13. L. Heinze, benämning i dagligt tal och i den skriftliga diskussionen på den tyska lagstiftning rörande strängare straff för sedlighetsförbrytelser och främjande i olika former af otukt, hvilken närmast föranleddes af de hemska upptäckter rörande det sedliga tillståndet inom vissa folklager, som gjordes 1892 under processen mot makarna Heinze i Berlin. Ett kejserligt dekret uppfordrade s. å. riksdagen till verksammare åtgärder mot den offentliga osedligheten, och det följdes af ett lagförslag, som vid nämnda tillfälle ej kom att behandlas, men 1899 återupptogs i något ändrad form dels af regeringen, dels af centerriksdagsmannen Roeren, och efter mycket lifliga strider inom riksdagen och pressen omsider, i rätt starkt modifierad form, upphöjdes till lag 25 juni 1900. Striden gällde mindre bestämmelserna mot sedlighetsförbrytelser, koppleri o. s. v. än de s. k. konst- och teaterparagraferna, hvilka inom litterära och konstnärskretsar ansågos onödigt klafbinda det fria konstnärliga skapandet. Urspr. stadgades i dessa paragrafer straffbarhet dels för skrifter och framställningar, som, utan att vara otuktiga, dock groft såra blygsamhetskänslan och i affärssyfte på ett förargelseväckande sätt offentligen exponeras, dels för offentliga föreställningar, hvilka genom groft kränkande af blygsamhets- och sedlighetskänslorna äro egnade att väcka allmän förargelse. Den lifliga agitationen mot dessa tänjbara paragrafer, som leddes af den i mars 1900 "till skydd för konstens och vetenskapens frihet" stiftade föreningen Goethe-bund, understöddes af obstruktion i riksdagen. Slutet blef, att den af de konservative och centerpartiet bestående riksdagsmajoriteten afstod från de båda angripna paragraferna mot att lagen i öfrigt antogs med ett kompromiss-stadgande om förbud mot att till personer under 16 år utbjuda eller försälja skrifter, afbildningar eller framställningar, som, utan att vara otuktiga, dock groft såra blygsamhetskänslan. 14. L. Hildebrand är det i svenskt politiskt språkbruk vedertagna namnet på ett af K. E. Hildebrand (se d. o. 5) i en vid 1908 års riksdag väckt motion föreslaget tillägg till 15 kap. 23 § Strafflagen så lydande: "Hvar som i uppenbar afsikt att obehörigen ingripa i annans fria utöfning af yrke eller näring, genom offentligt meddelande eller på annat dylikt sätt utsätter honom för skada eller förlust, straffas, där gärningen ej med svårare straff belagd är, med böter högst ettusen riksdaler". På grundval häraf föreslogs ett tillägg till Tryckfrihetsförordn. § 3 mom. 11. Förslaget, som afsåg att bekämpa vissa former af s. k. blockad och bojkott från arbetarnas sida, förkastades vid nämnda riksdag, ehuru i Andra kammaren med mycket knapp majoritet, och har sedan icke återupptagits. Anledningen härtill är att söka dels i den föreslagna straffbestämmelsens obestämdhet, dels i det ensidiga sätt, på hvilket den enbart tog sikte på dylika former af social maktutöfning, från arbetarnas sida, dels slutligen i betänkligheter mot att öfver hufvud kriminalisera de former af tvång, hvarom här är fråga (jfr Hot). 15. "L. Hinke", en i pressen förekommande benämning på det tillägg till 18 kap. 13 § Strafflagen, som på K. M:ts förslag antogs vid 1910 års riksdag, hvarigenom med straff belades vissa förfaranden, som afse att bland allmänheten sprida bruket af s. k. preventiva medel eller kännedomen om desamma. Stadgandet framkallades delvis af den agitation, som den anarkistiske agitatorn Henrik (Hinke) Bergegren bedref för preventiva medels användning. 16. L. in casu, lag för ett särskildt fall, för föreliggande fall. 17. L. Julia, den juliska lagen, gemensam beteckning för ett flertal romerska lagar i skilda ämnen, utfärdade dels af Julius Caesar, dels af Augustus. Mest bekant är den under nästa rubrik omtalade äktenskapslagen. 18. L. Julia et Papia Poppaea, troligen två särskilda lagar: L. Julia (de maritandis ordinibus, om giftermål mellan personer af olika stånd) och L. Papia Poppaea, utfärdade, den förra år 18 f. Kr., den senare år 9 e. Kr., båda i hufvudsakligt syfte att befordra äktenskap och motarbeta barnlöshet. I flera afseenden gåfvo dessa lagar en sämre rättslig ställning åt ogifta än åt gifta, och likaså förenade de åtskilliga rättsliga nackdelar med barnlösheten. Bl. a. blef möjligheten att förvärfva egendom på grund af testamente i stor utsträckning gjord beroende af testamentstagarens ställning i berörda hänseenden. Huruvida det med lagarna afsedda syftet i någon mån uppnåddes, är dock mer än tvifvelaktigt. Upphäfda blefvo de emellertid i väsentliga delar först af kejsar Konstantin och slutligen fullständigt af Justinianus. Se vidare J. österberg, "Kejsar Augustus' äktenskapslagstiftning" (i "Sv. humanistiska förbundets skrifter", 9, 1905). 19. L. loci celebrationis ("lagen på äktenskapsorten"). Se Internationell privaträtt, sp. 794. 20. L. loci contractus, lat., den rätt, som gäller på det ställe (lat. locus), där ett aftal (lat. contractus) afslutits. I den internationella privaträtten uppställes den allmänna legel, att frågan, huruvida ett aftal på rättsgiltigt sätt afslutits i afseende på formen för rättshandlingarna, må bedömas efter de normer, som gälla i det land, där afslutandct skett, så att aftalet anses giltigt, om där föreskrifna former iakttagits. Detsamma gäller äfven beträffande andra arter af rättshandel än aftal, dock att här i stället tillämpas lex loci actus, lagen å den ort, där handlingen (lat. actus) företagits (se vidare Internationell privaträtt). 21. L. loci cxecutionis ("lagen på verkställningsorten"). Se Internationell privaträtt, sp. 793. 22. L. loci solutionis ("lagen på upplösningsorten"). Se Internationell privaträtt, sp. 793. 23. L. non scripta ("oskrifven lag"). Se Sedvanerätt. 24. L. Pacca, lag till förhindrande af antika konstverks utförande från Italien (1819). Nära till L. Pacca ansluter sig den nuvarande lagen af 1902 om utförsel af minnesmärken och konstverk. 25. L. patriae ("fäderneslandets lag"). Se Internationell privaträtt, sp. 793. 26. L. poetelia [potelia; "Poetelius' lag"]. Se Manus injetio. 27. L. posterrior derogat priori, lat.. en senare lag upphäfver en föregående om samma saker. Se Derogation. 28. L. publilia, en af folktribunen Volero