år 70 e. Kr. Af Apg. 4: 36, enligt hvilket ställe leviten Barnabas härstammade från Cypern, synes emellertid framgå, att en del leviter, förmodligen sådana, som ej funno sysselsättning vid templet, slog sig ned bland de utom Palestina boende judarna. - Litt.: W. W. Baudissin, "Die geschichte des alttestamentlichen priesterthums" (1889). E. S-e. Levi [lirväi], Leone, engelsk nationalekonom, f. 1821 i Ancona, Italien, d. 1888 i London, var son af judiska föräldrar, kom 1844 till Liverpool som köpman, öfvergick till kristendomen (nitisk presbyterian) och blef 1847 brittisk undersåte. I slutet af 1840-talet uppträdde L. som författare, lifligt förordande inrättandet af representativa handelskamrar samt permanenta handelsdomstolar med en jurist som ordf. och merkantila fackmän som bisittare. Strax därefter kom också Liverpools handelskammare till stånd, och sedermera bildades dylika institutioner i ett antal brittiska handels- och industristäder. 1852 blef L. professor i handelsvetenskap och handelslagstiftning vid King's college i London samt 1859 barrister (öfverrättssakförare) vid Lincoln's inn. För den brittiska och den internationella handelslagstiftningens utveckling till större likformighet utöfvade han en betydelsefull verksamhet, särskildt genom arbetet Commercial law, its principle and administration (1852). Hans mest betydande arbete var History of british commerce, and of the economic progress of the british nation, 1763-1870 (1872; 2:a uppl., fullföljd till 1878, 1880). L., som med mycken energi utvecklade sin frihandelsståndpunkt, utgaf ett stort antal andra handelsvetenskapliga, nationalekonomiska och statistiska skrifter. (E. H. T.) Levi [le'fi], Siegmund. Se Lebert, S. Levi [le'fi], Hermann, tysk musiker, f. 1839 i Giessen, d. 1900 i Munchen, elev af V. Lachner i Mannheim samt af Hauptmann och Rietz vid Leipzigs konservatorium, var hofkapellmästare i Karlsruhe 1864-72 och i Munchen 1872-96, de sista åren med goneralmusikdirektors titel. L. var en ovanligt finbildad och framstående operadirigent, högt skattad äfven af Richard Wagner, och ledde det första uppförandet af "Parsifal" i Baireuth (1882). Han komponerade sånger och en pianokonsert m. m. samt reviderade texter till Mozartoperor. E. F-t. Levi', Sylvain, fransk indolog, f. 1863 i Paris, filos. doktor 1890 (lärjunge bl. a. till Bergaigne), innehade olika lärarplatser i sanskrit och indisk religionshistoria, tills han 1894 blef professor i sanskrit vid College de France. Han är f. n. Frankrikes förnämste sanskritist. Utom ett stort antal afhandlingar af litteratur- och religionshistoriskt innehåll har L. utgifvit Le théatre Indien (1890), Quid de Groaecis veterum Indorum monumenta tradiderint (s. å.), La doctrine du sacrifice dans les Brahmanas (1898), Le Nepal. Étüde hislorique d'un royaume hindou (l-3, 1905-08, i "Annalcs du Musée Guimet: Bibi. d'études", d. 17-19), och en med fransk öfv. åtföljd edition af "Mahayana-sutralamkara. Exposé de la doctrine du grand véhicule selon le système Yogacara" (I, text, 1907). _ K. F. J. Leviatan (hebr. livjatan, som slingrar sig). 1. Enligt Job (40: 20-41: 2) nilkrokodilen. I Esaias och flera psalmer (74: 14; 68: 31) är krokodilen en symbol af egyptiske konungen, Egypten eller dess makt. - 2. Ett stort, ormliknande odjur, som sträfvar efter att förinta solen och månen. Enligt IV Esra 6: 49, 52 skall leviatan en gång uppätas af de trogne vid det stora gästabudet i paradiset. Jfr Behemot. l o. 2. G. K-n. Levi ben Gerson. Se Gersonides. Levico, stad i södra Tyrolen i Val Sugana. 4,479 inv. (1900). Två arsenikhaltiga järnkällor af 14° och 9°, hvilkas vatten (se Levicovatten</sp) användes både till bad och drickning och äfven utsändes i marknaden. En badanstalt finnes också i den närbelägna byn Vetriolo. På båda ställena tills. omkr. 4,000 kurgäster årligen. J. F. N. Levicovatten, ett arsenikhaltigt järnvatten från kurorten Levico (se d. o.). Den där befintliga Badequelle innehåller 3,87 gr. järnsulfat, 8,6 mg. arseniksyrlighet och 47,4 mg. kopparsulfat m. fl. salter i 1 liter af vattnet. Levicovattnet likasom det starkare Roncegnovattnet användes ej sällan som medel vid "blodbrist" och däraf följande allmän klenhet, vid sjukdomar, som medföra anemiska tillstånd, t. ex. kronisk frossa, vid kroniska hudåkommor och kvinnosjukdomar, danssjuka m. m. Man ger i allmänhet 1 matsked i ett halft glas vanligt vatten vid måltid, småningom stigande till 4--8 matskedar på dagen åt vuxen person. Numera användes hos oss ofta i stället järnvatten från Ronneby eller från Rindö, försatta med 5 cg. arseniksyrlighet på hvarje liter vatten. Dessa artificiella arsenikvatten erbjuda den fördelen, att deras arsenikhalt är konstant och känd, medan arsenikmängderna i de naturliga vattnen kunna växla rätt betydligt. C. G. S. Levide. Se Levede. Levien [-vin], Ilse, tysk författarinna, f. 1852 i Hamburg af fransk hugenottsläkt, d. 1908, var en tid lärarinna, företog sedan vidsträckta resor, bodde tidtals i Stuttgart, där Fr. Th. Vischer, och i Munchen, där Paul Heyse öfvade inflytande på henne. Hon författade en mängd noveller (Hamburger novellen 1889, Zwischen Elbe und Alster 1890, Querköpfe 1895, Wehrlose 1900, Schreie 1901 m. fl.), utmärkta af psykologisk finkänsla, intim miljöskildring och betydande stil. Hennes pseudonym var vanligen Ilse Frapan (-Akunian). Levin. 1. Karl Herman L., präst, vitterhetsidkare, f. 1816 på Muskö i Södertörn, d. 1883 i Österhaninge, prästvigdes 1840, blef filos. magister i Uppsala 1842, tjänstgjorde vid hufvudstadens kyrkor och utnämndes 1856 till e. o. hofpredikant, 1857 till komminister i Maria Magdalena församling i Stockholm samt 1871 till kyrkoherde i Österhaninge med Ornö, Utö och Nämdö kapell (Strängnäs stift). -- L. utgaf bl. a. Poetiskt hafsskum från Solaskären (1841), Psaltare och lyra (1843), Runor från lifvets runestaf (1848) samt åtskilliga minnestal. Han fick 1849 Sv. akademiens andra pris för afhandlingen Om sambandet mellan den estetiska känslan och den religiösa, skref i tidningar och kalendrar samt var medarbetare i "Konversations- och universallexikon" (1857--66). 2. Per Axel L., den föregåendes broder, läkare, f. 2 nov. 1821 på Muskö i Södertörn, d. 3 jan. 1891 i Stockholm, blef 1839 student i Uppsala och 1847 med. doktor. Han var bruks- och distriktsläkare vid Bo i Närke till 1854, då han, som var lärjunge till Lagberg (se denne), öfvertog ledningen af Bie