Habbachur (Den utvalda; 1515), en hebreisk grammatik, Massoret hammassoret (Traditionens tradition; 1538, äfven utg. af Ginsburg, 1867), en kritik öfver den heliga texten och dess afskrifvare, Meturgeman (Uttolkare; 1541), ett arameiskt,targumiskt, talmudiskt lexikon, och Tischbi (Tisbiten; 1541), en ordbok öfver 712 hos rabbinerna förekommande nyhebreiska ord. Flera af hans verk äro öfversatta på latin af Seb. Munster. L. berömmes äfven som skald (både på hebreiska och tyska) och som bibeltolkare. Litt.: Winter och Wünsche, "Die jüdische litteratur" (bd 2, 1894). L. L.* Leviter. Se Levi Leviticus (näml. liber, lat., d. v. s. levitboken eller gudstjänstboken), Moses 3:e bok, innehåller hufvudsakligen ceremoniallag, nämligen föreskrifter ang. offren, prästernas invigning, rena och orena djur, reningarna, högtiderna och de heliga löftena, således företrädesvis ämnen, som syfta på offer och försoning. Största delen af boken tillhör den afdelning af Pentateuken, som af bibelforskarna kallas Prästkodex. Jfr Pentateuken. E. J. Ö.* Levitov, Aleksandr Ivanovitj, rysk författare, f. 1835, d. 1877. Efter fruktlösa studier vid teol. seminariet i Tambov och praktiserande verksamhet som fältskär i en småstad förföll han alltmer i dryckenskap och dog efter ett kringstrykande lif af lungsot på universitetskliniken i Moskva. Men hans konstnärliga talang var betydande. Hans första berättelser utkommo 1865 under titeln Stepnye otjerki (Skisser från stäppen), fulla af fin naturstämning och vemod. Bland hans andra, mindre lyckade samlingar märkas Moskovskija nory i trustjoby (Hålor och kyffen i Moskva, 1868), Ulitjnyja kartiny (Gatubilder, s. å.) och Gore sel, dorog i gorodov (Byarnas, landsvägarnas och städernas elände, 1874). Hans samlade skrifter utkommo 1884 i 2 dlr med utförlig lefnadsteckning af Nefemov. Jfr kapitlet om "Narodnikerna" i bd III af A. Jensens "Rysk kulturhistoria". A-d J. Levitskij, Dmitrij Grigorjevitj, rysk målare, f. 1735, d. 1822, fick sin första undervisning i ritning af sin far, en lillrysk präst, studerade sedan vid den nyanlagda konstakademien i Petersburg under ledning af Valeriani och Lagrenée och blef medlem däraf 1769. Han anses som en af de bäste porträttmålarna under Katarina II:s tid; särskildt hans porträtt af den lagstiftande kejsarinnan i kroppsstorlek samt ett barnporträtt af Alexander I äro mycket bemärkta. A-d J. Levitstäder. Se Levi. Levkada [lefWda]. Se Leukas. Levkas [lef-]. Se Leukas. Levkoja, bot. Se Leucojum och Matthiola. Levkosia [lef-] l., som den nu vanligen kallas, Nikosia, hufvudstad på ön Cypern, i det inre af ön, vid floden Pedia. 16,079 inv. (1908). Staden har på afstånd ett imponerande utseende, väsentligen till följd af de höga murarna från venezianernas tid, men det inre af staden är blott en labyrint af trånga gator. Engelsmännen ha vidtagit några nyttiga åtgärder, bl. a. anlagt en landsväg till hamnstaden Larnaka, men stadens ofördelaktiga läge skall sannolikt hindra den från att någonsin bli någon betydande stad. L. är säte för den engelske high commissioner och en grekisk ärkebiskop, har många moskéer och kristna kyrkor samt basarer. Tillverkning af siden, läder och bomullsvaror. Omkr. 1,5 km. s. v. om staden ligger en mycket stor bronsåldersgrafplats, kallad Hagia Paraskevi, som flera gånger blifvit undersökt. (J.- F.- N.) Lévl., vid växtnamn förkortning för franske botanisten Augustin Abel Hector Léveillé, f. 1863, stiftare af Académic internationale de géographie botanique och (jämte Gillot) af Association francaise de botanique. Levnjokka, lapp. Se Lakselv Levocza, stad. Se Leutschau. Levogyr (af lat. laevus, vänster, och gyrare, vrida), "vänstervridande". Se Isomeri, sp. 993, och Polarisation. Levret [lovrä], André, fransk ackuschör, f. 1703 i Paris, d. där 1780 som medlem af kirurgiska akademien, inlade betydande förtjänster såväl om förlossningstången, dess användning och indikationer som om kejsarsnittet och om andra inom barnförlossningskonsten använda operationer. Hans viktigaste arbeten äro Sur les causes et les accidents de plusieurs accouchements laborieux (4:e uppl., 1747-70), L'art des accouchements (1753; flera uppl.) och Traité des accouchements laborieux (1770). B. T-dt. Levroux [lovrö], stad i franska dep. Indre (Berry). 3,159 inv. (1901; som kommun 4,093 inv.). Beredning af fårskinn samt tillverkning af pergament och pergamentpapper. J. F. N. Levsina (Lefsina). Se Eleusis. Levski, Vasil Isanov, bulgarisk upprorsman, f. 1837, d. 1872, uppfostrades till munk (däraf hans binamn Djakon), men sällade sig 1866 till den revolutionära rörelsen, organiserade den bulgariska legionen i Belgrad 1867 och deltog i kongressen i Bukarest 1869. I förklädnad genomreste han hela Bulgarien för att sprida agitationsskrifter och förbereda den nationella resningen. Genom oförsiktighet af hans vän Dimitri, som öfverfallit en turkisk postvagn, blef L. röjd, fångad och dömd till döden, men krossade själf sitt hufvud i Sofias fängelse, så att han nästan liflös fördes till galgen. 1895 aftäcktes en minnesvård öfver "Apostol Levski" på det ställe, där galgen stått. - Biogr. af Z. Stojanov (1884) och St. Zaimov (1895). A-d J. Levuka [-vo'ka], förr hufvudstad och viktigaste handelsplats på Fidji-öarna (se d. o., fig. 1), på östra kusten af ön Ovalau, med god hamn. Det har under senare tider öfverflyglats af den nya hufvurl-staden Suva på Viti Levu. J. F- Ji. Levulinsyra, kem., en s. k. y-ketonsyra, bildas vid inverkan af utspädda, kokande syror på många kolhydrat, såsom rörsocker, stärkelse, cellulosa, gummi o. s. v. Levulinsyrebildningen är inom sockergruppen karakteristisk för hexoser. Denna syra uppstår äfven vid spjälkningen af en ozonid af kautschuk. Den kemiska formeln är CH3,. CO . CH2,. CH2. C02H. Syrans smältpunkt ligger vid 330. H. E. Levulos, detsamma som fruktos (se d. o.) 1. fruktsocker, kem. Se äfven Sockerarter. Levy, Jakob, judisk filolog, f. 1819 i Posen, d. 1892 som professor i Breslau, utgaf de värdefulla ordböckerna Chaldäisches wörterbuch über die largumim (2 bd, 1867-68) och Neuhebräisches und chaldäisches wörterbuch über die talmudim und midraschim (4 bd, 1876 ff.).