Lévy [levi], Michel, fransk bokförläggare, f. 1821 i Lothringen, d. 1875 i Paris, grundade 1836 i förening med sina två bröder en bokhandel i Paris. Firman förlade först serier af teaterpjäser, utsträckte snart sin verksamhet till historiska arbeten och romaner samt utgaf flera publikationer, af hvilka "Collection Michel Lévy" torde vara den i vidaste kretsar kända. Sedan början af 1850-talet har Frankrikes gedignaste skönlitteratur utsändts från denna högst verksamma förlagsbyrå, hvilken sedan L:s död innehades af hans broder Calmann L. (f. 1819, d. 1891) och efter hans död gick i arf till hans söner, som nu leda affären. Lévy, Morits, dansk finansman, f. 16 nov. 1824, omkom 12 juli 1892 vid en öfversvämning på en badort i Savojen. Han blef 1852 fullmäktig i finansministeriet och 1854 myntkontrollör i Altona, där han verkade för riksmyntets genomförande i Holstein. Under handelskrisen 1857 kom han att spela en viktig roll, blef därpå en af nationalbankens styrelseledamöter och 1861 kungavald direktör för denna samt var till sin död dennas egentlige ledare. 1872 var L. medlem af den skandinaviska myntkonferensen, 1873-76 direktör för Myntet och hade som sådan förtjänsten af, att öfvergången till guldmyntfot genomfördes så hastigt samt med så ringa förlust och besvär. Liknande skicklighet visade han 1886 vid statsskuldens konvertering. 1878 var han ordf. i en kommitté för sparbanksväsendets ordnande, var i många år led. af kontrollkommittén för de själländska järnvägarna och medlem af styrelsen för Burmeister & Wains fabriker. Dessutom var L. sedan 1877 ordf. i Nationalökonomisk forening i Köpenhamn. Han fick 1864 etatsråds och 1887 konferensråds titel. E. Ebg. Lévy [levi], Émile, fransk målare, f. 1826 i Paris, d. 1890, vann Rompriset 1854, målade dels porträtt (en ung man i Louvre), dels antika scener som Meta sudans och Orfeus' död (båda i Luxembourg) samt dekorativa arbeten. Han är representerad i Glyptoteket i Köpenhamn af en aktstudie i pastell. (G-g N.) Lewy, Hermann. Se Lebert, H. Lévy [levi], Henri Leopold, f. 1840 i Nancy, d. 1904, påverkades i främsta rummet af Delacroix och målade ämnen ur gamla historien och helgonlegenden, såsom Herodias med Johannes döparens hufvud, Sarpedon och Den döde Kristus (de båda sistnämnda i Luxembourgmuseet). (G-g N.) Lewy-Hoffmann, Joseph Rudolph, tysk valthornist, f. 1801, d. 1881, var 1837-52 kammarmusikus vid hofkapellet i Dresden. Han komponerade åtskilligt för sitt instrument och säges ha infört ventilhornet i Sverige, då han besökte detta land under sina konsertresor 1833-34 och därvid af Karl XIV Johan utnämndes till musikdirektör. A. L.* Lewysohn, Ludvig, rabbin, författare, f. 15 april 1819 i Schwersenz (preussiska prov. Posen), d. 26 mars 1901 i Stockholm, studerade vid Berlins universitet, blef 1847 filos. doktor i Halle, 1848 predikant vid den judiska församlingen i Frankfurt an der Oder och 1851 i Worms samt utnämndes 1859 till rabbin i Stockholm. 1880 tog han afsked från detta ämbete, men skötte det fortfarande på förordnande till efterträdarens ankomst, 1883. Bland L:s många arbeten må nämnas doktorsafh. De sacrificiis veteris testamenti (1847; öfv. till ty. Die opfer des allén testaments, 1867), Naphschoth zadikim (1855), innehållande 60 epitafier från den israelitiska kyrkogården i Worms jämte biografiska skisser, Die zoologie des Talmuds (1858), hvaraf ett utdrag rörande husdjuren finnes intaget i "Tidskrift för veterinärer och landthushållare" (1878), Sabbat- och festpredikningar, hållna i Stockholms synagoga (1864), den första israelitiska predikosamling på svenska, samt åtskilliga kasualpredikningar dels på svenska, dels på tyska. Bland smärre uppsatser må nämnas kritiska Lettres d'Allemagne öfver den i Tyskland utkomna judiska litteraturen (i "L'univers israélite", 1854-59), Eine proselytenfamilie aus dem vorigen jahrhundert (i Frankels "Monatschrift fur geschichte und wissenschaft des judenthums", 1856) och artiklar i Nordisk familjebok. Lex (plur. leges), lat. a) Hos de gamle romarna namnet på hvarje anordning, tillkommen genom ett folkbeslut, med undantag dock för valhandlingar och domar. I äldsta tider fattades ett sådant beslut i Comitia curiata, sedan i C. centuriata och längre fram äfven i C. tributa (plebiscita). Jämväl förslaget (rogatio) kallades lex. Det skulle offentligen anslås tre torgdagar (17 dagar) före comitia, och sedan kunde det behandlas på "contiones", hvarefter af görandet skedde vid comitia genom dess antagande (U. R. = uti rogas, "såsom du föreslår") eller förkastande (A. = antiquo, "jag låter det gamla förblifva"). Därpå inristades lagen på koppar eller sten och anslogs offentligt. R. Tdh. b) I allmänhet förordning, lag. 1. L. alamannorum ("alemannernas lag"). Se Germansk rätt. 2. L. angliorum et verinorum ("anglernas och verinernas lag"). Se Angler. 3. L. bajuvariorum ("bajrarnas lag"). Se Bajern, sp. 693, och Germansk rätt. 4. L. burgundionum ("burgundernas lag"). Se Burgundisk lag. 5. L. caesarea ("kejsarlagen"), med. Se Kejsarsnitt. 6. L. civitatis ("statens lag"). Se Internationell privaträtt, sp. 793. 7. L. commissoria, aftal, att pant, som lämnats till säkerhet för skuld, skall utan vidare öfvergå i borgenärens ego och alltså af honom fritt disponeras, i händelse skulden icke betalas i rätt tid. Dylika aftal innebära lätt missbruk af borgenärens ekonomiskt öfverlägsna ställning och äro därför flerstädes föremål för lagstiftningens ogillande. Redan i romerska rätten voro de förbjudna (jfr Hyperocha), och likaså är fallet i åtskilliga moderna rättssystem. Enligt dansk och norsk rätt samt (efter en lag 28 sept. 1907) jämväl enligt svensk rätt anses emellertid ifrågavarande aftal tillåtliga. 8. L. domicilii ("lagen i boningsorten"). Se Internationell privaträtt, sp. 793. 9. L. duodecim tabularum. Se Tolf taflornas lag. 10. L. fori ("lagen på rättegångsorten"). Se Hänvisning och Internationell privaträtt, sp. 792 o. 793. 11. L. frisionum ("frisernas lag"). Se Friser. 12. L. gundobada ("Gundobads lag"). Se Burgundisk lag.