad. 3,348 har. 1,289 inv. (1910). L. bildar med Sparlösa, Long och Slädene ett regalt pastorat i Skara stift, Barne kontrakt. Levenehästen är ett i Västergötland förekommande hästslag, som härstammar från en sonson till Sveriges första Clydesdalehingst, "Prince Leopold". H. F. Lewenhaupt, greflig gren af svenska ätten Leijonhufvud (se d. o.), innehar sin grefliga värdighet sedan 1569, då sådan förlänades åt riksrådet friherre Sten Eriksson Leijonhufvuds änka, fru Ebba. Hennes äldre son, grefve Axel Leijonhufvud, afvek 1600 till Tyskland. Genom hans son Johan Kasimir (f. 1583, d. 1634), hvilken jämte sin yngre broder, Sten, åtföljt fadern till utlandet, men 1613 - liksom Sten redan 1608 - erhållit tillåtelse att återkomma till Sverige, introducerades denna ättgren 1625 å riddarhuset som n:o 2 bland grefliga ätter. Den fortplantades sedan genom Johan Kasimirs tre äldsta söner, Gustaf Adolf (se L. 1), Karl Maurits (f. 1620, d. 1666, riksråd 1653 och fältmarskalk 1665) samt Ludvig Weirich (d. 1668, general af kavalleriet 1664, utsedd till riksråd 1666, utan att mottaga ämbetet). Redan Sten Erikssons barn började skrifva sig Lewenkopf (tysk öfv. af Leijonhufvud), snart utbytt mot Löwenhaupt och Lewenhaupt, tills sistnämnda namnform i midten af 1700-talet blef den enda använda. Namnet Leijonhufvud begagnades af ett par af de första generationernas kvinnliga medlemmar, men manliga medlemmar af den grefliga grenen ha endast undantagsvis skrifvit sig så, ehuru den svenska namnformen länge användts af andra. Anledningen till namnets förtyskning torde få sökas i flera släktmedlcmmars besittning af tyska jordagods och däraf följande långvariga vistelse i Tyskland samt äktenskapsförbindelser med tyska adelsdamer. (Redan grefve Axel Leijonhufvud hade nämligen 1579 äktat en tysk riksgrefvinna, Sidonia von Falkenstein, efter hvars död han ånyo valde en tysk maka. Hans broder, Maurits, gifte sig 1592 med en tyska. Detsamma gjorde ock sedermera grefve Axels son Sten och två af Johan Kasimirs söner.) Ätten erhöll 1569 grefskapet Raseborg, betydligt tillökadt 1571 och 1649, och 1653 friherreskapet Vinberg. (A. L-t.) 1. Gustaf Adolf L. (se släktöfversikten), grefve till Raseborg och Falkenstein, friherre till Vinberg, riksråd, fältmarskalk, f. 24 febr. 1619 å fädernegodset Vinäs i Kalmar län, d. 29 nov. 1656 i sitt högkvarter Rautis, Finland, deltog som frivillig vid grefvens af Solms regemente i belägringen af Breda 1637 och bevistade 1640 äfven belägringen af Arras. Anställd i svensk tjänst, fick han 1642, som kapten vid Torstensons regemente, tillfälle att utmärka sig i slaget vid Leipzig, där