1818 på hemresan från sina gods på Jamaica, var omhuldad i de högre sällskapskretsarna och vän med Byron och W. Scott. Då L. vid 19 års ålder var engelsk attaché i Haag, skref han "skräckromanen" Ambrosio, or the monk (1795, flera uppl.; "Munken", 1800-04, ny uppl. 1874). Hjälten däri är en spansk munk, som frestas af en demon i skön kvinnoskepnad, föröfvar allehanda brott och slutligen säljer sin själ åt hin onde. Hårresande och vällustiga skildringar aflösa hvarandra i den med betydande fantasi och gestaltningskraft skrifna boken, som fick stort inflytande på romanalstringen i Europa vid 1800-talets början (Walter Scott, E. T. A. Hoffmann m. fl.). Några inflätade spökballadcr i Bürgers stil gåfvo nya uppslag åt engelska lyriken och vunno kolossal popularitet (t. ex. den om Alonzo och Imogine, sv. öfv. af A. af Kullberg). Bokens framgång var lysande, och föga mindre slog L. an med The bravo of Venice (1804), eg. bearbetning af en tysk roman, samt musikdramat The castle spectre (1796). L. redigerade samlingarna "Tales of terror" (1799) och "Tales of wonder" (1801) och författade den på egna erfarenheter byggda berättelsen Journal of a West India proprietor (1834). Hans "Life and correspondence" utkommo i 2 bd 1839. Lewis [k/is], sir George Cornewall, engelsk statsman och skriftställare, f. 1806 i London, baronet vid faderns död 1855, d. 13 apr. 1863, blef 1831 advokat, men egnade sig snart till följd af sjuklighet mest åt litterära sysselsättningar, i synnerhet studiet af forntidens historia. Från denna tid är hans mot Raynouards språkhistoriska hypoteser riktade arbete Essay on the origin and formation of the romance languages (1835; 2:a uppl. 1862). 1834-36 var L. medlem af en kommission för undersökning af de kyrkliga förhållandena på Irland samt föreslog den anglikanska statskyrkans upphäfvande på ön som det bästa medlet att försona irländarna med den engelska styrelsen. L. var 1839-47 fattigvårdskommissarie, tillhörde 1847-52 underhuset och beklädde under samma tid efter hvartannat tre understatssekreterarposter i lord John Russells liberala ministär. Han redigerade därefter 1853-55 "Edinburgh review" och skref sitt förnämsta historiska verk, Enquiry into the credibility of early roman history (1855), en kritik af Niebuhrs rekonstruktion af Roms äldsta historia. Vid parlamentsvalen 1855 inkom L. åter i underhuset, blef kort därefter Gladstones efterträdare som finansminister och förvaltade till febr. 1858 med framgång de engelska finanserna trots de svårigheter, som framkallades af Krimkriget, upproret uti Indien, förvecklingarna med Kina och 1857 års ekonomiska kris. I juni 1859 blef han inrikesminister i Palmerstons ministär och öfvertog 1861 efter Sidney Herbert motvilligt krigsministersportföljen, hvilken han behöll till sin död. Äfven under sina sista år var L., oaktadt statsgöromålen, litterärt verksam. Därom vittna hans Historical survey of the astronomy of the ancients (1862) och Dialogue on the best form of government (1863; under pseudonymen Crito). Af stort värde är L:s kolonialpolitiska studie Essay on the government of dependencies (1841; ny uppl. af C. P. Lucas 1891). Efter hans död omtrycktes ur "Edinburgh review" hans Essays on the administration of Great Britain from 1783 to 1830 (1864). Äfven utgåfvos hans Letters to various friends (1870). - L. var en skarpsinnig tänkare och som statsman praktisk, flitig och måttfull. Om hans finanspolitik se sir St. Northcote, "Twenty years of financial policy" (1862). (V. S-g.) Lewis Baboon [lö'is bobö'n], eng. Se John Bull. Lewisburg [lo'isbägl, stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid en arm af Susquehanna. 3,457 inv. (1900). Bucknell university (öppnadt 1846) med 775 stud. (1909). J. F. N. Lewis Carroll [lö'is kä'rel], pseudonym. Se Dodgson, Ch. L. Lewisham [lö'ijom], förvaltningsområde (metropolitan borough) i sydöstra London, s. om Deptford och Greenwich, med 127,495 inv. (1901). J. F. N. Lewis-Harris [lö'is hä;ris], ö. Se Lewis. Levisticum Koch (hvaraf sv. libsticka är en förvrängning), bot., farm.) är en högväxt ört, med mångårig rot, af fam. Umbelliferae, inhemsk i Syd-Europa. De gula blommorna sitta i mångstråliga, dubbla flockar, försedda med allmänt och enskildt svepe. Den dubbla skalfrukten är oval eller aflång, glatt, med låg, kullrig rygg och 10 höga, vingade åsar. Bladen äro parbladigt delade, med tredelade hufvudflikar. Libstickan, L. officinale (Ligusticum levisticum L.), lämnar den förr officinella och ännu i djurmedicinen begagnade roten Radix levistici, utmärkt, likasom hela örten, genom sin starka, obehagliga, vidrigt sötaktiga smak och äckliga lukt, beroende på närvaron af flyktig olja och gummiharts. I Syd-Europa användas blad och blommor som krydda till inläggningar i st. f. dill. Libstickan anses af menige man kunna fördrifva råttor och giftiga ormar, hvarför densamma förr varit oftare planterad kring bostäderna. O. T. S. (G. L-m.) Lewiston [lö^istgn], stad i nordamerikanska staten Maine, vid floden Androscoggin, som där bildar fall, hvilka äro af stor vikt för industrien. 26,247 inv. (1910). Stora ylle- och bomullsväfverier, skofabriker m. m. I staden ligger Bates college, grundadt 1863 af free-will-baptists. (J. F. N.) Levita, Elias, medeltidens mest berömde judiske grammatiker och språkforskare, f. 1469 i Neustadt (Bajern), d. 1549 i Venezia, kom 1508 till Rom, där han vistades i 13 år i kardinal Egidios hem samt undervisade denne i hebreiska, medan kardinalen lärde honom grekiska. I Rom författade L. de flesta af sina skrifter. De viktigaste äro